lördag 31 december 2011

Tänkte skriva något om det gamla året med tanke på det nya året.

Som ni kanske förstår så kan jag väl inte direkt påstå att 2011 har varit enastående på nått vis men samtidigt känner jag att jag inte ångrara det. Året började riktigt bra. Den första februari åkte jag iväg till Hawaii med en organisation som heter Surfing The Nations. Där gjorde jag något man kallar för ett 3 månaders internship som var en kombinerad bibelskola med volontärarbete enkelt uttryckt. Jag lärde känna så otroligt många underbara vänner och många av dem vet jag alltid kommer finnas där för mig och jag för dem. Jag växte något så otroligt som människa och även i min kristna tro och mina värderingar.

Den 29 april landade jag i Sverige igen och livet kändes verkligen bra. Jag hade lite småjobb här och var som drog in tillräckligt med pengar för att jag skulle kunna njuta av en sommar med mina vänner. Jag har var scoutledare för en grupp 11-12 åringar i ett par år och åkte med dem på det årliga scoutlägret. Något jag först inte hade sett fram emot då det var så tidigt på sommaren och jag just hemkommen från varma Hawaii inte kände alls för att sova utomhus i det milda försommarvädret. Men det bjöds på långt mer värme och sol än jag kunnat hoppas på och jag hade flera fantastiska dagar tillsammans med underbara barn och scoutledar-kollegor.
Senare under sommaren jobbade som ledare på ett dagläger för barn mellan 8-13 år som bland annat min församling anordnar varje år. Det var utan tvekan det bästa jobb jag någonsin haft. Inget välbetalt jobb med det som man fick tillbaka genom att bara få umgås med alla dessa små energiknippen till barn och kunna ge dom några riktigt roliga veckor under sommaren var så otroligt givande. Jag fick också reda på att jag kommit in på den högskoleutbildning jag helst av allt ville gå på och allt så ut att bli precis som jag ville den kommande hösten. Nu behövde jag bara hitta en lägenhet och börja shoppa lite nödvändigheter inför flytten.

Sedan följde Hönö-konferensen som varje år i början av Juli och som alltid var den en succé. Dock var det nu som jag började få mina symptom. Efter en vecka med feber som inte ville ge med sig uppsökte jag läkare och man gissade först på en luftrörskatarr då jag även hade lite hosta. Jag fick penicillin men när det efter en vecka inte hade blivit någon som helst skillnad gissade man istället på lunginflammation. Men när den nya medicinen inte heller gav nån mer effekt mer än att hostan dämpades så började man kolla närmare på det. Efter ett par veckor av nästan dagliga besök på vårdcentralen så blev jag skickad till Borås infektionsklinik då man börjat misstänka att det kunde vara något jag dragit på mig i Hawaii. Men det ända man med klarhet kunde konstatera var att mina blodvärlden var mycket låga och jag hade järnbrist. Efter en rejäl röntgen av min överkropp så kunde man även konstatera att jag hade en förstorad mjälte. Innan hade man röntgat mina lungor ett par gånger utan att hitta något som helst problem.

Jag spontan-åkte till Frizon över ett dygn med några underbara vänner och trotsade febern. Firade även min 20 års dag några dagar innan jag flyttade till skolan tillsammans med fina vänner under en lugn tillställning hemma eftersom jag fortfarande har feber. Så där var jag. Med endast nån vecka kvar innan jag skulle flytta till Västervik för att börja studera TV-Produktion. Jag hade fått en lägenhet men kunde inte flytta in försen den första september och då skolan började redan den 22 så blev det lite krångligt. Men då löser sig allt så bra och jag får vara inneboende hos en underbar familj i en vecka tills jag får tillgång till lägenheten. Jag börjar skolan en vecka senare än klassen då jag fortfarande genomgår alla möjliga blodprover och test i Borås eftersom man fortfarande inte kan komma på vad som är fel med mig. Men man har bokat in mig på ett benmärgs-prov som jag får göra på Västerviks sjukhus några dagar efter att jag börjat skolan där. Jag fortsätter skolan en vecka till i väntan på att få svar på benmärgs-provet och trivs riktigt bra med klassen och känner att utbildningen är helt rätt val.
Jag flyttar in i lägenheten som allt ser verkligen ut att lösa sig. Men då ringer man från Västerviks sjukhus och ber mig att komma in för ännu ett benmärgs-prov. Den här gången blir jag riktigt rädd eftersom minnet av det första benmärgs-provet är allt annat än positivt, faktum var att det var bland det värsta jag upplevt då man helt utan lugnande trycker ner en på en brits, kör in bedövningssprutor i "bäckenbenet" på mig för att kunna bedöva så bra som möjligt. Men man kan inte bedöva själva benhinnan så  när man sedan kör in den ganska så grova nålen som man ska suga ur själva benmärgen med så känns det helt klart ändå. Och självklart misslyckas man på första försöket så man får ringa efter en annan läkare som får bedöva på andra sidan för att sedan göra ett nytt försök där. Och suga ut benmärg är inte som att suga ut blod. Det krasar och ilar och tar lång tid. Usch det är verkligen inget trevligt någonstans. Och där ligger man och spänner sig på båren och kan inte hindra tårarna från att svämma över.
Så ni kanske förstår att jag blev rädd när man sa att de inte fick ut tillräckligt med benmärg och att jag skulle få göra om hela grejen igen. Och nu hade man bråttom och ville ha in mig redan nästa morgon. Jag fick i alla fall lugnande den här gången och man lyckades på första försöket. Sen trodde jag att jag skulle få åka tillbaka till skolan men inte. Man bad mig att stanna på sjukhuset tills provsvaren kommit tillbaka. Svar som vanligtvis tar flera dagar att få svar på gick nu med specielbil till Kalmar för att genast bli analyserade. Efter några timmars väntan sa doktorn åt mig att jag nog skulle förbereda mig för att stanna en natt på sjukhuset för att sedan nästa dag få sjuktransport till Linköpings universitetssjukhus.
Jag förstod ingenting, jag hade ju tänkt åka tillbaka till skolan samma dag. Ville inte missa några mer lektioner och var tvungen att handla på kvällen. Jag hade inte tid att ligga på sjukhus. När läkaren sedan några timmar senare kom inte till mig för att tillslut berätta vad det var som var fel på mig så visste jag ändå redan. Jag hade lagt ihop två och två och alla olika om än diffusa symptom passade ihop när man tillslut ser mönstret. Och jag visste att benmärgs-prov tar man inte om man inte misstänker en blodsjukdom. Men jag hade ändå ignorerat det in i det längsta. Den 6 september 2011 ca 2 månader efter att jag fått mina första symptom fick jag min diagnos. Akut Lymfatisk Leukemi.

Doktorn erbjöd mig att ringa mina föräldrar och det var väldigt skönt. Nästa morgon kördes jag till Linköping och vart inlagd ett par dygn för att sätta in en CVK. Mamma och pappa körde i sträck dit den morgonen för att möta mig och dom sov hos släktingar de dagarna. Sedan flyttade jag hem igen och blev inlagd på Sahlgrenska universitetssjukhus i Göteborg. Jag fick aldrig mer se min lägenhet eller mina klasskompisar igen. Så fort jag kom till Göteborg satte man igång behandlingar med cellgifter och allt var väldigt bråttom. Och sen dess har allt varit upp och ner.
Jag har trott flera gånger att nu har jag förstått hur mina kommande år kommer se ut. Jag trodde första att jag skulle kunna komma tillbaka till skolan igen men fick glömma det ganska snabbt. Sen hoppades jag på att jag kanske skulle kunna börja skolan om ett år igen men börjar inse att jag antagligen inte kommer ha kommit tillräckligt långt i behandlingen för att orka med det. Jag vill ju kunna ge 100%. Mina drömmar har krossats om och om igen och jag ser hur mina vänner fortsätter leva sina liv så som de hade planerat dem. Jag ser hur dom fortsätter leva sina liv med mitt bara har stannat.

Min plan var att att gå i skolan, vara klar om ett par år och sedan förhoppningsvis ha det arbete som jag ville. Jag kunde spara pengar och resa, jag skulle börja leva mitt liv och allt hade löst sig så väldigt bra. Jag skulle njuta av mitt liv som nybliven 20-åring precis som alla andra i min ålder. Jag skulle börja gå ut i vuxenvärlden på riktigt och starta mitt eget liv. Istället blir jag tillfånga tagen i min egen kropp. Tillbaka hållen av en sjukdom som om den inte blir behandlad istället kan avsluta mitt liv. Mitt liv som precis skulle börja på riktigt hängde helt plötsligt löst. Allt som jag planerat och drömt om hängde nu på en skör tråd.

Men nu blev det inte så. Jag kommer få vänta med att plugga. Min behandling kommer ta ca 2-3 år och det första åter kommer vara tufft och har varit otroligt tufft redan. Men jag känner mig ändå inte så värst bitter. Jag vet att jag växer något otroligt mycket i mig själv av det här. Jag vet att att jag har haft en otrolig tur som har en familj jag kunnat flytta tillbaka hem till och som tar hand om mig. Jag har mått väldigt dåligt emellanåt men jag har hitintills lyckats klara mig ifrån några extra infektioner vilket jag är otroligt tacksam för. Jag har lärt mig att uppskatta livet mer och småsaker i vardagen.

Men jag vet att jag har haft tur. Jag fick en dödlig sjukdom men jag har svarat bra på behandlingen och jag har stora chanser att en dag kunna bli helt frisk igen. Men jag kommer ha ärr, stora fula ärr efter operationer, jag har tappat mitt hår och känner mig ful, jag har tappat nästan alla mina muskler och medicinerna trycker ner  mig fysiskt och psykiskt. Det värsta är inte att må dåligt dock. Det värsta är att flera år av mitt liv har tagits ifrån mig. Så jag vill bara uppmana er att verkligen ta vara på eran tid och inte ta något för givet. För man vet aldrig när något oväntat händer. Man kan göra hur mycket planer man vill och ha allt klart för sig in i minsta detalj. Men livet kan du ändå aldrig fullt styra. Men tack vare Guds omsorg så vet jag att jag kommer klara detta och att jag kommer få ut mycket gott ur det. Och även folk i min närhet.

Jag har bestämt mig för att på alla möjliga sätt vända min sjukdom från något negativ till så mycket positivt som det bara går. Och det tror jag att jag gjorde redan från början när jag började inse att jag antagligen inte skulle bli frisk i första taget. Och jag uppmuntrar er att när livet verkar ge sig på er extra hårt så gör allt ni kan för att vända det till något positivt. För det är det som är äkta seger och det är då ni växer och det blir så mycket lättare att uppskatta allt det goda vi har att vara tacksamma över.

Mycket kärlek och Gott nytt år på er!

fredag 30 december 2011

Lunch

Ska strax åka in med mamma till stan och äta lunch hos mikaela med hon och hennes mamma. Två underbara människor. Jag vet att jag borde umgås så lite som möjligt med folk nu när jag har så kassa värden men jag mår ju nästan helt okej nu så jag blir jag nästan lite knäpp av att bara vara hemma och faktiskt ha energi men inte få göra nått. Men så länge Det bara är några få människor i taget så är det ju lätt att hålla koll på om dom är friska eller inte. Men träffa ett helt gäng som på nyårsaftonfest eller bio är ju idiotiskt för där har man ju ingen koll. Sen är det bara att hoppas att alla håller extra god hygien med maten men det vet jag att mikaela och hennes mamma gör. Dom har fått speciella instruktioner för vad jag inte får äta. Krångligt men värt de. Måste ju passa på att umgås med folk när jag mår så pass bra.


torsdag 29 december 2011

Glad och nöjd

Hej tänkte bara uppdatera om hur jag mår för just nu mår jag faktiskt jättebra. Eller ah då menar jag alltså att jag nästan inte alls känner mig sjuk. Vilket är så himla skönt. Så igår och idag orkade jag göra lite saker. Laga mat till hela familjen och även städa mitt rum utan att bli helt slut. Annars så orkar jag bara kanske klä på mig sen är jag helt slut. Eller som på julaftonsmorgon då jag höll på att svimma i duschen efter att ha tvålat in mig.

Har ju mått väldigt dåligt de senaste två vekorna först för att jag började med nya cellgift som jag inte var van vid och sen när jag slutade med cortison som gör att man mår jättedåligt med baksmällekänsla, värk i kroppen, mycket deprimerande tankar (pratade med sköterskan och det är till och med vissa som måste gå på antideprissiva när dom slutar med cortison) och hjärnan går hela tiden på högvarv så man kan inte slappna av och det är svårt att sova. Nu har jag börjat med cortison igen så snart kommer det bli sämre igen men det är i alla fall skönt med några dagar då jag kan känna mig lite normal. Dock är det just typiskt för i tisdags då jag var inne på behandling och tog prover så visade det sig att mina värden var superlåga så mitt immunförsvar existerar nästan inte. Så just när jag mår så här bra så får jag inte göra något och måste vara jättenoga med maten. Hade hoppats på att kunna göra nått litet på nyår men det kan jag ju glömma och vi hade tänkt gå på bio med familjen men det vore rena självmordsuppdraget nu.

Men idag kom Mikaela hit på eftermiddagen i alla fall och det var jättekul. Blir ju inga kramar men det klarar man sig utan. Hon var ju helt frisk och så så det var lugnt. Fick och har fortfarande huvudvärk förut så det är mindre kul men jag är så glad att jag mår bra i övrigt så det gör inte så mycket. Har tagit av mina nya värktabletter så får se om det hjälper.

Hoppas att ni kan få njuta av nyårshelgen i alla fall! Kramar från en glad tjej

onsdag 28 december 2011

Jag TROR att det var denna tjejen jag läste om

Om inte så spelar det ingen roll för hon är också värd att uppmärksammas. 


För ett år sedan fick Ella diagnosen Leukemi. Blodcancer. Hon var då åtta år.
Efter det väntade otaliga cellgiftsbehandlingar med sjukhusbesök runt om i södra Sverige.
Idag är Ella nio år och går varannan vecka på noggranna kontroller för att försäkra sig om att cancern inte kommer tillbaka. Men är idag friskförklarad.

Efter att Ella blivit friskförklarad fick hon en tanke om att ge någonting tillbaka. Cancerfonden var inte tillräckligt utan hon ville själv åstadkomma något så att hon direkt kunde påverka. Hon började tillverka små änglar. Ellas änglar. För pengarna köper hon leksaker till barnavdelningen på Centrallasarettet i Växsjö. 



Men jag undrar fortfarande om någon av er vet vilken artikel jag är ute efter om en tjej som blev sjuk i jag tror det var leukemi och började göra änglar och som hade en blogg. Vill veta om det är denna tjej eller nån annan. 

Ha det Puss!

Skrev fel - ber om ursäkt!

Hej jag blandade ihop personer i inlägget om ängeln.
Det verkar som att det finns flera runt om i Sverige som gör sådana här "canceränglar". Jag hade för ett tag sen läst om en liten tjej i tidningen Allers och därför blandade jag ihop det när jag fick den här ängeln.

Den ängeln som jag fick har alltså Elin Nillson från Frövik gjort och det började med att en som hon kände blev drabbad av cancer. Hon har under bara ett halvår lyckats samla in 100 000 kr till Barncancerfonden. 50 kr av varje ängel går dit. Man kan köpa dem genom att maila henne elinfilur@hotmail.com. 


Foto:Ida Leveby Andersson/Sveriges Radio Örebro.
Bild tagen från: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=507&artikel=4553873
Det finns fler bilder ochen radiointervju med henne som man kan lyssna på.

PS. Om den är någon som har läst artikeln i Allers som jag är ute efter och kommer ihåg vad den tjejen hette så får ni gärna skriva det i kommentarerna. Har för mig att hon hade en blogg.

tisdag 27 december 2011

Tisdag

Ännu en dag på sjukhuset. mina blodvärden var inte bra så nu får jag påfyllning av röda. Är oxå jätteinfektionskänslig nu så då blir det att vara extra noggrann med mat och hygien igen. Får inte äta nötter vilket jag mer eller mindre levt på de senaste dagarna. Enda snackset som smakar gott. Har förlorat en del smak i munnen så ingenting smakar som det brukar vilket är himla trist. Men just nötter är forfarande gott. kanske eftersom dån redan från början inte smakar så mycket.
Har fått sömntabletter och en ny sorts värktabletter som jag hoppas ska hjälpa. Får nämligen massa värk och svåra att sova som biverkning av kortisonet. Har bara sovit några få timmar per natt de senaste dygnen.
Jag blir väl sittandes här hela dagen. Kom hit vid 9 och kanske är klar vid 16 om vi har tur. Fast då lär det bli segt att åka hem med all göteborgstrafik. Aja detta är min dag i alla fall. Hoppas att ni istället kan få njuta av det fina vädret. Jag kan åtminstone titta på det genom fönstren. Tack i hej

Sorry att bilden ligger ner men kan inte fixa det på mobilen.


Ängel

Måste bara visa den här. En liten ängel jag fått från några mycket fina människor. det är en tjej som började göra sånna här små änglar nären vän till henne blev sjuk. Man kan man köpa dom och då skänker man pengar till barncancerfonden.
Super bra present eftersom dom är superfina att ha som antingen halsband, örhängen, armband eller nått annat.

söndag 25 december 2011

Lycklig

Finaste julen i mitt liv! Jag har mer än jag förtjänar. Tack Gud.

fredag 23 december 2011

...

Idag har varit hemsk. Jag är så svag psykiskt. När man lider mycket fysiskt så tar det på det psykiska oxå. Oftast klarar jag det ganska okej. Men inte idag. Uppskattar era böner! Imorgon vill jag orka njuta av att få vara med min älskade familj och fira med dem.
Gud ge mig styrka igen och igen. Jag är beroende av Dig. Min julklappsönskan är att få må bra imorgon. I år mer än någonsin behöver jag en perfekt jul.
Tack för att Du gett oss livet och kärleken.

torsdag 22 december 2011

A Christmas Letter from God to His Children

Beloved,

If you want to give Me a present in remembrance of My birth, here is my wish list. Choose something from it.

1. Instead of writing protest letters objecting to the way My birthday is being celebrated, write letters of love and hope to soldiers away from home. They are terribly afraid and lonely this time of year. I know, they tell Me all the time!

2. Visit someone in a nursing home, mental health facility or correctional facility. You don't have to know them personally. They just need to know that someone cares about them.

3. Instead of writing George complaining about the wording on the cards his staff sent out this year, why don't you write and tell him that you'll be praying for him and his family this year. Then follow up. It will be nice hearing from you again.

4. Instead of giving your children a lot of gifts you can't afford and they don't need, spend time with them. Tell them the story of My birth, and why I came to live with you down here. Hold them in your arms and remind them that I love them.

5. Pick someone that has hurt you in the past and forgive him or her.

6. Did you know that someone in your town will attempt to take their own life this season because they feel so alone and hopeless? Since you don't know who that person is, try giving everyone you meet a warm smile - it could make the difference. Also, you might consider supporting the local Hot-Line: they talk with people like that every day.

7. Instead of nit picking about what the retailer in your town calls the holiday, be patient with the people who work there. Give them a warm smile and a kind word. Even if they aren't allowed to wish you a "Merry Christmas" that doesn't keep you from wishing them one. Then you could always just stop shopping there on Sunday. Maybe if the stores didn't make so much money on that day they'd close and let their employees spend the day at home with their families.

8. If you really want to make a difference, support a missionary, especially one who takes My love & Good News to those who have never heard My name. You may already know someone like that.

9. Here's a good one. There are individuals & whole families in your town who not only will have no "Christmas" tree, but neither will they have any presents to give or receive. If you don't know them (and I suspect you don't) buy some food & a few gifts & give them to the Marines, the Salvation Army or some other charity that believes in Me & they will make the delivery for you.

10. Finally, if you want to make a statement about your belief in and loyalty to Me, don't do things in secret that you wouldn't do in My presence. Let people know by your actions that you are one of mine.

P.S. Don't forget; I am God and can take care of Myself. Just love Me & do what I have told you to do. I'll take care of all the rest. Check out the list above & get to work; time is short. I'll help you, but the ball is now in your court. And do have a most blessed Christmas with all those whom you love.

And remember,

I Love You.

trygghet

"Imagine yourself as a living house. God comes in to rebuild that house. At first, perhaps, you can understand what He is doing. He is getting the drains right and stopping the leaks in the roof and so on; you knew that those jobs needed doing and so you are not surprised. But presently He starts knocking the house about in a way that hurts abominably and does not seem to make any sense. What on earth is He up to? The explanation is that He is building quite a different house from the one you thought of - throwing out a new wing here, putting on an extra floor there, running up towers, making courtyards. You thought you were being made into a decent little cottage: but He is building a palace. He intends to come and live in it Himself.

onsdag 21 december 2011

Snart jul

Känner att det är dags för en lite seriösare up date nu. Har verkligen knappt orkat tänka tanken på att skriva något här på ett tag men nu får de bli gjort. Åkte ju in akut i helgen som var, på grund av magsmärtor. Fick ligga över 2 nätter på det lokala sjukhuset. Behövde som tur var aldrig åka till Sahlgrenska, dit åker jag ju ändå minst en gång i veckan och med en resa på över en timme enkel väg så var det skönt att slippa. Man kom aldrig riktigt på varför jag hade ont, hade lite dåliga levervärden men inget konstigt eftersom jag äter så mycket mediciner. Fick åka hem på måndagen i alla fall.

Igår, tisdags blev det som vanligt besök på Sahlgrenska för behandling som jag alltid får en gång i veckan. Blev verkligen en heldag. Åkte hemifrån 6:30 och kom hem vid 17-tiden. Har börjat få ett nytt cellgift nu, en annan sort än tidigare. Dom byter då och då och olika cellgifter fungerar på olika sätt. Det jag fick innan hade jag nästan vant mig vid. Mådde inte så dåligt dagarna efter men nu mår jag inget vidare igen. Började med det nya förra veckan och har varit något galet trött och orkeslös hela veckan och är det fortfarande. Helt svag i musklerna. Tar en halv evighet bara att gå upp för trappan till andra våning. Orkar inte bära något som väger. Riktigt segt är det. Speciellt eftersom jag blir lite rastlös på dagarna. Finns inte mycket jag varken orkar eller kan göra. Har slut på bra serier att kolla på också. Nån som har nått tips? Eller filmer.

Har också börjat med cortison igen. Dock en annan sort än förra gången. Det har väldigt många biverkningar dom flesta dåliga. Man blir så konstig i huvudet och jag känner mig som ett kontrollfreak. Vilket inte riktigt funkar ihop med orkeslösheten. Vill få massa gjort och hjälpa till hemma lite samtidigt som jag blir helt slut av att ge hunden mat. Sist så fick jag en väldig energi av cortisonet men inte denna gången. Nu är det bara massa jobbiga biverkningar som ständig hunger, rådnader på huden så fort jag rör den, uppsvälld mage, konstig i huvudet och mat som inte smakar som man är van. Men den här gången ska jag bara äta det i några veckor så hoppas att det blir bättre sen. Det värsta är att sluta med det för då är kroppen beroende och man har baksmälla i en vecka.

Nu ska jag in på fredag igen för extra koller. Hade dåligt trombocyt värde i tisdags. Trombocyterna är blodplättar och det är dom som gör att blodet koagulerar. Så just nu kan man säga att jag är rätt blödig. Så nu gäller det att vara extra försiktig. Det är de nya cellgifterna som gör att de blir så så doktorn ville kolla lite extra och kanske fylla på med sånt blod. Där emot hade jag bra Hb alltså okej med röda blodkroppar och dom vita var normala också. För mig alltså. Vilket är skönt för då kan jag äta utan att tänka efter massa och det gör inget om jag klappar katterna. Dock så kommer det ju aldrig bli normala värden igen försen behandlingarna är klara men det går att leva med.

Det var nog det senaste jag hade att säga. Mycket text jag vet men så blir när man slarvar med att skriva ofta istället. Hoppas att ni alla får en grym julhelg. Själv skall jag göra allt jag kan för att få en så bra jul som möjligt. Inte för att jag kan styra så mycket men humöret bestämmer jag själv över och det är de som avgör.

Puss på er alla fina människor!

söndag 18 december 2011

Akuten sen igår

Denna helgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det blev akuten igår ikväll och dom vill ha kvar mig till imån. Har haft magsmärtor sen i fredags eftermiddag. Inte kul alls. Vet inte riktigt exakt varför jag har så ont än men det har börjat ge med sig lite i alla fall.
Dom har sett att mina levervärden inte är jättebra men det är mest normalt när man får så mycket cellgifter och andra mediciner. Så det blir att stanna här ännu en natt för observation. hoppas att eran helg har varit bättre!


torsdag 15 december 2011

Job

The first chapters of Job. Especially chapter 5 verse 17-27.

Job 5:17-27 SFB

17
Se, salig är den människa
som Gud agar,

förkasta inte
den Allsmäktiges tuktan.
Ty han sargar och han förbinder,
han slår och hans händer helar.
Sex gånger räddar han dig
ur nöden,
och den sjunde gången
skall det onda inte drabba dig.
I hungerstid befriar han dig
från döden
och i krig undan svärdets våld.
När tungor svänger gisslet
göms du undan,
du behöver inte frukta
när ödeläggelse kommer.
Åt förödelse och svält kan du le,
för vilddjur behöver du ej vara rädd.
Ty med markens stenar
står du i förbund,
markens vilddjur har ingått fred med dig.
Du skall veta att ditt tält
står tryggt,
när du synar din boning
skall inget saknas.
Du skall veta att din ätt förökas,
att dina efterkommande blir som gräset på marken.
I graven kommer du,
när du nått full mognad,
som när sädesskylen bärgas
i rätt tid.
Se, detta har vi utforskat,
så är det.
Hör detta och tänk på det noga.

tisdag 13 december 2011

Just nu

Blir verkligen en heldag på sjukhuset. Kom hit kvart i nio och kommer inte iväg än på ett bra tag. Stick i ryggen och drygt 4 timmar cellgiftsdropp på de.  Sedan påfyllning av röda blodkroppar. Då kanske jag kan få må lite bättre sen i några dagar.


måndag 12 december 2011

Trött katt

Den här lille mannen är det som håller mig sällskap på dagarna.


lördag 10 december 2011

Tack

Först av allt vill jag bara tacka alla som har bett för mig. Det jag skrev om i mitt förra inlägg är ju helt klart resultatet av era böner och ni ska veta att jag är väldigt tacksam! Det är fortfarande en mycket lång väg kvar men det ser helt klart ut som att jag kommer kunna bli helt bra om inget oväntat händer. Jag har haft en väldig tur hitintills och inte dragit på mig någon feber, inte blivit smittat med någon större förkylning och inte heller fått sår som blivit infekterade. Som många av er redan vet så vill man ju gärna undvika sådant när man har så lågt immunförsvar som jag har eftersom följderna kan bli svåra.
   Men jag tror att även det beror på alla böner. Jag har klarat behandlingarna relativt bra och svarat på behandlingarna mycket bra. Där emot är jag väldigt svag och har varit ett tag nu. Sånt går ju upp och ner men senaste veckan har jag inte orkat med mycket. Idag försökte jag gå en liten promenad vilket jag inte orkat med på länge. Gick kanske 200 meter fram och tillbaka och blev så galet andfådd. Fick sätta mig i trappen innan jag gick in och vila. Ni vet när musklerna känns som spagetti efter ett hårt träningspass, så känns mina muskler efter minsta lilla ansträngning.
   Efter att ha torkat tassarna på hunden idag så var jag helt matt. Men förhoppningsvis blir det bättre snart igen. Skall ju i alla fall inte läggas in på ett tag nu och det är riktigt skönt. Där emot så fortsätter vecko-behandlingarna som vanligt. Ska också börja med kortison igen om några dagar  och den har ju ett antal symptom men som tur är så blir man även pigg av det. Något som jag inte säger nej till.
   Imorgon är det 3:e advent, helt galet vad tiden går fort. Det är över 3 månader sen jag fick min diagnos nu. Hoppas att det fortsätter gå fort även om dagarna är sega. Kram på er

onsdag 7 december 2011

Goda nyheter

Eller så goda som de kan bli. Var på sjukhuset igår och fick behandling och tog de vanliga proverna och så. Fick också reda på svaret på senaste benmärgsprovet. Det som mer eller mindre avgör min framtid. I alla fall de närmaste åren. Och det var perfekt. Inte en enda sjuk cell. När jag tog mitt första benmärgsprov hade jag 80% sjuka celler. Nu är det under 0,001% eller vad de va och om det är mindre än så så kan man inte se dom. Alltså betyder de att det är de bästa resultatet man kan få. Så det ser ut som att alla är borta men eftersom man inte kan se exakt alla så finns det en risk att det ändå finns några kvar. Därför måste man ju fortsätta med behandlingen och allt.
   Men nu är mina förutsättningar att klara det så stora de bara kan vara. Och benmärgstransplantation finns inte ens på kartan. Så om inget superkonstigt händer så kommer jag bli färdigbehandlad om lite drygt 2 år. Men det sista året är mycket lättare behandling.

Tack Gud säger jag bara!

söndag 4 december 2011

lördag 3 december 2011

Äntligen hemma igen

Då var man hemma igen då. Lämnade sjukhuset vid 16 tiden. Detta var 3:e gången jag var inne på högdosbehandling och nu har jag en lite paus från de i ca 10 veckor. Men inte blir det lugnt för de inte för istället så ska jag börja äta kortison igen några veckor och fortsätta att komma in en gång i veckan för mindre behandlingar. Fick inte veta svaret på benmärgsprovet än men ska dit på tisdag så då blir det antagligen. Och då får jag alltså reda på om behandlingen har funkat som den ska och om man kan fortsätta som man tänkt sig. Ganska nervöst alltså.
   Imån har min brorsdotter dansuppvisning så jag hoppas verkligen att jag orkar gå på den. Får se till att hålla mig ifrån sjuka människor bara. Bra att jag har munskydd i handväskan ifall att. På måndag ska jag intervjuas av Alingsås tidnings ungdomssida. Dom skulle skriva något om typ sjukdomar eller livskriser eller vad de va och ville intervjua mig. Känns lite konstigt men jag tror nog att det blir bra. Hoppas att det kan leda till något gott och stärka andra. 

De var allt för den här gången. Ha det så bra!