Hej igen

Det var ett bra tag sedan nu de vet jag. Som ni kanske förstått och som jag antytt tidigare så har jag väl mer eller mindre lagt ner bloggandet. Vill tacka alla för att ni läst, kommit med så fina kommentarer och stöttat. Jag kämpar fortfarande på men har ju som sagt inga tunga behandlingar kvar utan äter bara cellgifter på tablett och får en spruta i ryggen då och då. Min prognos verkar bra och jag hoppas på att kunna börja plugga på högskolan igen till hösten. Ska dock äta dessa cellgiftstabletter i ca ett år till vilket kommer att göra att jag inte kommer må helt bra under tiden men enligt doktorerna ska jag kunna bli tillräckligt bra till hösten så att jag orkar plugga.

Jag har mestadels bloggat för min egen skull, som någon slags terapi, ett sätt att få ur mig allting. Tycker att det har fungerat bra eftersom jag nu inte känner något behov av att skriva av mig längre. Jag försöker gå vidare i takt med att kroppen läker och återhämtar sig men det kommer nog ta några år innan det kommer kännas som jag är helt och hållet på andra sidan. Men jag vill tacka er för alla böner jag vet att ni skickat upp för min och min familjs skull och för det stöd ni har varit under denna tiden. Jag vet att det har gjort stor skillnad.

Och glöm aldrig berättelsen om fotspåren i sanden, den om hur Gud bär oss i våra svåraste stunder, och att vi aldrig är ensamma.
Jag vill också lämna er med ett tips på en helt underbar bok som mamma fick skickad till sig för ett tag sedan och som vi båda läste ut under en dag, "Himlen finns på riktigt" heter den och den är baserad på en verklig händelse. Har ni inte redan läst den så gör det och ge sedan bort den till vänner och alla ni kan komma på. För den boken borde alla få läsa!

Kram på er så får vi se om vi hörs något mer här igen!

Jag har en vän som gör illustrationer och jag har fått många av honom. Den här som han skicka på en t-shirt till mig är en av mina favoriter.