Hej igen

Det var ett bra tag sedan nu de vet jag. Som ni kanske förstått och som jag antytt tidigare så har jag väl mer eller mindre lagt ner bloggandet. Vill tacka alla för att ni läst, kommit med så fina kommentarer och stöttat. Jag kämpar fortfarande på men har ju som sagt inga tunga behandlingar kvar utan äter bara cellgifter på tablett och får en spruta i ryggen då och då. Min prognos verkar bra och jag hoppas på att kunna börja plugga på högskolan igen till hösten. Ska dock äta dessa cellgiftstabletter i ca ett år till vilket kommer att göra att jag inte kommer må helt bra under tiden men enligt doktorerna ska jag kunna bli tillräckligt bra till hösten så att jag orkar plugga.

Jag har mestadels bloggat för min egen skull, som någon slags terapi, ett sätt att få ur mig allting. Tycker att det har fungerat bra eftersom jag nu inte känner något behov av att skriva av mig längre. Jag försöker gå vidare i takt med att kroppen läker och återhämtar sig men det kommer nog ta några år innan det kommer kännas som jag är helt och hållet på andra sidan. Men jag vill tacka er för alla böner jag vet att ni skickat upp för min och min familjs skull och för det stöd ni har varit under denna tiden. Jag vet att det har gjort stor skillnad.

Och glöm aldrig berättelsen om fotspåren i sanden, den om hur Gud bär oss i våra svåraste stunder, och att vi aldrig är ensamma.
Jag vill också lämna er med ett tips på en helt underbar bok som mamma fick skickad till sig för ett tag sedan och som vi båda läste ut under en dag, "Himlen finns på riktigt" heter den och den är baserad på en verklig händelse. Har ni inte redan läst den så gör det och ge sedan bort den till vänner och alla ni kan komma på. För den boken borde alla få läsa!

Kram på er så får vi se om vi hörs något mer här igen!

Jag har en vän som gör illustrationer och jag har fått många av honom. Den här som han skicka på en t-shirt till mig är en av mina favoriter. 

!

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=vKXf8OCmMKE

Detta är verkligen inte okej!

Nu vill jag uppmärksamma en sak. Jag har själv vandrat i fjällmarkerna mellan Kiruna och Kebnekaise vilket är ett helt underbart område men vacker natur. Ett av Sveriges sista orörda naturmarker. En av de vackraste och friskaste områdena med ett rikt djurliv som nu hotas att förstöras. Den australienska gruvkoncernen Hannans håller via dotterbolagen Scandinavian Resources och Kiruna Irons på att starta en rad dagbrott där, dvs öppna gruvor, och i och med det förstöra allt det underbara som finns där. Man har redan nu börjat provborra och politikerna och företagarna är tysta! Samebyarna i områdena kämpar för sin existens eftersom gruvorna kommer att innebära en naturkatastrof för området om det blir verklighet. Det kommer bland annat släppas ut giftiga avrinningar, byggas järnvägar och vägar för att få gruvorna att fungera och inte minst kommer man att gräva bort stora, stora delar av en unik och otroligt vacker natur.

Vi måste säga ifrån NU!
Se filmen här under eller på You Tube http://www.youtube.com/watch?v=AgW4WxgeZQ0
och skriv på protest-listan här: http://namninsamling.se/index.php?sida=2&nid=6468#.UUgnoxzEKyU
och gilla gärna "Stop Hannas In Sweden" facebook sida här: http://www.facebook.com/StopHannansInSweden?fref=ts

Sprid detta, blogga om det ni som har bloggar, dela filmen på facebook och låt så många som möjlig få säga sitt om det här!

Detta får bara inte bli verklighet!!

Dom tänker alltså förstöra detta!! (bild från när jag var där med min familj)

bild från: http://www.facebook.com/photo.php?fbid=10151018300373106&set=a.430120768105.204052.677753105&type=1&theater

Hjälp gärna till

Några grymma tjejer och killar har gjort en film för att uppmärksamma behovet av speciellt anpassade canceravdelningar för ungdomar. Det finns vuxenavdelningar och barnavdelningar men vi som är där emellan passar inte riktigt in på någon av dom. Det behövs egna avdelningar för ungdomar, där man kan träffa folk i sin egen ålder som går igenom samma sak. Inte behöva vara och känna sig så ensam när man ligger på sjukhuset utan kunna ha någon att umgås och prata med under tiden. Jag känner precis som flera av ungdomarna i filmen säger att man knappt lärt känna eller fått någon direkt kontakt med någon av de andra patienterna på sjukhuset för där jag låg till exempel fanns det nästan bara gamla människor med vilka jag knappt hade något gemensamt. Jag har spenderat många dagar, nätter och timmar på sjukhuset under de ett och ett halv året som gått sedan jag fick min diagnos och det hade underlättat så otroligt om man hade fått vara på en avdelning anpassad för ungdomar. Där man kan träffa folk i ens egen ålder och situation. Där det kanske hade funnits fler saker att göra än att ligga ensam på rummet och se på tv hela dagarna. 

Därför ber jag er att se den här filmen, dela den, gilla den, sprida den på alla sätt ni kan så att det snart kan ordnas med speciellt anpassade avdelningar i Sverige för de ca 340 ungdomar som varje år drabbas av cancer i Sverige.

IT-behandlingen

Vaknade av mig själv klockan 7:30 idag och kände mig någorlunda utvilad och pigg trots en intensiv dag igår. Det mina vänner tar jag som ett friskhetstecken. Dock så känns det ändå som att återhämtningsprocessen stannat av lite. Det går långsamt och jag är fortfarande svag och orkar inte hålla igång allt för länge. Men jag är upp hela dagarna och hittar på en del saker då och då.

Ska börja rida igen viket känns jättekul! Har ju inte ens kunna vara i stallet förut eftersom immunförsvaret inte tillåtit det. Men nu är det bättre. Kanske inte ska stå och mocka eller borsta någon häst så mycket att det dammar över allt men rida kan jag göra. Vilket är ett underbart sätt att träna på. Har varit i stallet några gånger redan och till och med ridit ett par lektioner. Men ska börja på riktigt snart tillsammans med en gammal kompis som jag brukade rida tillsammans med. Vi ligger på samma nivå så därför passar det jättebra att vi startar en liten grupp tillsammans. Vore gött om det bara var vi två i gruppen så kan man få extra mycket hjälp. Har ju inte ridit lektioner på över två och ett halvt år så man behöver verkligen lite extra hjälp från tränaren för att komma tillbaka dit man var.

Igår var det dags för IT-behandlingen alltså sprutan i spinalvästkan. Det gick okej eftersom de nu ringer efter narkosläkaren från början så att jag slipper leka provdocka åt ett par andra doktorer innan. Har haft nog med sådant nu och det tyckte min sköterska också så då bestämde dom att göra så. Det kan bli svårare att sticka efter ett tag om man bli stucken mycket eftersom det bildas ärrvävnad och därför är det inte många doktorer som lyckas på första försöket eller ens andra eller tredje. Men dom på narkos gör flera sådana här stick om dagen så dom lyckas bättre för det mesta.

Slänger med en trevlig bild på hur det ser ut där man sticker för att sedan låta lite spinalvästka droppa ut som man tar prover på för att se om det finns några cancerceller där och sedan spruta in cellgift i förebyggande syfte. Dessa har jag ju gjort var fjärde och ibland var åttonde vecka nu i ett och ett halv år och nu i fortsättningen blir det var åttonde vecka i minst ett år till.

Sofias änglar

Sofias änglar har äntligen börjat igen! Det är ett av mina absoluta favoritprogram så tycker verkligen att ni ska ta och kolla på det.

Klicka här för att komma till programmet.

Sant

Det säger bara swish

Jag vet inte om det bara är de att jag inte är van vid att ha saker att göra på dagarna eller om tiden helt plötsligt lagt i en högre växel. Man kan likna det som så att förut körde jag i uppförsbacke för det mesta men nu verkar det som om jag tillslut kommit över krönet och bilen börjar rulla nerför, snabbare och snabbare. Träden som susar förbi längs sidorna som suddiga sträck kan liknas vid dagar och veckor som passerar mig utan att jag knappt hinner se en skymt av dem. Måndag blir till tisdag, tisdag är helt plötsligt fredag. Sedan är det lördag och efter det så är det redan dags för måndag igen.

Och det värst är att jag ju inte ens har överdrivet mycket att göra på dagarna. Mer än förut förstås eftersom jag mår så mycket bättre nu, men jag skulle aldrig även om jag varit frisk orka med eller för den delen hinna med allt som jag utan problem kunde klämma in under en dag då ett och ett halvt år sedan.

Men jag har det bra. Blir fortfarande trött snabbt. Men vilostunderna blir färre och kortare. Försöker hitta mina borttappade muskler igen. Det känns segt men jag märker ändå skillnad, framförallt i benen. Men ännu är det ett bra tag kvar innan jag är tillbaka till min normala styrka och uthållighet som för det mesta har varit helt normal.

Hittar på så mycket kul jag kan och orkar med. Hängde med alma och adam igår, bakade pizza och spelade monopol. Jag har aldrig spelat monopol förut så det var på tiden att jag fick lära mig. Var dock så trött då att jag hela tiden glömde ta betalt för mina gator eller hur man nu säger. Men det var kul ändå! Idag ska jag förhoppningsvis åka till stallet för första gången på flera månader. Brukar få åka med en vän och hon skulle ut idag så då hänger jag på. I tisdags träffade jag också massa gamla vänner och även om många är utomlands eller borta och pluggar just nu vilket är väldigt tråkigt så har jag ändå några undebarningar som är hemma och underhåller mig, skämt och sido. Till sommaren hoppas jag dock att allihopa är hemma igen för det ska bli bästa sommaren på länge har jag bestämt!

Tänd ett ljus på barncancerdagen!

Fredagen den 15 februari är internationella barncancerdagen. Tillsammans med barncancerföreningarna anordnar vi då ljusmanifestationer över hela landet. Syftet är att uppmärksamma alla de barn som insjuknar i cancer varje år.

I Stockholm anordnar, vi tillsammans med våra partners Kungsträdgården Park & Evenemang, Bauhaus, Arvid Nordqvist och Delicato, ljusmanifestation i Kungsträdgården mellan klockan 14.00 och 18.00. Vi har fått 1 800 marschaller från Bauhaus som vi spritt över landet. I Kungsträdgården har vi 300 som vi under eftermiddagen kommer att tända med din hjälp.

Kom gärna förbi och tänd en marschall eller växla några ord med oss. Klicka på denna länk för att se på vilka platser i landet och vilka tider som ljusmanifestationerna hålls.

Dagen uppmärksammas världen över

Syftet med dagen är att uppmärksamma cancerdrabbade barn och ungdomar världen över, sprida information om barncancer till allmänheten och att samla in pengar till barncancerforskning. Internationella barncancerdagen instiftades 2002 av International Confederation of Childhood Cancer Parent Organisations (ICCCPO), en internationell föräldraorganisation för barn med cancer.

http://www.barncancerfonden.se/Om-oss/Aktuellt/Nyhetsartiklar/Tand-ett-ljus-pa-barncancerdagen/

www.geblod.nu

En av mina underbara vänner som bloggar på "solskensfantasier" skrev om en sådan viktigt grej på sin blogg för några dagar sedan. Så jag tänkte ta och på minna er om att tänka över detta, nämligen att ge blod. Gå in på www.geblod.nu och titta lite närmare på det. Delvis tack vare många, många blodtransfusioner har jag överlevt en dödlig sjukdom och till de som givit blod är jag evigt tacksam!