Lite bättre

Var inne och tog prover idag igen. Dom vill ha extra koll på mig när mina värden är så låga. Men nu hade dom stigit rätt bra av sig själva så behövde inga transfusioner vilket var skönt. Går mycket fortare då. Kroppen värker mindre och mindre för varje dag så det går sakta framåt. Har inte haft huvudvärk på hela tre dagar om man räknar idag och det är ju nästan rekord.

Igår var jag dock väldigt trött. Rörde inte datorn på hela dagen och det är nog bevis om något. Lite piggare idag men så har jag fuskat och tagit tabletter också. Hade tänkt träffa lite kompisar denna veckan men får skjuta på det. Så blir det när man försöker boka något i förväg.

Upp och ner och upp och..

Har som sagt mått väldigt dåligt den senaste veckan, haft extremt dåliga blodvärden och mycket värk här och var. Kom hem från sjukhuset sent i lördags kväll som sagt och var tillbaka på kontroll och provtagning idag. Har inte ont på lika många ställen längre men har fått ett hemskt jobbigt sår i munnen så har svårt att äta. Blodproverna var lite bättre än sist i alla fall så verkar som att jag håller på att återhämta mig. Skulle fått behandling idag också men den hoppade vi över för jag var för dålig. Äter inga cellgiftstabletter alls för tillfället av samma orsak.

Fick feber igår men fick prata med läkaren. Trodde först att jag skulle få läggas in igen men hon skrev ut ett antibiotika som mamma hämtade på apoteket och det hjälpte på en gång så idag är jag feberfri. Tack Gud för de för vet inte om jag skulle orka med mer bakslag nu. Ska tillbaka på torsdag och se om jag mår tillräckligt bra för att börja äta cellgiftstabletter igen.

Men det är inte enbart tråkigheter. Min gammelmormor 97 år, är på besök ända från Katrineholm. Hon är verkligen en gullig liten gumma med humorn kvar. Lyser upp tillvaron lite grann. Inte så ofta vi träffar henne eftersom hon bor så långt bort. Några gånger om året bara. Hon om någon vet hur det är att ha ont och ha långa tråkiga dagar. Men hon är pigg nog att bo själv i sitt hus än så länge och det är roligt.

Hemma igen

Tänkte bara meddela att jag kom hem sent igår kväll. Skönt att vara hemma. Mår lite bättre men har fortfarande väldigt ont men inte på lika många ställen. Kram

Ingen påsk och ingen mat

Jaha jag blir visst kvar här över helgen. Dessutom ska jag fasta ett par dygn, alltså får jag inte äta och bara dricka klara drycker. Var på ultraljud i morse och dom kollade på den lilla inflammationen som jag har. Tror det var i början av bukspotskörteln eller något. Så nu ska tarmarna vila för säkerhets skull. Där rök alltså påsken och all god påskmat. Dom tror i alla fall inte att jag har influensa men jag har fortfarande ont över hela kroppen. Och när jag får morfinbaserade värktabletter så blir jag illamående och yr så spydde två gånger igår så det är inget alternativ.

Verkar som att kroppen efter ett halvt år av behandling inte orkar med så mycket mer. Har riktigt lågt med vita blodkroppar igen och mitt blod- och trombocyt-värde sjunker också så att jag får fylla på minst varje vecka. Huvudet och kroppen värker ikapp och jag är trött mest hela tiden. Jag är tjugo år men min över åttio år gamla farmor är både starkare och piggare än mig. Jag tror till och med att min över nittio år gamla gammelmormor orkar mer än mig för tillfället. Det ända som skiljer mig från att vara sjuttio år äldre än jag är, är väl att jag fortfarande ser och hör bra. Alltid något det.

Ledsen att jag inte har något trevligare att skriva men just nu är det detta som gäller. Hoppas i alla fall att ni får en härlig påsk och att långfredagen inte blir lika lång som min, skämt och sido. Kramar

Kvar på sjukan

Kanske borde berätta att jag aldrig kom iväg från sjukhuset igår. Blev inlagd och ska ligga här inatt också. Har ont över allt nästan och igår när dom röntgade såg dom att bukspotskörteln var lite svullen. Men det är inte det jag känner av. Har ont över hela kroppen, öm liksom. Det kan vara influensa säger dom eller reaktion på någon behandling. Inte många klara besked alltså.

Ingen ork kvar

Fick denna fina pin av en underbar vän. Ligger på sjukhuset nu och känner mig väldigt nere. Har varit här sen 11.30. Det har gått långsamt idag. Min port krånglade så tillslut fick dom ta blodprov i armen. Men det var inte heller helt enkelt eftersom jag är väldigt svårstucken. Nu ligger jag och väntar på blod som dom ska fylla på med. Men det kommer ta tid för först måste ett bastest bli klart. Det måste man ta om man ska få transfusion och dom är bara giltiga i en knapp vecka så därför måste man ta nytt hela tiden. Sen kommer de ta ett par timmar för blodet att droppa in också.

Jag fick i alla fall en säng tillslut. Annars sitter man i stolar om man bara ska ta prover. Jag är så väldigt trött, antagligen av blodbristen. Så det är skönt att ligga ner. Ont i hela kroppen har jag också.

I alla fall. Anledningen till bilden är att jag har den här pinen på väskan. Nu när jag låg här och kände att allt är skit och undrar varför jag måste stå ut med allt detta så såg jag den och påmindes om mina framtidsdrömmar. Och att det är mitt mål att kunna uppnå dom. Även om jag måste kämpa mig igenom allt detta först för att komma dit.
Men så undrar man vad meningen är egentligen. Är meningen med livet att uppnå sina drömmar. Eller leva och vara en god människa. Ska man bara försöka vara lycklig eller måste man uppnå vissa saker. Jag har alldeles för mycket tid att tänka det ska jag villigt erkänna. Ibland undrar jag varför. Varför är allt som det är, varför måste jag lägga två till tre år av mitt liv på att bli frisk så att jag sedan faktiskt kan leva det. Och vad är meningen att jag ska göra med mitt liv sen, när jag är frisk igen?

Det känns som att jag bara vill gråta bort allting. Lägga mig i fosterställning och sova tills allt är klart. Bort med all värk, alla gifter och mediciner. Bara få vara ifred och slippa allt. Jag har hållt på i ett halvår och det är ca två år kvar.
Jag har ingen energi kvar, ingen ork.

Sofias änglar

Om ni inte har något för er någon dag så måste jag bara tipsa er om Tv-programmet "Sofias Änglar". Ett helt underbart program där man hjälper familjer som råkat ut för tragedier på olika sätt, genom att göra deras vardag lättare. Dom fixar med saker i huset, bygger om och renoverar. Samtidigt som dom ibland är rena själa-vårdare. Jag personligen älskar bygg och renoverings-program och även program med gripande historier och berättelser. Och detta innehåller både och, perfekt kombo. Så om ni inte redan sett det måste ni gå in på länken här nedanför och kolla.

I Sofias änglar får Johnnie Krigström, Mattias Särnholm & Sofia Wistam chansen att hjälpa människor som har haft riktig, riktig otur. Under serien hjälper Sofias änglar olika familjer med olika problem. Det kan vara en olycka, sjukdom eller ödet som gjort att livet tagit en helt annan vändning än planerat. När man mår som sämst så kan det mesta kännas omöjligt. Men genom att börja med att göra i ordning hemma, kan Sofias änglar förhoppningsvis skapa en nystart och vända livet till det bättre.

http://www.kanal5play.se/program/sofias%20%C3%A4nglar

Dagens

Det vart minsann en tur till badhuset idag. Trevligt och lilltjejen simmade riktigt långt. Dock blev jag helt slut efter att mest ha suttit och tittat på. Mycket skrik och stim från alla barn. Haft ont i huvudet idag också och ryggvärk som vanligt. Så sen vi kom hem i eftermiddags har jag inte gjort många knop. Inte innan heller för den delen, vaknade tidigt idag också. Kan inte somna om men blir istället trött senare på dagen.

Det är verkligen trevligt med lite miljöombyte. Orkar tyvärr dock bara med nått sånt någon gång i veckan. Och endast någon timma. Men bättre än inget. Imorgon blir det Sahlgrenska kl 10:30. Skönt att ha bra med tid på morgonen. Mer saker har jag väl inte direkt att berätta. Inte mycket intressant som händer här inte. Hoppas på att om några månader kunna få ha lite mer energi. Mer van vid de nya behandlingarna och tabletterna tillsammans med lite längre tid mellan inläggningar och sånt.

Dom säger ju lite då och då att det ska bli bättre, bara efter denna behandlingen men hitintills har det inte riktigt stämt enligt mig. Men man måste ju hålla hoppet uppe. Vore kul att kunna umgås lite mer med vänner och folk i sommar och så när alla kommer hem från skolor och blir lediga från jobb. Idag har jag i alla fall bokat in två dejter till nästa vecka med fina vänner. Så det ser jag fram emot. Nu börjar klockan närma sig läggdags. Ska bli riktigt skönt att få sova och glömma bort värk och tristess.

Hoppas att ni får en fin dag imorgon!

Resultatet

Det blev allt lite scones. Gott till kvällsmat. Familjen blev glada, gjorde bara fem stycken, halv sats. Tycker ändå att dom bara är som bäst när dom är nybakade. Så ingen idé att göra massa som blir över. Bättre att göra nya när man vill ha igen. Tar ju inte så lång ändå. Hade i rivet äpple som sagt och hälften av mjölet av graham. Gott med lite annorlunda smak. Hoppas att ni får en fin kväll och en bra kommande vecka.

Lite klagan såhär en söndag

Nu känns det som att det är dags att uppdatera lite här igen. Tyvärr så har jag inte så mycket roligt att skriva om. Förutom då att jag igår kväll var med ett riktigt gott gäng vänner under kvällen och inte kom hem försen efter tolv på natten. Det är väl inte allt för sent men för mig som brukar lägga mig halv tio så blev det en lång men o så trevlig kväll. Dock får jag betala priset idag med en kropp som inte riktigt vill vara med. Har fortfarande ryggont sen i onsdags. Har gett upp teorin om att vara överansträngd. Tror nu mer att det är det sketans cellgiftet jag fick i tisdags som ställer till det. För smärtan har varit lika dan hela tiden, inte bättre eller sämre någon dag. Annars brukar ju träningsvärk och den mesta smärta man får när man anstränger sig gå över efter några dagar eller i alla fall bli bättre. Det är ingen vanlig smärta heller. Mer stickande och svidande på båda sidor om ryggraden.

Sen har huvudet inte heller bjudit på så mycket trevligheter tyvärr. Och jag skall ju hålla nere på värktabletter som baseras på paracetamol som de flesta verk- och inflammationshämmande tabletter gör. För mina levervärden har ju varit för höga och det beror delvis på värktabletter och en annan medicin som jag fått sluta med. Den är bara förebyggande som tur är och inte livsviktig. Men mina andra värktabletter som baseras på morfin liknande substanser har inte hjälpt så bra mot den här värken tyvärr. Och för att klaga lite mer så har nu kortisonet verkligen börjat yttra sig i form av värmevallningar blandade med frossa och blossande kinder. Men det är inte så mycket att klaga över ändå. Tar sista tabletterna idag men sen tar det ju en halv vecka för det att gå ur kroppen.

Imorgon är det ny vecka och på tisdag blir det sjukhuset igen. Men om jag har för mig rätt så blir det bara provtagning. Riktigt skönt, sen kanske jag måste fylla på med nått så att det tar en massa tid i alla fall men skönt att slippa sprutor och gift. Även om jag ändå äter cellgiftstabletter varje dag. Imorgon hoppas jag att jag ska orka följa med mamma och brorsdottern till badhuset igen. Så får mamma simma ifred medan jag håller koll på flickan och får tiden att gå. Brukar få kasta i ringar som hon simmar omkring och hämtar på botten. Minns att jag och min lillebror också höll på så när vi var små. Var mer under vattnet än över. Badhus är verkligen bra, tänk vad mycket roligt man kan hitta på i vatten.

Såg på en blogg att det var någon som bakat scones och blev väldigt sugen. Så nu ska jag bara bestämma mig för om jag orkar ställa mig och baka jag med. Det hade onekligen varit riktigt gott! Ska nog pröva att ha grahamsmjöl i och kanske lite rivet äpple. Vad tror ni om det? Kan nog bli bra, lite saftigt förhoppningsvis.