Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Ett annat sätt att hjälpa till kan vara genom att publicera denna bloggposten och på så sätt vaccinera 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial påunicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

 Foto: © UNICEF/Asselin

Kalas dag

Sitter i soffan och är helt slut efter dagen. Idag är det pappas födelsedag så ikväll hade vi kalas med gäster och tårta. Tårta som jag faktiskt fixade ihop. Köpte färdig botten och la emellan mosad banan och hallonsylt. Och så grädde på med oboy pudrat ovanpå i mönster. Mamma har mallar som man kan lägga på tårtan och pudra på så blir det fina mönster. Och sen lite kiwi på det. Måste säga att det blev rätt fint och gott också.

Tidigare idag var det sjukhusdags. Tog massor av prover och bestämde att jag skall börja äta cellgiftstabletter igen. Ska läggas in i slutet av nästa vecka för högdometotrexat. Det är ju när jag får cellgiftsdropp i 24 timmar och sen massa vanligt dropp i några dygn för att skölja ur cellgifterna igen. Så då ligger jag väl inte över helgen. På måndag ska jag till sjukhustandläkaren för att dra en visdomstand som ställer till problem. Enligt tandläkaren måste den bort men jag är inte helt enig med honom. Tycker inte att just den tanden är speciellt jobbig men antar att han vet bäst. Riskabelt bara att dra tänder på mig nu eftersom jag så lätt får infektioner. Jag som inte ens får få små sår och nu ska dom göra ett jättesår i munnen. Ska äta en till ny antibiotika innan jag går dit och sen ett tag efter i förebyggande. Just nu äter jag 3 olika antibiotika. 2 i förebyggande och en för infektionen jag har. Det blir en del tabletter.

Har i alla fall haft en trevlig dag och nu är jag trött efter allt. Så hoppas att ni får sova gott. Det tänker jag göra.

God natt

Igår var jag hemma hos en mycket fin vän och hälsade på och blev bjuden på fika. Väldigt trevligt och roligt var det. Och idag var jag med mamma på stan lite. Fyndade faktiskt tröjor och ett par jeans idag, halva priset på rea-priset. Inte illa alls. Sa till mamma sen att så här frisk har jag inte känt mig på länge. Lite shopping gjorde susen.

Där emot har jag varit väldigt trött de senaste dagarna och mått illa till och från. Kanske får ta det lite lugnt. Fast sitta och prata med någon i två timmar och sen inte göra något resten av dagen tycker jag är rätt lugnt. Men jag får väl inse att jag inte är frisk helt enkelt. Imorgon ska jag i alla fall till sjukhuset igen för mer prover och kanske behandling. Beror lite på hur mina värden ser ut och så.


Har ingen skrivlust ikväll så nu får det vara bra. Go natt på er

Försov mig

Haha i morse blev det verkligen galet. Skulle till sjukhustandvården i Göteborg på förmiddagen. Måste gå dit då och då eftersom man lätt får sår i munnen och andra problem när man får cellgifter. I alla fall, hade ställt klockan på 7.30. Taxin skulle komma 8.40. Gillar att ligga och dra mig och snooza så därför satte jag mobil-larmet så pass tidigt. Det ringer som de ska kl 7.30 och jag trycker på snooz, tror jag i alla fall. Ca en timme senare klockan 8.38 vaknar jag med ett ryck. Kollar klockan, inser att taxin kommer om 2 minuter. Upp ur sängen, gräver i byrålådorna, hittar jeans och linne och slänger på mig en tjocktröja. På med mössan och mobilen i fickan. Rusar till toaletten. Lite deodorant under armarna och sen ner till hallen. Greppar en näringsdryck på vägen, drar på mig skorna, rycker åt mig väskan och ut till taxin som står och väntar. När jag sätter mig i taxin och kollar på klockan i bilen är den 8.42. Inte så illa för en sjukling eller vad säger ni.

Sitter sen i taxin och funderar på exakt hur många saker jag glömde/inte hann göra på morgonen. Frukost - det fick bli näringsdrycken det, tur att det inte tar lika lång tid hos tandläkaren som på avdelningen. Borsta tänderna - viktigt när man ska till tandläkaren, bra där att jag inte åt någon frukost som kunde fastna mellan tänderna. Andedräkten fixades med tuggummi. Linserna - Ser ändå helt okej utan, får lite huvudvärk bara. Gå på toa - Hade tur även här och kunde hålla mig tills jag kom till tandläkaren. Och sen insåg jag också en enda bra sak med att jag inte har så mycket hår längre. Det är bara att dra på sig mössan så är den biten avklarad. Inget fixande i det oändliga. Och sminkar mig gör jag sällan nu för tiden ändå.

Så det gjorde inte så hemskt mycket att jag försov mig en timma och gick från sängen till taxin på några få minuter. Personligt rekord slog jag i alla fall många gånger om gällande den saken. Kommer bli svårt att slå det igen helt klart.

Hoppas att ni fick en lite lugnare start på dagen. Imorgon ska jag få träffa en mycket fin och bra vän. Det ska bli extra roligt. Och på tal om roligt, gissa vad som kom i brevlådan idag. Det kanske är svårt att gissa men då kan jag berätta istället. En bröllopsinbjudan!!! Jippie jag är så glad. Två av mina finaste vänner skall gifta sig och jag är bjuden. Snälla, snälla Gud gör så att jag kan åka dit!!! Det vore verkligen hur kul som helst. Jag bara måste må bra nog den dagen. Måste kolla med min läkare nästa gång hur behandlingen ser ut runt den tiden. Hoppas, hoppas, hoppas, om jag så ska komma i sjukhussängen med dropp och allt. (Undrar om den får plats i kyrkan?) Näe kanske inte men åh vad roligt de hade varit om jag kunde vara med.

Nu blir det kvällsmat och sen kriminalfilm med päronen (mormor det betyder föräldrarna). Ha de bra!

Arg

Jag har aldrig riktigt känt något hat mot min cancer. Mer bara varit ledsen och sur på den. Men när jag läser på Facebook om små barn som drabbas, ser tv-program där ena tvillingsystern dör på grund av sin sjukdom och läser bloggar där en trebarnsmamma har obotlig cancer och varje dag kan vara hennes sista. Som måste lämna sin söner och man utan att kunna göra något åt det. Hur cancern tar bort valmöjligheter och skördar och förstör liv. Då bli jag arg, då känner jag hat och får lust att kalla den för alla fula ord jag kan. Jag önskar att jag kunde skada cancern lika mycket som den skadar människorna som den drabbar.

Kom på att det är just de jag håller på med (skadar och tar död på skiten), men bara med min egen cancer. Tyvärr så funkar det inte för alla. Den håller sig krampaktigt kvar ändå och ibland drar den med sig människor ner i graven. Små barn, mammor och pappor, släktingar och vänner. Och ingen går säker, därför blir jag arg och så ledsen.

Samtidigt är jag så grymt tacksam för den forskning som på bara det senaste åren utvecklas enormt och ger så många fler chansen att få livet tillbaka! Tack alla som skänker pengar, donerar blod och stamceller, eller på annat sätt bidrar till att bekämpa cancer och andra hemska sjukdomar! Och tack Gud för att jag fått en andra chans.

En bild på mig tagen någon gång de första veckorna på sjukhuset. Ser glad och frisk ut.  Innan cellgifterna fått håret att åka av och cortisonet fått ansiktet att svullna upp.  Hade då ingen aning om vad som komma skulle.

Nu tänkte jag bli på bättre humör och ta mig ut i solen på en liten promenad. Var flera, flera, flera veckor sen jag kunde/orkade göra det så de ska bli skönt! Ha en bra dag.

Courageous

Tänkte börja dagen men att tipsa om en film som jag och mamma såg igår kväll.

Courageous-
Fyra män, en kallelse: att tjäna och skydda. Som poliser, Adam Mitchell, Nathan Hayes, David Thomson, och Shane Fuller är säkra och fokuserade. Men vid slutet av dagen, möter de en utmaning som ingen av dem verkligen är beredda att ta itu med: faderskap.

Medan de konsekvent ger sitt bästa på jobbet, verkar bra vara allt de kan uppnå som pappor. 

När tragedin är framme är dessa män lämnade att brottas med sina förhoppningar, sina rädslor, sin tro, och deras faderskap. Kan en nyfunnen vänskap hjälpa dessa pappor att komma närmare Gud ... och till deras barn?

Fylld med actionfyllda polis drama, Courageous är den fjärde filmen från Sherwood Pictures, det filmskapande ämbetet Sherwood Baptist Church i Albany, Georgia. Fastnitad biobesökare kommer återigen finna sig skratta, gråta, och jubla när de utmanas och inspireras av vardagshjältar som längtar efter att vara den typ av pappor som gör en livslång inverkan på deras barn.

Skydda gatorna är en självklarhet för dessa män. Att uppfostra sina barn på ett Gudomligt sätt? Det är modigt. Texten tagen från http://cdon.se/film/courageous-17046347


En jätte bra och fin film. Ena minuten kämpar man för att hålla tårarna tillbaka och nästa minut gapskrattar man och slår sig på knäna. Spännande, kärleksfull, känslosam, rolig och underbar!

Märks det..?

Märks det att jag mår lite bättre idag? Har orkat vara lite mer aktiv här och till och med hjälpt till lite här hemma. Jo minsann gissa vem som efter månader av nästan konstant soffliggande ställde sig och lagade mat idag. Pappa är nämligen på kurs och mamma jobbade hela förmiddagen så det var läge att hjälpa till lite tyckte jag. Och jag gillar ju faktiskt att laga mat. Så stekta kycklingfiléer, ris och sötsur+het+nått annat sås blev det. Uppskattades till och med av lillebror. Då har man lyckats.

Tyvärr orkar jag inte träffa några vänner. Har haft gammelmormor här i veckan och lite andra gäster också plus barn så har fått nog av folk. Det är faktiskt ansträngande att umgås. Lyssna och svara, vara trevlig och inte klaga på ljudvolymen för att man har känsligt huvud. Men snart hoppas jag, kanske senare nästa vecka, då vill jag vara fri från infektionen och vara pigg och orka träffa folk. Det var alldeles för länge sen jag träffade vissa vänner, de flesta av dem faktiskt.

Men men idag är alltså en bra, även om regnet vräker ner utanför fönstren.

Skickar med en liten låt också.

Ni som har Spotify kan trycka här: Me In Motion – How He Loves Us
Annars finns den på Youtube här:

http://www.youtube.com/watch?v=QS1d-u3oQp0

Om ni känner för att donera lite

När jag lade upp länken om det där armbandet så började jag även surfa runt lite för att försöka hitta nått ställe på nätet där man kan köpa sådana oranga "cancerband". Men det var minsann svårt att hitta. Där emot var rosa bandet väldigt enkelt att hitta. Tycker verkligen att det är sjukt bra att kampanjerna för rosa bandet går så bra och att det blivit så känt men tycker samtidigt att det diskriminerar ca hälften av befolkningen. Nämligen männen. Prostatacancer som exempel är den vanligaste cancerformen hos män, men hur många blåa band ser man i kampanjer, butiker och så vidare. Eller oranga för den delen, leukemi-färgen. Tycker verkligen att det är underbart hur mycket som varje år samlas in till rosa bandet men jag tycker inte man skall ställa en typ av cancer mot en annan. Det är lika jävligt (förlåt men alla andra ord är för tama) vilken cancer man än har fått. Man får gå igenom saker som ingen människa någonsin borde behöva uppleva. Och ofta under en väldigt lång tid.

Hittade i alla fall en insamling till just Leukemi.

Man kan till exempel sms:a BESEGRA 2022 (följt av ditt namn om du vill) till 72988 för att skänka 50 kr till Cancerfonden och forskningen mot Leukemi. Exempel: BESEGRA 4450 Johan Ek
Eller gå in här: http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/insamlingar/?collection=2022

Och om man bara vill stödja Cancerfonden generellt utan att skänka till någon specifik cancer grupp. Sms:a BESEGRA (följt av ditt namn) till 72988 för att skänka 50 kr till Cancerfonden och forskningen om cancer.


Om man inte har råd att skänka massa pengar (dock är 50 kr inte så mycket om man jämför vad vi vanligtvis lägger på gottigheter och så vidare) eller vill göra något mer så kanske man donera blod eller benmärg. Det räddar också liv!

Armband

Det här fina armbandet fick jag av en släkting här om dagen. Hon brukar göra diverse smycken och är riktigt duktig på det. Jag visste inte ens att det finns "cancerband" till leukemi men tydligen så har alla olika cancer-typer var sin färg. Min (leukemi alltså) är orange som hon sa.

Infektion efter infektion

Den ena infektionen avlöser den andra. Fick urinvägsinfektion igår igen. Men slipper ligga inne i alla fall. Trodde igår att jag skulle bli tvungen att göra det. Men det hade verkligen inte varit roligt. Det är den fjärde infektionen under en dryg månad. Helt galet och väldigt jobbigt. Beror väl mycket på att mina värden varit så dåliga ett tag nu och immunförsvaret varit i botten. Fick i alla fall antibiotika och ska dricka massa vatten, igen. Känns som jag jämt ska dricka mängder av vatten. Men vatten är ju bra, dock jobbigt med allt spring på toan.

Mår ändå ganska okej nu. Ingen feber och har fått tillbaka lite energi. På grund av infektionen fick jag aldrig börja äta cellgifts tabletterna igen. Känns rätt skönt för jag mår ju bättre utan, åtminstone för tillfället. Men det är ju inte bra att hoppa över dom för länge.

Nu ska jag sova. Hoppas på en bra dag imorgon. Kan behöva de nu! Kram på er