Sahlgrenska imorgon

Läggs in imorgon för behandling. Nu ska jag packa. Haft huvudvärk hela dagen så orkar inte skriva mer. Hörs kanske imån. Kram

Jean utvisas från Sverige trots dödshot

Hittade detta på en kompis blogg som jag läser. En pastor från Kongo som flydde till Sverige med sin familj eftersom regimen i Kongo såg honom som ett hot. Han har nu utvisats från Sverige tre gånger men utvisningarna har av olika anledningar avbrytits. Nu sitter han inlåst i väntan på nästa utvisning.

Gå in här:  http://bergstromjonas.se/2011/11/fran-helvete-till-helvete/ för att läsa mer och skriva på namninsamlingen för att Jean ska få stanna i Sverige.

Bild tagen från http://bergstromjonas.se/2011/11/fran-helvete-till-helvete/

Det här med utvisningar hör man ju om lite då och då. Och ibland undrar man ju hur dom tänker när dom utvisar människor till länder där det riskerar att bli dödade. Det var ju en gammal dam Ganna, som utvisades som inte ens hade någon familj kvar i landet. Alla hennes anhöriga fanns i Sverige. Inte nog med det, hon hade en massa olika allvarliga sjukdomar också men ibland finns det visst ingenting som kan få migrationsverket att visa sympati. Men nu ska vi inte bara se allt de negativa som de gör. Det är ju många som får uppehållstillstånd också. Men jag tycker att det är konstigt hur vissa kan komma till Sverige från andra länder utan någon direkt anledning att flytta från sitt eget land och då få uppehållstillstånd. Och sen hur andra som helt klart inte kommer överleva om dom inte flyr utomlands ändå skickas tillbaka dit. Och om ni läser krönikan som jag länkat till ovan så får ni läsa om hur man behandlar en utvisad man värre än en morddömd fånge. Inlåst, kedjad i bojor runt både händer, fötter och midja, misshandlad och nekad mat och vatten i över två dygn.

Jag känner själv en kille något år äldre än mig själv som var tvungen att fly från sitt land och sin familj då han var förföljd. Man hade lagt en bomb i en bil för att döda honom med det blev istället hans syster, hennes vänner och en manlig vän till dom som råkade ut för den och alla dog. Han flydde till Sverige, hamnade hos en familj som tog hand om honom, började skolan och var mycket ambitiös. Skaffade flickvän och framtidsdrömmar. Och så blir han utvisad. Trots att flickvännen är gravid de sedan gifter sig. Han sa till mig att  först hade han varit tvungen att lämna sin riktiga familj i hemlandet när han flydde och nu tvingades han lämna ännu en familj. Han blev utvisad men har nu kommit tillbaka till Sverige igen.

Jag är glad och tacksam att jag bor i Sverige, ser svensk ut, har svensk bakgrund och turen att ha föräldrar med tillräckligt bra inkomst för att vi skall kunna ha en bra och bekväm levnadsstandard. Det har skyddat mig från mycket ondska och många fientliga människor. Jag är tacksam för många bra saker med Sverige som till exempel att vi har gratis sjukvård och att den är så pass bra. Men ibland skäms jag och undrar vad det är för land jag bor i. Ingen kan vara perfekt men det finns många som tror sig vara det och tror att dom står över andra och kan leka med människors liv som de vill. Vad händer då med de mänskliga rättigheterna som vi så gärna talar om att vi svenskar är så måna om?! 

Lite nya grejer här

Nu har jag fixat lite här på bloggen. Jag har möblerat om lite och fått till några olika flikar där man kan läsa om min historia, sjukdomen ALL och Surfing The Nations. Kanske lägger till fler flikar senare men det är vad som finns just nu. Tänkte att det var ett bara sätt att samla information som jag inte skriver ut varje dag i bloggen, utan man måste gå tillbaka i arkivet för att hitta. Hoppas att ni tycker det är bra. Borde ju inte bli dåligt i alla fall. Kolla gärna in på de olika flikarna. Kram

Vår-promenad

Sitter på trappen och pustar ut efter en snabb promenad. Hittade en solstrimma mellan träden och stod där med ansiktet mot solen och njöt. Får inte sola för mycket eftersom min hud är så skör och cellgifterna plus sol är tydligen inget bra. Men denna lilla vårsolen är ingen fara.
Igår när jag var i stan så lämnade jag vinterjackan hemma och tog skinnjacka istället. Med en tjock halsduk och vantar så gick det fint. hoppas att ni också kan njuta av vårvädret! Kramar

Trevlig eftermiddag

Åhh ni ska bara veta hur bra humör jag är på. Sitter i soffan och är lite yr i huvudet. Är nog trött efter den supertrevliga eftermiddagen och kvällen jag nyss kom hem från. För JA gott folk JAG har varit utanför gården och det var INTE för att åka till sjukhuset. OCH jag körde bil alldeles själv för första gången på ca ett halvår. Om man inte räknar för nån månad sen när jag körde ca en km på grusväg men det är inte samma sak som att köra över en mil på 90 väg och runt en massa i stan.

Ni kanske tycker jag låter lite fjantig nu men för mig var det en bekräftelse på att jag mår bättre och är stark nog för att orka sitta och koncentrera mig i en bil. Åkte ju in till stan för att besöka optikern eftersom mina linser är på upphällningen. Gjorde en synundersökning för det var över ett år sen sist. I alla fall det blev mer än bara ett besök hos optikern. Nämligen ett besök hos min mycket mycket fina vän Julia. Vi gick till och med på stan en liten stund och åt pommes frites på torggrillen. Åhh vad goda dom var. Och så många gånger jag har längtat efter sådana pommes frites. Och det var inte alls mycket folk i affärerna så det var skönt. Tror inte att jag råkade få med mig några bakterier eller virus hem.

Sedan åkte vi till hennes mysiga lilla lägenhet och snackade några timmar. Ett lite oväntad men galet trevlig inslag i min vardag. Hoppas att det blir fler sådana här dagar då jag både mår bra nog och har okej värden så att jag alldeles själv kan köra in till stan och träffa kompisar i flera timmar. Och köra bil igen var riktigt kul hehe.

Idag fick jag också veta att jag blir inlagd på måndag. Trodde det skulle bli senare men måndag blir bra. Gillar inte att ligga över helgen, så lite personal då och man får bara en maträtt att välja på. På vardagar finns det två = större chans att det är något jag tycker om. Kräsen som jag är. Nu börjar jag bli alldeles för trött efter denna väldigt händelserika dag så ska fundera på sängen.

Man får passa på att njuta av dessa dagar när dom kommer för de är inte så väldigt ofta. Men oj så glad man blir när man får må såhär bra ibland. Och känna sig helt normal en stund när man vandrar runt på stan men någon man tycker om. Se ut som vem som helst bland alla andra även om man blir lite extra trött och får lite extra ont. Inget som inte lite värktabletter kan fixa, åtminstone en stund och det är allt jag begär också.

Jaaa äntligen!

Jaa äntligen så har mina blodvärden gått upp tillräckligt mycket. Nu är jag inte sådär extremt infektionskänslig längre vilket betyder att jag kan vistas bland folk igen. Inte för att jag kan stänga in mig i en hiss med en massa folk eller gå och trängas i affärer när det är som mest folk ute. Men jag kan passa på att gå dit på förmiddagen när jag orkar. Men måste erkänna att det är riskabelt. Känns som varenda människa är sjuk nu.

Jag trodde ju att jag skulle bli inlagd till helgen om jag hade okej värden men som tur är så va det fel. Den läkaren jag pratade med då hade visst inte så bra koll. Skall äta cellgiftstabletter i en vecka först så blir inlagd nästa vecka istället. Vilket är mycket bättre då min lillebror fyller 18 på lördag. Det skulle i så fall bli andra året i rad jag missade hans födelsedag, då jag var på Hawaii förra året, och det vill jag verkligen inte. Jag tänker inte låta den här skiten få mig att missa allas födelsedagar minsann. Nån måtta får det vara! Lillebrorsan ska ju bli stor, klart man måste vara där.

Imorgon ska jag i alla fall till optikern för att göra syn undersökning. Jag har linser och behöver köpa en ny omgång men tänkte göra en undersökning först bara för att kolla om det ändrat sig nått.

Så även om jag mår rätt kasst från och till så tänker jag utnyttja denna veckan innan jag blir inlagd så mycket som möjligt. Nu när jag får. Hoppas att ni också kan göra det! Puss o kram

Skrev detta igår men haft problem med att publicera det

Har inte alls mått  lika bra idag. Haft en konstig huvudvärk nästan hela dagen och mådde dåligt på förmiddagen. Ett tag trodde jag att jag skulle få migrän också men som tur var va det falsk alarm.

Hade fina Mikaela här idag på besök. Snackade om allt mellan himmel och jord som vanligt. Och en del om cancer. Är så trött på den här sketans cancern. Känns som att det bara är fler och fler som drabbas. Människor vars liv aldrig kommer bli de samma eller som får raka dödsdomar med bara några få år kvar att leva. Mammor och pappor till barn som inte blivit vuxna än. Söner och döttrar till föräldrar som aldrig tänkt sig att överleva sina barn. 

Ingen förtjänar att drabbas av den här hemska sjukdomen. Ändå är den så vanlig och dyker upp över allt. Visst är det många som överlever nu för tiden men flera av dem kommer aldrig få något normalt liv igen. Deras kroppar har förstörts där cancern satt klorna i dem. Så svår att bli av med, lömskt lurar den kvar. Undkommer cellgifter och operationer. Och när man tror att den äntligen är borta så dyker den upp igen för att förstöra ännu mer.

Nu pratar jag inte alls om mig själv. Jag har ju inte sån cancer man opererar bort. Men läser flera bloggar som skrivs av underbara människor med enorm styrka men som ändå hela tiden måste kämpa mer. Cancer tar ingen hänsyn, bryr sig inte om. Den stövlar in i människors liv oinbjuden och för med sig mörker och smärta. Den har storhetsvansinne. Vars enda mål är att ta över så mycket som möjligt. Lämnar förödelse efter sig.

Som tur är så finns de dem som kämpar för alla cancerdrabbade. Krigar mot cancern, hittar vapen att bekämpa den med. Och som vinner mot den! Tack Gud för de och tack för dina bönesvar angående en person som trodde han fått återfall men nu är helt frisk och mår bra igen.

Glad och pigg idag

Idag har varit en bra dag. Jag tror inte jag mått så här bra på ett par månader minst. Fast har ju fortfarande låga värden så på de viset mår jag inte så bra. Men har varit pigg och glad. Blev väldigt trött nu till kvällen och fick någon konstig huvudvärk så helt perfekt är det ju inte men har knappt mått illa någonting under dagen, bara pytte-lite efter lunchen. Åt mig ganska mätt så det var kanske inte så konstigt. Nu är jag dock supervarm av nån anledning, som om jag hade feber men det är väl tabletterna som påverkar kroppen som dom gör ibland.

Mamma kommenterade flera gånger idag att det är så kul att se mig så pigg och glad. Och jag känner själv hur jag verkligen orkar vara med familjen hela dagen och skoja och prata med dem. Stå ut med pappas dåliga skämt som ändå ibland är roliga men endast om man är på bra humör. Jag har också gjort något lite mer meningsfullt idag. Men kan inte avslöja vad det är här för då blir det förstört. Det måste nämligen vara hemligt ett tag till för en viss person. I alla fall så tog det nästan hela dagen och jag gjorde det med datorn så de var lugnt och inte så ansträngande men ändå roligt och meningsfull. Riktigt kul att orka göra något sånt, annars försöker jag ju bara få tiden att gå genom att kolla på meningslösa serier och filmer. Fast ibland är dom ju bra, jag vill ju jobba med TV sen så kan ju säga att jag pluggar när jag kollar på TV-serier och diverse TV-program.

Vårkänslor

Provsvaren var som sagt positiva. Det går sakta men ganska så säkert åt rätt håll så nu behöver jag inte komma in för prover försen på onsdag. Och förhoppningsvis bli jag inlagd torsdag/fredag nästa vecka. Man kan ju tro att jag längtar som jag skriver men jag vill liksom komma igång igen. Även om det inte är roligt någon stans att ligga på sjukhus in flera dygn.

När pappa och jag väntade på taxin idag så gick vi ut och ställde oss i solen som sken ner mellan två höghus. Riktigt mysigt och vårkänslorna vaknade allt till liv lite grann. Jag ritade till och med i snön, något jag inte kan minnas att jag gjort på väldigt länge. Men ibland måste man få leka lite. Taxibilen var en sån med panorama-glastak så jag satt och kollade upp på den blå himlen ett bra tag innan jag somnade med huvudet lutat mot bröstet ni vet, vilket resulterade i en stel nacke. Men det försvann fort sen som tur va. Skönt att sova bort en del av den långa taxiresan.

När man legat i sängen flera dagar i rad och mått sådär halvkasst och inte haft ork att göra någonting så blir man tillslut rätt trött på att just inte göra någonting. Så då kan man rycka upp sig, tar fram den gamla systemkameran med det halv trasiga objektivet och fota lite vårblommor som mamma redan ställt fram på borden. Persiko-trädet i ute-rummet har börjat blomma så smått så kånkade ut stativet dit och trixade en stund med att få det att stå still på den mjuka jorden. Blev några bilder innan jag blev allt för trött. Annars är ju inomhus-fotografering väldigt smidigt. Sen blev det en lång paus i soffan efter det extremt utmanande fotopasset.

Nu är det dags för sängen. Vi får väl se hur många timmar jag får sova denna natt. Börjar bli långtråkigt att vakna fyra på morgonen. Som om jag inte hade nog med överflödig tid ändå. Och nu får jag inte ens sova bort den. Nåja det ska väl gå över så småningom får vi hoppas.

God natt på er, bjuder på en blombild för att sprida lite vårkänslor. 

Live från sahlgrenska

Ligger och fyller på blod. Det behövs verkligen. Har känns hur musklerna blir utmattade av minsta lilla och huvudet känns tungt.
Dagarna går så väldigt fort tycker jag. Av någon anledning känns det som det är måndag idag. Kanske är för att jag mest legat i min säng de senaste dagarna. Hade migrän i måndags så sov bort halva dagen. Det var skönt. Hann precis hem från sjukhuset och ta en migräntablett så att huvudvärken inte blev så fruktansvärd. Och sen en sömntablett på de så löste de sig ganska bra.
Sängen har blivit mitt nya tillhåll istället för soffan. Soffan står ju i vardagsrummet och det är ju bra om man vill ha sällskap. Men de senaste dagarna har jag varit så trött och mått så konstig att jag inte orkat med folk och framförallt ljud.