Måste bara få säga tack igen.

Till alla er superunderbara människor som kommenterar här. Alla stöttande och peppande och vänliga ord. Jag hoppas verkligen att ni inser hur mycket det betyder för mig att få sån "respons". Jag skriver ju dels för min egen skull men också för att jag har en önskan att det jag skriver ska kunna påverka på något sätt som är bra. Kanske ge andra människor hopp och tröst eller bara låta dem veta att livet suger ibland men det är alltid värt det. För det är det jag tror på. Jag har sagt till mig själv att låta detta som har hänt mig bli en så positiv grej som det bara går. Jag kämpar för att på alla möjliga sätt vända det från något dåligt till något bra.

Jag vet ju redan att jag själv växer enormt mycket genom detta och jag önskar att jag skall lära mig allt som går under vägen och sen inte glömma bort det. Allt om tacksamhet och uppskattning, om kärlek och hur viktigt det är att ta hand om varandra. Och allt om att ta vara på livet. Jag är ju kristen och jag tror att vi lever för att Gud skapade oss. Han har en mening med vårat liv och han vill att vi skall leva det fullt ut och utnyttja det till max. Men han vill ju också att vi ska vara bra medmänniskor. Det är vad jag tror och jag tänkte att nu får ni veta det. Jag vill bli en bättre medmänniska och jag vill leva det liv som Gud planerat för mig. Och nu har jag råkat på något väldigt jobbigt men jag tänker göra det så bra som möjligt. Jag säger inte att jag kommer lyckas jämt. Ibland vill jag bara ge upp, fråga Gud varför jag finns och skita i allt. Men det går ju inte. Livet är ju alldeles för värdefullt.

Hoppas att ni förstod och tack för ert stöd. Det blir så mycket enklare då! Kram