onsdag 13 mars 2013

IT-behandlingen

Vaknade av mig själv klockan 7:30 idag och kände mig någorlunda utvilad och pigg trots en intensiv dag igår. Det mina vänner tar jag som ett friskhetstecken. Dock så känns det ändå som att återhämtningsprocessen stannat av lite. Det går långsamt och jag är fortfarande svag och orkar inte hålla igång allt för länge. Men jag är upp hela dagarna och hittar på en del saker då och då.

Ska börja rida igen viket känns jättekul! Har ju inte ens kunna vara i stallet förut eftersom immunförsvaret inte tillåtit det. Men nu är det bättre. Kanske inte ska stå och mocka eller borsta någon häst så mycket att det dammar över allt men rida kan jag göra. Vilket är ett underbart sätt att träna på. Har varit i stallet några gånger redan och till och med ridit ett par lektioner. Men ska börja på riktigt snart tillsammans med en gammal kompis som jag brukade rida tillsammans med. Vi ligger på samma nivå så därför passar det jättebra att vi startar en liten grupp tillsammans. Vore gött om det bara var vi två i gruppen så kan man få extra mycket hjälp. Har ju inte ridit lektioner på över två och ett halvt år så man behöver verkligen lite extra hjälp från tränaren för att komma tillbaka dit man var.

Igår var det dags för IT-behandlingen alltså sprutan i spinalvästkan. Det gick okej eftersom de nu ringer efter narkosläkaren från början så att jag slipper leka provdocka åt ett par andra doktorer innan. Har haft nog med sådant nu och det tyckte min sköterska också så då bestämde dom att göra så. Det kan bli svårare att sticka efter ett tag om man bli stucken mycket eftersom det bildas ärrvävnad och därför är det inte många doktorer som lyckas på första försöket eller ens andra eller tredje. Men dom på narkos gör flera sådana här stick om dagen så dom lyckas bättre för det mesta.

Slänger med en trevlig bild på hur det ser ut där man sticker för att sedan låta lite spinalvästka droppa ut som man tar prover på för att se om det finns några cancerceller där och sedan spruta in cellgift i förebyggande syfte. Dessa har jag ju gjort var fjärde och ibland var åttonde vecka nu i ett och ett halv år och nu i fortsättningen blir det var åttonde vecka i minst ett år till.



1 kommentar:

  1. Önskar dig all lycka och att du sakta med säkert Kryar på dig, läst din berättelse och blir berörd ända in i hjärtat! Ser på min dotter och ska verkligen ta vara på även de lilla i livet! En dag har du en egen liten , för frisk de blir du, du är positiv , och tankens kraft gör så mycket! Kämpa på!

    SvaraRadera