Tack Gud för underbara vänner

Precis haft en helt vanlig tjejkväll med en helt underbar vän! Tack Gud för vänner som kan få livet att verka normalt även när de inte är de. Någon som distraherar, får en att tänka på annat och bara känna sig som vanligt.

Var ju på sjukhuset idag, tog en del prover och pratade med en ny läkare som jag skall träffa från och med nu. Dom försöker göra så att man alltid har samma sköterska och läkare vilket ju är skönt när man lär känna dom. Grejen var bara att denna läkaren var väldigt rakt fram när hon pratade. Hon såg noga till att jag inte skulle missa att jag faktiskt har en dödlig sjukdom och att detta är mycket allvarligt. Som om jag inte fattat det än. Jag vet att jag skulle kunna dö om jag inte behandlas och jag vet att även om jag behandlas så finns det ändå en risk att jag inte blir frisk men Hej jag kanske vill tänka positivt här och se på det som är goda nyheter.

Till exempel att jag har 90% chans att överleva istället för att se de som att jag har 10% risk att dö. Låt mig få ignorera det som är jobbigt och koncentrera mig på det som positivt. Kör inte upp det i ansiktet på mig gång på gång att jag faktiskt kan dö här, tack. Jag är redan tillräckligt medveten. Man kan ju inte gå omkring och tänka att man kanske kommer dö hela tiden. Då kommer de ju aldrig att fungera. Man måste ju hålla livsgnistan uppe och hoppet. Men när en doktor sätter sig ner och gång på gång förklara för en hur dödligt sjuk man är så är det svårt att hålla hoppet uppe. Jag VET att jag kan Dö, men jag vet också att jag har väldigt stora chanser att överleva! Så låt mig få tänka på de istället.

Sorry för de lilla utbrottet men tyckte verkligen att hon var lite väl tydlig där! Jag behöver lixom bara få det förklarat för mig en gång, för jag vet att jag inte kommer att glömma de sen ändå. Alla vet att cancer inte är att leka med. Men man kan ju inte gå omkring och tänka på det negativa hela tiden. Och vara rädd. Hur kul blir livet då?! Låt mig få tro på att jag kommer bli frisk, låt mig få drömma om min framtid, låt mig få ignorera ordet döden och låt mig få längta efter livet.

Okej säg att jag är dödligt sjuk, men säg också att jag antagligen kommer att bli bra, som dom andra doktorerna har gjort. Säg att det kommer att bli en jobbigt tid, men att det kommer vara värt de när de är över. Berätta för mig att jag kan dö, men berätta också att jag faktiskt kan vinna livet tillbaka och få en andra chans. Låt mig få ha kvar mitt hopp, för utan det orkar man ju inte leva.

När man har en doktor som så tydligt pekar ut de negativa sakerna så behöver man vänner som visar de positiva! Och hur mycket tur har inte jag som har så många underbara vänner som kan hjälpa mig att ignorera det negativa, distrahera och få livet att verka som vanligt. Tack Gud för människor som kommer med ljus när allt har blivit mörkt.

Ursäkta mitt ganska känsloladdade inlägg men ibland måste känslorna ut. Så nu är dom ute och jag mår bra, förutom den nedrans huvudvärken som bestämt sig för att förfölja mig under dagarna. Nu ska jag ta mina sjuttioelva tabletter och sen gå och lägga mig. Imorgon är en viktigt dag, för imorgon fortsätter kriget mot leukemin, och jag kommer att kriga tills jag vinner. Imorgon och alla andra dagar.