Okej sa jag att jag skulle ta de lugnt i eftermiddag?! De blev inte riktigt så. Fick en chans att åka och surfa. hörde att vågorna va ganska stora men jag och Lottie följde med i alla fall. Fick låna Collins surfbräda vilket gjorde mig lite nervös eftersom jag inte vill förstöra den om de skulle vara stora vågor. Vi åkte till stranden och såg att vågorna var rätt stora men de fanns ett ställe som såg ganska lugnt ut. Så jag och Lottie paddlar ut efter Zach och Abbey. Dom två är ju bra surfare så dom paddlar mot de stora vågorna. När vi paddlar ut är de ganska lugnt så vi går ganska långt ut och till höger där de stora vågorna var förut men inte ser ut att vara längre. Hängde lixom på de andra men som sagt dom var ju ute efter stora vågor.
Så kommer de en stor våg men den bryter inte så vi bara seglar över den. Men sen kommer de en till som forsar fram och jag tänker att den här ska jag försöka fånga. Så börjar paddla inåt för att komma med vågen. Saken är bara de att istället för att lyfta upp mig så landar vågen på mig och trycker ner mig under vattnet. Tumlar runt som i en torktumlare så galet länge. När jag tillslut når ytan igen har jag nästan slut på syre. Kommer upp för att andas lite och sedan träffar en ny våg mig. Vid de här laget har jag ingen aning om var Lottie är och kommer upp och sedan än en gång tumlar jag runt i vattnet. Har tumlat runt ett tag under vattnet förut men dessa vågorna var så stora ca 2,5-3,5 meter höga och så breda så de tog så lång tid innan man kunde komma upp igen. Varje gång man tumlar runt sådär så är jag så rädd att få brädan i huvudet. Tror jag har känt den åka över mig så sjukt många gånger.
Tillslut fångar jag en våg och rider med den in mot land. Då ser jag Lottie lite längre in sittandes på sin bräda. Hon hade lyckats fånga en våg innan mig och kommit längre in. Vi börjar paddla som galningar mot den lugna delen och mot stranden för att undvika de stora vågorna. Efter ett tag av paddlande och tumlade i vattnet kommer vi längre in och de är lugnare. Jag ser att en livvakt sitter på sin fyrhjuling på stranden och tittar på oss. Han ser ut att vara redo att springa ut och rädda oss.
Efter att ha paddlat i vad som känns som en evighet kommer vi tillslut in till stranden. Livvakten åker iväg och vi går upp skrattandes och flåsandes för att lägga ifrån oss brädorna. Efter några minuter kommer en till livvakat för att kolla till oss. Han säger att vi var duktiga som lyckades ta oss in igen. Duktiga surfare kan ta sig in utan problem men nybörjare som oss kan tydligen få stora problem. Så kändes riktigt bra att vi överlevde och tog oss in själva. Sen satt vi på stranden och kollade på riktiga surfare och som visste hur man skulle hantera de där vågorna.
Är dock glad att vi gick ut och prövade de även om jag inte skulle göra de igen. Nu kommer de vanliga små 2 meters vågorna inte vara någonting!
Har nu tagit en dusch och känner mig tillfredsställd med dagen. Har fortfarande några timmar kvar tills de är okej att gå och lägga sig så hoppas på att kunna plugga lite mer.
man får lite hicka i magen av det du berättar, men det bästa är när du skriver att inte kommer att göra om det. pia
SvaraRaderaJa du är ju helt galen,att du vågar,det var bra gjort,men snälla gör inte om det:)kram moster
SvaraRadera