Ingen ork kvar

Fick denna fina pin av en underbar vän. Ligger på sjukhuset nu och känner mig väldigt nere. Har varit här sen 11.30. Det har gått långsamt idag. Min port krånglade så tillslut fick dom ta blodprov i armen. Men det var inte heller helt enkelt eftersom jag är väldigt svårstucken. Nu ligger jag och väntar på blod som dom ska fylla på med. Men det kommer ta tid för först måste ett bastest bli klart. Det måste man ta om man ska få transfusion och dom är bara giltiga i en knapp vecka så därför måste man ta nytt hela tiden. Sen kommer de ta ett par timmar för blodet att droppa in också.

Jag fick i alla fall en säng tillslut. Annars sitter man i stolar om man bara ska ta prover. Jag är så väldigt trött, antagligen av blodbristen. Så det är skönt att ligga ner. Ont i hela kroppen har jag också.

I alla fall. Anledningen till bilden är att jag har den här pinen på väskan. Nu när jag låg här och kände att allt är skit och undrar varför jag måste stå ut med allt detta så såg jag den och påmindes om mina framtidsdrömmar. Och att det är mitt mål att kunna uppnå dom. Även om jag måste kämpa mig igenom allt detta först för att komma dit.
Men så undrar man vad meningen är egentligen. Är meningen med livet att uppnå sina drömmar. Eller leva och vara en god människa. Ska man bara försöka vara lycklig eller måste man uppnå vissa saker. Jag har alldeles för mycket tid att tänka det ska jag villigt erkänna. Ibland undrar jag varför. Varför är allt som det är, varför måste jag lägga två till tre år av mitt liv på att bli frisk så att jag sedan faktiskt kan leva det. Och vad är meningen att jag ska göra med mitt liv sen, när jag är frisk igen?

Det känns som att jag bara vill gråta bort allting. Lägga mig i fosterställning och sova tills allt är klart. Bort med all värk, alla gifter och mediciner. Bara få vara ifred och slippa allt. Jag har hållt på i ett halvår och det är ca två år kvar.
Jag har ingen energi kvar, ingen ork.