Först av allt vill jag bara tacka alla som har bett för mig. Det jag skrev om i mitt förra inlägg är ju helt klart resultatet av era böner och ni ska veta att jag är väldigt tacksam! Det är fortfarande en mycket lång väg kvar men det ser helt klart ut som att jag kommer kunna bli helt bra om inget oväntat händer. Jag har haft en väldig tur hitintills och inte dragit på mig någon feber, inte blivit smittat med någon större förkylning och inte heller fått sår som blivit infekterade. Som många av er redan vet så vill man ju gärna undvika sådant när man har så lågt immunförsvar som jag har eftersom följderna kan bli svåra.
Men jag tror att även det beror på alla böner. Jag har klarat behandlingarna relativt bra och svarat på behandlingarna mycket bra. Där emot är jag väldigt svag och har varit ett tag nu. Sånt går ju upp och ner men senaste veckan har jag inte orkat med mycket. Idag försökte jag gå en liten promenad vilket jag inte orkat med på länge. Gick kanske 200 meter fram och tillbaka och blev så galet andfådd. Fick sätta mig i trappen innan jag gick in och vila. Ni vet när musklerna känns som spagetti efter ett hårt träningspass, så känns mina muskler efter minsta lilla ansträngning.
Efter att ha torkat tassarna på hunden idag så var jag helt matt. Men förhoppningsvis blir det bättre snart igen. Skall ju i alla fall inte läggas in på ett tag nu och det är riktigt skönt. Där emot så fortsätter vecko-behandlingarna som vanligt. Ska också börja med kortison igen om några dagar och den har ju ett antal symptom men som tur är så blir man även pigg av det. Något som jag inte säger nej till.
Imorgon är det 3:e advent, helt galet vad tiden går fort. Det är över 3 månader sen jag fick min diagnos nu. Hoppas att det fortsätter gå fort även om dagarna är sega. Kram på er
Vad glad jag blir när jag läser ditt inlägg nedan. Vad skönt för dig! :-)
SvaraRadera