Behandlingen

Sitter och läser om min behandling på internet. Om alla olika cellgifter och andra mediciner som jag får. Har läst om de förut men ville friska upp minnet lite. Vad som ger vilka biverkningar och vad som ger vilken effekt. Det är galet mycket, just nu under denna delen av behandlingen så får jag sex olika cellgifter plus cortison. Sen får jag ju en massa annan medicin också för att skydda kroppen mot infektioner och andra komplikationer som lätt uppstår när cytostatikan (cellgifterna) får göra sitt.

Om ni har samma sjukdom som jag alltså ALL (Akut Lymfatisk Leukemi) och räknas som ung vuxen och där med behandlas efter de "nya protokollet" som man använder på barn och vill läsa mer om protokollet och om alla behandlingarna kan ni går in här: http://www.barncancerfonden.se/Fakta/Barncancersjukdomar/Leukemi/ALL-info/Behandling-i-ALL2008/

Det är egentligen väldigt häftigt att läsa om alla olika cellgifter, vad de har för effekt och hur det värkar. Det är otroligt hur dom har räknat ut hur allt fungerar, hur man ska kombinera de olika medicinerna för bästa effekt. Så otroligt tacksam för att jag lever i den här tiden där man kommit så långt inom forskningen och kan så mycket. Innan jag var jag inte alls varken speciellt insatt eller intresserad av forskning. Men nu har jag ju insett hur otroligt mycket skillnad det gör. Vilka fantastiska upptäckter de gör. Speciellt forskningen inom medicin.

Idag har jag mått rätt bra, varit seg och inte känt mig riktigt i form. Inte för att jag någonsin känner mig helt i form men ni vet, i jämförelse. Tror i alla fall att det hjälpte att dricka mycket vatten igår efter behandlingen, man ska ju gärna göra det. Sen är jag nog van vid detta cellgiftet nu också. Låg tyvärr på gränsen i mina vita blodkroppar vilket betyder att immunförsvaret är väldigt lågt igen. Men jag klarar mig precis från alla extra regler. Har ju alltid regler eftersom immunförsvaret alltid kommer vara lågt så länge jag får behandling. Får till exempel inte träffa sjuka människor, de som är förkylda och så, inte vara bland mycket folk, åka buss eller tåg eller annat där man sitter tätt ihop (därför jag måste åka taxi varje gång jag ska till sjukhuset). Får inte äta viss mat, får inte äta mat som i vanliga fall inte anses gammal men som är på väg att bli, måste vara noga med att skölja frukt och grönsaker extra mycket med mera. Och hygien är ju en självklar grej förstås! Men det är okej, det jobbiga är när man har extremt dåligt immunförsvar och måste skala allt med skal, värma så mycket mat man kan extra mycket för att döda bakterierna. Fler saker man inte får äta alls och framför allt ännu strängare regler om att träffa folk. Det är riktigt tråkigt. Men det får man stå ut med, en dag ska jag ju bli frisk så får bara vänta och göra som jag blir tillsagd så länge.

Nu borde jag verkligen gå och lägga mig så hej då så länge. Kramar och extra mycket kärlek till er som själva kämpar eller stöttar anhöriga som gör det.

Laleh - vårens första dag

Lyssnar på just nu, Laleh är grymt bra!

Tisdag

Varit ute på en 25 minuters powerwalk med vovven. Riktigt härligt att känna att man faktiskt orkar även om det värker i benen i uppförsbackarna. Tycker faktiskt att jag blivit lite starkare i benen. Kan nu springa upp för en kort backe. Förut kunde jag knappt springa alls, om jag ansträngde mig kunde jag lufs-jobba lite på platt mark. 

Var på sjukan idag och fick cellgifter. Ska börja äta cortison nu igen men bara i fem dagar så det blir förhoppningsvis inte så farligt mycket biverkningar. Har druckit massa vatten idag för att späda ut gifterna så jag inte mår så dåligt imorgon tänkte jag. Hoppas att det funkar och att jag slipper huvudvärk i alla fall vilket annars är en vanlig biverkning för mig.

Fotade lite här om dagen med mina macroringar. Ser ni vad det är?
(maskros som fröar)

Mer cancer

Man kan ju tycka att den här familjen (min alltså) har drabbats nog. Men så är tydligen inte fallet. Idag var mamma hos läkaren och fick diagnosen bröstcancer. Det upptäcktes för ca en månad sen när hon var på mammografi att hon hade en knöl i bröstet. Sen har hon varit inne och tagit prover där man sticker in nålar i bröstet för att ta vävnadsprover.

Hon ska opereras men har inte hunnit få någon tid än. Dom kommer ta hela bröstet för det är en typ av bröstcancer som har för vana att sprida sig. Så doktorn rekommenderade att man tar hela för att vara på den säkra sidan. Sen under själva operationen kan man se om det spridit sig till körtlarna i armhålan också.

Vet inte vad jag ska säga. Känner mig tom på känslor. Dom är liksom slut. Vi var ju i alla fall ganska förberedda på beskedet så det blev inte som någon bomb. Förhoppningsvis kommer det gå bra med operationen och om hon har tur kanske hon slipper cellgifter och strålning. Vore så skönt för det är ju hemskt jobbigt. Det påverkar ju hela kroppen, jämfört med en operation. Hon kan ju bli "frisk" alltså känna sig frisk mycket fortare då.

På ett år har man både hunnit blivit drabbad och anhörig. Från att aldrig ha tänkt särskilt mycket på cancer till att vara omgiven av det varje dag, leva i det och med det. Det är så mycket vanligare än man tror. Och det måste vi förstå, så att vi förstår hur viktigt det är att kolla sig. Gå på kontroller och gärna boka egna. Om man märker något konstigt, kolla upp det. För en av tre drabbas. En genomsnitts-familj finns två barn och två vuxna.  Alltså kan någon i varje familj drabbas. Alla kommer någon gång i livet att träffa på cancer, som anhörig eller drabbad. 

Ett sista

Har blivit många inlägg idag om saker jag vill att ni ska se på eller läsa om men här kommer en sista!

http://www.dn.se/livsstil/reportage/jag-vet-att-jag-ska-do-men-inte-exakt-nar

Jag tror att jag skrivit om Elisabeth tidigare. Hon var med i programmet "Sofias änglar". Hon har obotlig cancer. DN har gjort ett mycket fint reportage med henne.

Juliaresan

En film som några tjejer gjort som förlorade sin bästa vän i cancer, kolla på den!

http://juliaresan.se/

"Vi förlorade vår vän Julia mot cancer. Den resa vi tvingades genomlida tillsammans med Julia vill vi inte att fler ska behöva gå igenom.

Vi vill inte att fler ska behöva förlora sin bästa vän.

Därför startade vi Juliaresan - en resa som kan rädda liv!"

Ung Cancer i TV4 Nyhetsmorgon

Om ni missade det i morse. Julia Mjörnstedt pratar om organisationen Ung Cancer i Tv4 Nyhetsmorgon


http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=julia_overvann_cancern_hon_fick_som_21-aring&videoid=2195900

Linus Fredins supporterklubb

Wow ni måste bara läsa det här! Livet kan vara så fruktansvärt orättvist ibland men man ska aldrig sluta kämpa. Något som den här killen verkligen har fått göra. 
Detta kommer från http://www.barncancerfonden.se/3416

Linus Fredins supporterklubb

Startad 090611 av Linus mamma

Därför startade jag insamlingen

Linus (Hagberg) Fredin är ett bevis på att cancer verkligen kan drabba vem som helst!

Från att ena dagen vara en pigg 16-åring och aktiv elitidrottare i tävlingsdans till att nästa dag bli en kille i sjukhussäng med en overklig vardag med intensiva cellgiftsbehandlingar och dess tuffa biverkningar. Mestadels också isolerad från kontakter utanför familjen. Hur kul är det för en tonårskille??

Det började med en envis hosta som inte ville ge med sig. Först trodde läkare att det bara var lunginflammation men diagnosen blev efter ca 14 dagars hostande; Akut lymfatisk leukemi (blodcancer). Cancerceller av denna typ visar ingen hänsyn utan kan börja härja hos vem som helst, man vet inte idag varför barn drabbas utan det enda man kan säga är att alla som får diagnosen haft en rejäl otur. Linus som alltid har fokuserat på vad som är bra för kroppen vad gäller kost och motion får ändå cancer i så unga år!

Sedan december 2008 har Linus mer eller mindre tvingats till ett sabbatsår, gymnasiestarten får alltså vänta, hårdsatsning på deltagande i nytt dans VM får ta en paus. All medicinering och ofrivillig fysisk inaktivitet har skalat av kroppen de flitigt uppbyggda musklerna. Vi vet att sjukdomen kräver tuff behandling för att bekämpas och läkare och forskare gör allt för att Linus skall vinna över cancern. Han har som dancer-boy bl.a. vunnit över drillade ryssar nu gäller det att som cancer-boy vinna över envisa leukemiceller!

Cancerforskning finansieras genom frivilliga bidrag och det är därför jag startat denna insamling i Linus namn. Sprid gärna denna insamling för många bäckar små… d.v.s. en 20-lapp (eller mera) från dig och mig till cancerforskningen kan vara just de kronor som behövs för livsavgörande forskningsframsteg – något som Linus och andra cancerdrabbade barn, ungdomar och vuxna kommer att tacka Dig för!

Många hejar på Sverige, ett idrottslag e.d. men kom ihåg att heja fram Cancerforskningen också. Jag hejar av hela mitt hjärta på min kämpe Linus i cancerkampen och vill se honom frisk igen!

Tack på förhand just Du som vill stödja denna insamling till cancerfonden!

Bästa hälsningar

Annica Hagberg Fredin (Linus mamma)

******* Uppdatering januari 2010 ********

Nu har det gått 13 månader sedan Linus fick sin cancerdiagnos. Han säger själv att cancern har snott ett helt år av hans liv, året som 16-åring gick i smärtans tecken och cancern kom så plötsligt, som ett stenhårt slag på käften.

Han har inte kunnat genomföra de planerade 9 tuffa behandlingar som krävs för Akut lymfatisk leukemi (ALL) – högrisk. Benmärgen återhämtade sig aldrig efter cellgiftsbehandling nr 5.

En av läkarna förklarade läget i höstas på ett härligt pedagogiskt sätt:

-- Din blodfabrik i kroppen tillverkar inte tillräckligt med material så att du klarar självhushållning utan du måste importera material utifrån var och varannan dag. De som arbetar i fabriken är påverkade av den kris din fabrik har haft och många är sjukskrivna eller lite för slöa för att klara av den produktionskapacitet du behöver. Det innebär att du kanske måste rekrytera ny arbetskraft och vi ska i första hand kolla om brorsan, morsan eller farsan kan jobba i din fabrik så det blir lite fart i den. Om de inte passar att jobba hos dig kan vi behöva rekrytera utifrån.. --

Vad läkaren menade var alltså att benmärgen inte tillverkar tillräckligt med röda blodkroppar (hb), trombocyter (blodplättar) och vita blodkroppar (immunförsvaret) och att det därför har varit nödvändigt att ge blod- och trombocyttransfusion var och varannan dag. Det läkarna kunde göra för ett tillfrisknande var att genomföra en stamcellstransplantation (förr kallades det benmärgstransplantation). Linus kommenterade det hela så häftigt och med glimten i ögat:
-- Är det inte lika bra att rekrytera någon polack på en gång?? Jag har hört att de är flitiga och jobbar hårt utan onödiga raster...! --

Linus fick en allogen stamcellstransplantation nu i mitten på januari 2010 och en sydsvensk donator hittades via Tobiasregistret. Linus kämpar nu på och har bestämt sig för att bli frisk och vet att han kommer att vara starkare än någonsin efter det här.

Vi tackar forskarna som gör ett fantastiskt jobb som räddar liv! Och vi tackar naturligtvis Dig som sponsrar forskarna genom bidrag till Barncancerfonden!

Bästa hälsningar

Annica Hagberg Fredin (Linus mamma)

******* Uppdatering april 2012 *******

Nu har det gått drygt 2 år sedan stamcellstransplantationen genomfördes. Det var en livsavgörande åtgärd för Linus och vi är alla mycket tacksamma att teknik och medicinsk forskning gör det möjligt. Men att kämpa och ha tålamod med kroppen är fortfarande något som Linus påminns om varje dag. Kanske han kan nomineras som en mästare på att utmana läkarkåren och läkemedelsindustrin när han drabbas utav den ena biverkningen efter den andra…
Några veckor efter transplantationen fick Linus svårt att svälja och matstrupen växte ihop av ärrbildning orsakad av alla sår och blåsor i mun, strupe och hals.  Under 15 månader kunde han inte ens svälja sin egen saliv – det var totalt bom-stopp i matstrupen.  Operation av matstrupen påbörjades i december 2010 och pågår fortfarande med några veckors mellanrum (hittills har 38 operationer gjorts).

Sommaren 2010 kunde Linus släppa rullstolen och de avskalade musklerna byggdes upp igen efter en oerhörd träningsdisciplin. I september 2011 stod Linus på dansgolvet och gjorde sin efterlängtade tävlings-comback och det blev fina resultat direkt! Men redan i november 2011 började en ny kroppsdel bråka och svåra höftsmärtor hindrade Linus från att kunna träna och tävla till 100 %. Först trodde vi att det kanske var psoriasisartrit som satt sig i höfterna (Linus fick diagnosen psoriasis sommaren 2011 när immunförsvaret började bråka) men svaret från magnetröntgen nu under våren 2012 visade sig vara vävnadsnekros i båda höftkulorna. Höftledsoperation med nya höftproteser är planerad och Linus har fått ett löfte om att det skall ske innan sommaren 2012. Det blir att börja på ny kula igen och kämpa med ny muskeluppbyggnad och konditionsträning.

Grabben finns här och nu och är värd all uppmuntran och han vill verkligen att hans namn genererar mycket slantar till den värdefulla cancerforskningen. Hoppas att just du vill stödja denna insamling, vi har höjt målet till 250 000 kr och det vill vi gärna spränga med råge! 

Bästa hälsningar

Annica Hagberg Fredin (Linus mamma)

Om du vill bidra till insamlingen gå in på: http://www.barncancerfonden.se/3416

Mors dag

Grattis alla mammor på mors dag! Hoppas att ni får en underbar söndag. Snart ska vi åka till storebrorsan på mors dag-lunch sen kanske det blir en tur med lilla båten.

Detta fick mamma idag plus ett.presentkort på massage.

Liljekonvalj

Cancerfonden har ju en kampanj nu som jag nämnt förut. Och nu har dom samlat ihop en massa berättelser från folk som drabbats. Så om ni vill kan ni ju gå in och kolla här: http://tillsammans.cancerfonden.se/. Min berättelse finns också med. Samma som jag har här på bloggen.

Imorgon är det mors dag som ni antagligen vet. Tycker att det är fint med dagar då man hyllar sina föräldrar. Det förtjänar dom. Jag vet själv att jag tar dom för givet alldeles för ofta och borde vara mer tacksam för det dom gör.

Bild tagen från http://insidan.ifokus.se/articles/4d716315b9cb4622210735f7-manadsblommor

Dagen har bestått av en hel massa slappande, kollade på serier, Geys Anatomy närmare bestämt, snabb promenad, liljekonvaljplockning och lite foto. Men hittade inte sladden till datorn så får redigera bilderna en annan dag.

Torsdag

Hej på er. Har inte allt för mycket att skriva om. Njuter för fullt av soldagarna och försöker göra annat än att sitta framför datorn. Tråkigt dock att jag inte får sola så mycket som jag skulle vilja. Men smörjer in mig rejält och njuter av soltrålarna lite grann i alla fall. Igår var jag i stan en stund. Alldeles själv ända tills jag hämtade min lillebror vid tåget. Sen åkte vi till Vinden secondhand och hittade två högtalare till mig och lite annat smått och gott. Imorgon ska jag nog till stan igen för att fixa lite presenter. mer kan jag tyvärr inte säga eftersom jag vill att presenterna skall vara överraskningar.

Har också läst och pluggat teori för BE-körkort. Vill ha det i framtiden då jag vill ha hästar och man ibland kommer behöva köra omkring dem. Lika bra att jag passar på att ta det så snart som möjligt medan jag ännu minns lite teori sen jag tog körkort och också har en väldig massa tid över. Så skönt att jag orkar läsa nu igen. Var så jobbigt förut när jag var så trött och hade huvudvärk hela tiden. Som pappa sa idag har jag alltid varit en riktigt bokmal så jag längtar efter att få gräva ner mig i någon riktigt tjock och spännande bok snart. Har blivit tipsad om Hungerspelen så ska se om jag kan få tag på dom böckerna.

Hoppas att ni fått njuta av solen de här dagarna och speciellt nu till helgen! 

På sjukan

Sitter på sjukhuset och väntar på att blodet ska droppa in. Igår var jag och mamma hos min moster och hälsade på. det var riktigt trevligt och vi fick gosa med alla hennes hundar. Hon har hunduppfödning så hon har massa små vovvar. Det var riktig soligt och fint och vi satt ute hela eftermiddagen. Härligt!

Hade för övrigt världens skönaste taxichaufför idag. Han berättade att han vanligtvis bor i Ungern och där jobbar han ideellt med att skriva och sätta upp teaterföreställningar som berättar om varför Jesus behövde dö på korset. Han hade massa att berätta och jag fick en bok som han skrivit. 100 sätt att starta en konversation. Den ger en tips på hur man kan starta konversationer med folk om Gud. Så roligt hur Gud kan sätta människor i ens väg på det sättet. Det var riktig roligt och det visade sig att vi hade några gemensamma vänner. Han bor till exempel hos min gamla spansklärare.

Och nu blev det rusning till tv:n i väntrummet för att se på det kungliga dopet. Den lilla prinsessan är ju hur söt som helst! 

Vem är du

Fick en väldigt fin kommentar här om dagen. Får sådana ibland och blir alltid lika glad varje gång. Folk som ger mig bevis på att bloggen faktiskt hjälper andra. Att det jag skriver kan göra lite skillnad och att det betyder något. För jag har på senaste tiden funderat en del på om jag ska fortsätta blogga eller om jag ska lägga av. Det är nämligen så att en av de största anledningarna till att jag bloggar nästan har försvunnit. Jag började blogga dels för att kunna skriva av mig som en sorts terapi. Ett ställe där jag kunde få ur mig alla tankar. Detta har jag inte alls samma behov av idag som för till exempel ett halvår sedan. Men en annan stor anledning var också att andra förhoppningsvis skulle kunna följa mig och peppas lite, se att jag inte ger upp, att jag trots nedgångar försöker se något positivt med allt. Sprida en kämparglöd hos de som läser och också har något de brottas med, stort eller litet, sjukdom eller annat.

Och när man får kommentarer som bevisar att man lyckas ibland då blir jag verkligen glad och taggad att fortsätta skriva. Och för att jag tycker att det är så väldigt kul att få läsa när ni skriver om er själva, varför ni läser här och vilka ni är så skulle jag vilja uppmuntra er att skriva mer och oftare om ni vill. Jag är nyfiken på vilka ni är helt enkelt! Några av er känner jag men jag märker också att det är många som jag inte har en aning om vilka ni är. Så lämna gärna en liten kommentar någon gång och berätta så mycket du känner för. Och om ni har frågor eller vill prata så är det bara att höra av sig. Ni kan också maila mig på mailen som står i min "presentation" till höger.

Kramar från mig

Bild från Hawaii

Sometimes there isn't an obvious explanation

Har fortfarande den där hemska huvudvärken. Som tur är hjälper de där tabletterna jag provade igår men min lever mår inte bra av alla värktabletter så hoppas att värken ger med sig snart. Kanske att det kan vara så att mitt blodvärde är lågt så att det är därför jag får ont i huvudet. Får olika symptom när jag har lågt Hb. Matthet och huvudvärk är vanligast. Funderade på att ringa sjukhuset redan imorgon och be att få komma in men tror nog att jag väntar till tisdag ändå. Måste ju gå upp tidigt om jag ska ringa till dom imorgon. Och det gör jag bara om jag verkligen måste, skämt och sido. Eller nej det var inget skämt det är sant. Vill absolut inte gå upp tidigt i onödan. 

Här är en liten låt som jag tycker är riktigt fin och bra! Ta er tid att lyssna på den och läs texten. 

Lite av texten på svenska:

Just när du tror att hoppet är förlorat

Och ge upp är allt du har,

Blå blir svart,

Ditt självförtroende är sprucket,

Det tycks inte finnas någon återvändo här ifrån.

Ibland finns det inte en uppenbar förklaring

Varför de heligaste av stjärnor kan känna starkaste hjärtklappning

Det är då man kan bygga en bro av ljus,

Det är när fel blir så rätt

Det är när man inte kan ge upp kampen

Mår som jag förtjänar

Har inte orkat sätta på datorn på ett bra tag. Mådde riktigt dåligt igår med hemsk huvudvärk och annat som spökade i kroppen. Trodde att det skulle gå över till idag men icke. Så går det alltså när man tillåter sig att ha allt för roligt. Räcker tydligen med att vara lite halvt aktiv en eftermiddag och kväll så får man "baksmälla" flera dagar efter. Och med aktiv menas att sitta och stå och prata med människor. Inget fysiskt jobbigt alls men tydligen räckte det. Har lite feber också men än så länge är det inte så mycket. Skönt de för annars måste jag åka till sjukhuset och det känner jag inte alls för. Hoppas verkligen att det blir bättre imorgon. Jag lyckades i alla fall hitta en värktablett som hjälpte lite mot huvudvärken nyss. Alla tabletter hjälper nämligen inte mot alla sorters huvudvärk. Och om man provar en och märker att den inte funkar så kan man ju inte bara prova en annan på en gång utan man måste ju först vänta tills den första går ur kroppen. Så nu kunde jag äntligen sätta på datorn. 

Skulle egentligen följt med mamma och hälsat på min moster idag men det fick jag skippa. Riktigt tråkigt eftersom det var länge sen jag var där nu och det är ju alltid trevligt att komma hemifrån ibland. Mamma sa dock att hon gärna åker dit snart igen så då kanske jag mår bättre. Men tror tyvärr att jag kommer vara rätt seg fram till tisdag då jag ska in och ta prover igen. Hade ganska låga värden när jag var inne igår och idag känns det som att Hb värdet har sjunkit. Känner mig matt i kroppen som jag kan göra ibland. Nu orkar jag inte skriva längre så vi hörs förhoppningsvis imorgon igen.

Scoutläger

Gissa vad jag har gjort idag. Svårt att gissa kanske men jag har i alla fall varit och hälsat på ett scoutläger

. Jag var ju scoutledare förut och har varit scout så länge jag kan minnas. Så var och hälsade på det gänget som jag brukar va med. Man måste ju få sin årliga dos av scoutläger! Var där hela eftermiddagen och kvällen. Riktig kul men väldigt kallt tyvärr. Hoppas att dom inte fryser allt för mycket i natt i tälten. Måste erkänna att det kändes ganska skönt att få åka hem till en varm säng istället för att sova där som man brukar. Imorgon blir det provtagning på sjukan igen. Undrar hur trött jag.kommer vara efter dagens bravader. Nu är det dags att hoppa in i den varma duschen och tina tårna och sen blir det sängen. God natt

Bjuden på mat

Kom just hem från goaste mikaela. Blev bjuden på kyckling, kroketter och vitlöksbröd. Så hemska gott! Satt sen och prata och skrattade resten av kvällen. haft en toppendag idag helt enkelt!

1 av 3 får cancer. Men alla berörs!

Cancerfondes nya reklamfilm till den nya kampanjen!

Jag kan känna!

Sitter och väntar på taxin. Ska åka till Sahlgrenska idag. Brukar åka dit ungefär en gång i veckan men nu fick jag en tid mycket tidigare eftersom jag hade väldigt låga trombocyter. Läkaren sa flera gånger att de var väldigt väldigt låga. Fick ju påfyllning men dom vill ändå kolla mig redan idag. Fick en tid på eftermiddagen istället. Brukar ju åka på förmiddagarna annars.

I alla fall så vill jag berätta två saker. Ett, i lördags lunchade jag på stan med finaste Alma och Karin! Skriver namn nu, gjorde inte de förut men det blir så krångligt annars. Vi åt jätte god mat och satt och pratade länge. Sen följde jag med Alma hem, vi satt och pratade ännu lite mer på hennes balkong i solen tills regnet tog över och då gick vi in och pratade ett bra tag till. Galet egentligen att man kan ha så mycket att säga. En helt fantastisk dag i alla fall.
Två, jag kan känna mina fingertoppar igen!!! Cellgifterna kan ofta få en att tappa känseln i fingrar och tår. Jag fick problem med fingertopparna. Det var som att dom sov eller nått. Ni vet som när ett ben somnar, ingen känsel förutom att det sticker lite. Men nu är det borta. Vet inte riktigt om det är borta helt för minns inte riktigt hur det ska kännas. Men det sticker inte längre och jag känner. Så när jag insåg det igår blev jag ganska glad. Ska berätta för min doktor idag och skryta lite eller vad man nu gör. Aja nu måste jag gå. Ha det bra i regnet!

Lördag

Har varit alldeles för upptagen med att vara med goda vänner idag. Och nu är det hög tid att sova. Hörs imorgon!

Vilket väder

Wow vilket väder!! Kom just hem från sjukhuset med taxin. Chauffören körde som om han trodde sig vara racingproffs medan jag satt stel som en pinne i passagerarsätet. Massor av regn på rutan och vatten på vägen. Men jag kom hem helskillnad i alla fall. Träffade flera goa människor på sjukhuset idag som också är där för behandling. Mest är det ju bara äldre där men idag pratade jag med tre stycken i trettioårsåldern. Jättetrevligt att få se hur de som kommit lite längre fram än mig mår och hur det går för dem.

Hade brutalt lågt blodvärde för att inte tala om trombocyter så det blev en rejäl påfyllning idag. Måste ta uppehåll med cellgiftstabletterna också på grund av mina låga värden. De vita håller sig stabila i alla fall så jag behöver inte vara så folkskygg. Skönt. Har ett par planerade träffar med fina vänner i helgen så det är tur att mitt immunförsvar inte ligger i botten. Nu ska jag gosa ner mig i soffan med en film tänkte jag. Finns inte mycket annat att göra en sådan här dag.

Regnigt

Regnat hela dagen. Så har bara varit inomhus och tittat på romantiska komedier. Bästa sättet att råda bot på en regnig dag. Imorgon är det Sahlgrenska igen, dags att ta prover igen. Men ingen behandling tror jag. Så skönt att jag inte har behandlingar varje vecka längre. Mår bättre när jag får vila upp mig mer mellan gångerna. Även om jag äter cellgifter i tablettform varje dag. Känns som att man kan ana ett ljus i tunneln när man märker att det går lättare ibland. Men ännu är det lång tid kvar. Mer än vad som har gått. Men det kan man inte tänka på hela jämt, då går tiden alldeles för långsamt.

Nu ska jag duscha så hej då.

I kroppen min

Kikade runt på lite bloggar som Cancerfonden har och hittade den här: http://ikroppenmin.blogspot.se/ Han har tyvärr slutat skriva nu men av en positiv anledning men det här är det senaste inlägget han skrev och jag tycker att det var så bra att jag vill dela med mig av det.

Det finns något annat som jag måste berätta

Läkaren pratade snabbt. Kanske var han mer nervös än jag själv. Han pratade om värden. Levervärden, blodvärden, saltvärden. Alla värden man kan tänka sig. Om äggviteämnen och om kroppens nya rytm. Om förra veckans kameraundersökning. Sedan förde han fingrarna försiktigt och noggrant över min kropp. Över lymfkörtlar, för att se om där fanns någonting avvikande. Det var som om vi båda höll andan. I alla fall jag. För jag balanserade på vad som antingen var en mållinje eller en mina. Vad visste jag inte. Men alldeles snart skulle jag få ett besked.

Det är lustigt. När man har spelat upp ett scenario i huvudet en miljard gånger – hur man längtat och sett fram emot, hur man varit övertygad om hur något skulle bli – och så står man plötsligt där en dag, och reaktionen visar sig bli en helt annan. För jag har längtat. Och jag har varit övertygad om hur jag skulle reagera. Men jag har haft fel. För även om jag har tänkt på situationen, så kan jag inte låtsas. Det måste få sjunka in. Reaktionen måste få komma naturligt. Av sig själv. Men det var en vacker dag. Och det ska alla dagar som finns kvar komma att vara. Vackra. För det verkar som att jag vann.

Det finns inga garantier när det kommer till den här sjukdomen. Ingen som kan lova att mörkret inte kommer komma tillbaka, när jag minst anar det. För det kan det göra. Det förstår jag. Men med den rädslan kan jag inte leva. Det vägrar jag. Livet är här. Livet är tillbaka. Livet är det som händer just i detta ögonblick. Och det är ett vackert liv.

Jag ser en man i min spegelbild. Någon som tidigare var en främling. Någon som jag inte kände, men som nu vuxit till en tydlig del av mig. Någon som jag inte kommer leva utan. Som alltid kommer finnas nära. Som präglat mig som en annorlunda tatuering. Och jag ska bära dig med mig, tills ärret bleknar, tills jag bara minns dig som en mörk period av mitt liv. När jag bara minns dig som den storm jag en gång fastnade i. Ibland kommer jag att tänka på dig. Det vet jag redan nu.

Jag ska sitta i min trädgård med ett barn i mitt knä, mitt eget eller någon annans, och bland sommarskratten ska jag försvinna i ett ögonblick för att minnas hur du kom som en vildhäst och förstörde så mycket, för att sedan försvinna. Jag ska ge dig ett ögonblick. Inte mer. Du har redan fått för mycket.

Innan min första behandling bestämde jag mig för att du inte skulle bli min vän. Och lika lite tänker jag spara dig som en trofé på min vägg. Du har lärt mig ett och annat. Fått mig att inse. Det kan jag inte förneka. Men mest har du fått mig att bli äldre. Mannen i min spegelbild bar alldeles nyss ett pojkhjärta. Något sådant kommer aldrig tillbaka. Hur mycket jag än kan försöka. Anstränga mig.

Kristian, min finaste pojke, mitt sköraste barn, fortsätt. För det här är över. Nu kan livet fortsätta. Du klarade dig. Och du gjorde det bra. Rusa ut. Rusa fram. Rusa. Det är din tur nu. Din tur.

Skrivet av Kristian på http://ikroppenmin.blogspot.se/

Tisdagen

Har inte mycket intressant att dela med mig av idag. Kanske kan berätta om tidigare, innan lunch när jag var ute på promenad med hunden. Tänkte att jag skulle prova på att springa några meter. Ja för det är ju ungefär det jag klarar av. Och springa förresten, jag menar jogga eller snarare lufsa. Nå väl, jag tar några snabbare steg och har precis kommit igång när hunden får för sig att slingra in sig mellan mina ben. Jag tappar genast balansen och stapplar fram nära att stupa på näsan i gruset. Benen orkar inte riktigt fånga upp kroppen och kämpar med att ta sig tillbaka i upprätt position. Jag lyckas i vilket fall att undvika backen och tillslut får jag stopp på min snubblande framfart. Tror att jag väntar med att försöka mig på något liknande tills jag faktiskt blivit frisk och mina stackars ben har muskler nog att hålla mig uppe.

Förutom detta lilla missöde har inte dagen bjudet på speciellt mycket. Lagade mat till familjen som jag gör ibland när jag känner mig pigg nog och utöver det har jag mest legat i soffan, surfande runt på olika bloggar. De sista timmarna av dagen tänkte jag nu ägna åt en film, en lättsam komedi innan sömnen får ta över.

Och som ni kanske förstått av mitt springförsök så känner jag mig ganska bra idag också. Härliga tider alltså!

Blodcancerdagen

Ja det är det idag. Och det har jag firat genom att käka på stan med en av mina fina vänner som jag inte träffat på ett bra tag och som för övrig precis hade fixat håret och blivit riktigt sommrig och fin med ljusa slingor. Mår som sagt bättre idag så jag passade på när mamma ändå skulle in till stan en stund. Passar bra att umgås en timme eller två, sen måste jag ändå hem och vila. Och när jag kom hem så väntade mitt paket i brevlådan. Och jeansjackan passade och jag tyckte om den och den var billig. Jippie vilken toppendag!

Och klockan är nu över sju på kvällen och jag har inte behövt sova något än vilket är ovanligt. Tänk om det faktiskt är på väg att bli lite lättare nu med fler bra dagar. Läkarna säger ju det då och då men av någon anledning är det just då som jag åkt på någon infektion eller mina värden sjunkit i botten. Men denna gången kanske jag faktiskt kan tro på det. I så fall hurra för fler möten med vänner, mat på stan och promenader i solskenet!

Cancerfonden finansierar i år 67 forskningsprojekt inom diagnosområdet blodcancer. Hur bra är inte det?! Pengarna går verkligen dit dom ska. En dag ska cancer inte finnas mer!

7 maj

Jag vågar knappt säga det men jag känner mig faktiskt lite bättre idag. De senaste dagarna har jag mest legat i soffan med illamående på förmiddagen. Men nu har jag precis varit ute på en liten promenad och har inte känt av något illamående på hela förmiddagen. Tog en tablett mot det förut i och för sig. För utom att vara ute så har jag suttit och kollat runt på massa bloggar och även suttit på tradera och letat scrapbooking prylar. Det är farlig att man bara kan klicka hem något sådär på internet. Men jag lyckades hålla mig i skinnet och tänka efter ordentligt om jag verkligen behövde den där grejen eller om det faktiskt är så billigt som det verkar. Man får ju räkna med fraktkostnaderna också.

På tal om frakt och internetshopping så väntar jag på ett paket som jag hoppas ska komma idag. Det är kläder från H&M som jag beställde för jättelänge sedan. Men ett av plaggen fanns inte i lager för tillfället och eftersom jag valde att få allt i samma paket så fick jag vänta extra länge. Det är bland annat en jeansjacka som jag hoppas ska passa och som jag framför all ska tycka om. Förra våren så provade jag massor av jeans jackor men köpte aldrig någon, ibland kan jag vara lite för petig när det kommer till kläder. Har jag tänkt mig hur det ska se ut så går jag inte med på något annat.

Nu ska jag äta och sen tänkte jag nog gå ut en sväng till, det är varmare idag än igår så man får passa på. Hoppas att ni kan njut av det fina vädret också!

8 månader

Idag den 6:e är det åtta månader sen jag fick min diagnos. Om bara fyra månader har det redan gått ett år. Nog för att mina dagar är långsamma och sega men ändå på nått sätt lyckas tiden gå fort. Tyckte att det var nyss som det hade gått ett halv-år. Trodde först bara det var sju månader idag, var tvungen att räkna om flera gånger bara för att vara säker.

Annars då, inget särskilt som hänt idag. Varit soligt och fint fast blåst kallt men det vet ni kanske själva om ni har samma väder. Mått ungefär som igår, illamående på förmiddagen, trött och allmänt seg, hängig och svag. Tror inte jag kommer orka göra något mer än att vara hemma försen jag varit på Sahlgrenska på torsdag. Mitt blodvärde börjar sjukna nu tror jag så innan de fylls på lär jag inte orka mycket. Imorgon är det en vecka sen jag kom hem från behandlingen. De första tre dagarna mådde jag superbra för cellgifterna hade inte gett full effekt än. Men nu de senaste dagarna har jag märkt av dom desto mer. Hoppas verkligen att kroppen är tillräckligt stark för att återhämta sig ordentligt så att jag får lite mer ork igen. Blir verkligen bortskämd så fort jag mår lite bra. Sen när jag mår dåligt igen blir det så jobbigt, man vill ju inte byta ut bra mot dåligt, ganska självklart.

Något jag saknat mycket nu den senaste tiden när det blir vår och naturen är så vacker är hästarna. Har ju ridit sen jag var liten fram till för lite mer än ett år sedan. Nu skulle jag inte ens kunna ta mig upp på en häst med mina klena ben. Än mindre sitta kvar om det skulle gå fortare än skritt. När jag blir stor och riktigt vuxen ska jag köpa en hästgård och ha häst. Även om vi bor på landet redan nu så kan vi inte ha häst för vi har bara skog och inga ängar. Tråkigt tyckte jag när jag var liten, men samtidigt är det ju enormt mycket jobb att sköta om dom. Hade antagligen haft ett väldigt annorlunda liv i så fall. För hästarna tar så mycket tid och jag som hållit på med alla möjliga fritidsaktiviteter förr hade ju inte hunnit med de. Jaja det är i alla fall min dröm om tio-tjugo år, en gård med massa fält, stall och ett stort vitt trähus. Man har mycket tid att drömma när man är sjuk, det är ett som är säkert.

Nu börjar det bli dags för sängen så god natt på er

1 av 3 får cancer. Men alla drabbas!

Innan jag blev sjuk hade jag inte haft någon större kontakt med cancer. Kände ingen i min närhet som drabbats, har några släktingar som haft det och förlorat kampen men det var innan jag var född. Det var ingenting jag direkt tänkte eller funderade på, allra minsta att jag själv kunde drabbas. Men fakta är att var tredje person får cancer någon gång i livet. Och alla drabbas någon gång utav det genom att någon närstående bli sjuk. Det är mycket vanligare än man tror. Tänk om en tredjedel av din familj, släkt och dina vänner skulle få cancer. Ja det är ju helt hemsk att tänka på för det är ju en massa människor som du tycker om. Och att du själv har en risk på 33 % att själv få cancer. Om inte nu så kanske senare i livet.


Förlåt om jag skrämmer upp er nu men det jag vill peka på är hur viktigt det är att vara uppmärksam, gå på kontroller regelbundet för de vanligaste cancersorterna (i Sverige upptäcks 50 000 nya cancerfall varje år, varav 7 000 är bröstcancer och 10 000 är prostatacancer) och investera i framtiden för sig själv och andra genom att stödja forskningen om cancer. Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige. Ett exempel på cancerformer som oftast botas idag men för bara några decennier sedan hade hög dödlighet är testikelcancer och lymfatisk leukemi hos barn. Det tack vare forskningen och det som stödjer den och gör den möjlig. Under de senaste 20-30 åren har det gjorts stora framsteg i behandlingen av leukemi. Förstår ni hur tacksam jag är mot forskningen och att jag lever i den tid jag gör. Hade jag levt för  cirka 30 år sedan hade jag inte alls haft lika stor chans att överleva som jag har idag. Det är en skrämmande tanke.


Jag och min lillebror pratade här om dagen om gamla bilar och kom fram till att det hade varit kul att ha levat under 50- 60-talet med tanke på hur mycket fina bilar det fanns då. Men sen slogs jag av tanken att om jag hade blivit född på 50-talet så hade jag antagligen inte överlevt. Då hade jag inte funnits längre. Inte hunnit fylla mer än 20 år. Men tack och lov så lever jag idag, på 2000-talet och jag har 90 % chans att övervinna cancern och fortsätta leva livet, fylla både 30 och 40 och förhoppningsvis mycket mer än det. 






Kan inte göra reklam för det här nog!


Engångsgåva:
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/Ge-en-gava/


Månadsgivare:
http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/regelbundetgivande/

That's what friends are for

Var på sjukan igår och tog prover. Allt gick bra och mina värden var okej så behövde inte någon påfyllning. Pratade med läkaren och fick skjuta lite på min nästa högdosbehandling då jag ligger inne eftersom den självklart skulle sammanfalla med bröllopet som jag vill gå på. Så nu hänger det bara på hälsan. Har mått väldigt bra de senaste dagarna. Vet inte om det varit vädret men det har nog hjälpt i alla fall. Nu idag när det är mulet och regn så vaknar jag med fruktansvärd huvudvärk och har varit hemskt trött hela dagen. Får en hemskt jobbigt huvudvärk efter sprutan i ryggen och har haft det varje dag sen jag fick den för en vecka sen. Men det är bara två dagar som den inte gått över av sig självt efter en stund eller när jag tar tabletter. Man får inte alltid ont efter sprutan men man kan få det och jag får oftast det när dom har fått sticka flera gånger och inte lyckas på första försöket.

En vän ringde helt oväntat på mobilen idag och undrade hur det var. Så glad blev jag för det känns som att man inte ringer lika ofta till varandra nu för tiden när man enkelt kan skriva på facebook istället. Men prata i telefon är ju mycket roligare och enklare. Har inte träffat honom på väldigt länge heller så det var extra roligt. Är så tacksam för alla fina människor jag har i mitt liv. Den senaste veckan har jag hört av flera stycken som jag inte pratat med på väldigt länge. Alltid kul att höra vad dom har för sig och vad som händer i deras liv och känna att dom kommer ihåg en.

Det är en väldigt seg dag idag. Igår tänkte jag att jag kanske kunde hitta på något men när jag vaknade idag fick jag snällt inse att det inte skulle bli möjligt. Har tills nu mest legat i soffan och halvsovit och pratat lite i telefon. Var tvungen att ringa sjukhuset också och fråga lite om mina mediciner. Äter inte full dos med cellgiftstabletter än. Och ska tydligen inte börja med dom denna veckan heller. Inte mig emot för dom som jag tar en gång i veckan brukar få mig sängliggande i några dagar efteråt med ordentligt illamående och huvudvärk. Så det avstår jag utan problem. Skall inte heller få de sista två sprutorna i rumpmuskeln. Det var dom som gjorde att jag fick inflammation på bukspottskörteln. Så läkarna vill inte riskera att jag får det igen för då kan det bli allvarligare än sist. Det gör tydligen ingenting om jag får dom eller inte. Ännu en sak jag känner att det inte gör så mycket om jag slipper.

Hoppas på en bättre dag imorgon både vädermässigt och i kroppen. Hoppas ni har det bra. Kram

Fin dag, fint väder, fin mat och finaste vännen

Idag har verkligen varit en toppendag. Gjorde inte speciellt mycket på förmiddagen men på eftermiddagen gjorde jag desto mer. Blev nämligen så att jag fick träffa min allra bästa vän idag. Var väldigt länge sen vi sågs för jag var ju väldigt dålig för ett tag sen och efter det så blev hon sjuk så vi inte kunde ses. Men idag så blev det en spontan träff. Hon hämtade mig efter jobbet på eftermiddagen, vi åkte till stan och gick runt där, jag köpte mer scrapbookingpapper, åt sen middag på våran favoritrestaurang. Marinerad kycklingfilé med pommes frites, otroligt gott!! Sen åkte vi hem till henne och slappade, pratade och hade tog igen en massa. Så väldigt kul och jag har mått fint. Ont i axeln fortfarande men det funkar bra med smärtstillande salva. Ont i ryggen också ibland men om jag ligger ner en stund så går det över. Inget att klaga över alltså. 

Kändes verkligen så roligt, vi kunde umgås och göra saker precis som vi brukade förr i tiden. Har saknat oss två, det som vi brukade vara och göra. Oss tillsammans liksom, en grymt bra kombination. Vi förstår varandra och har samma värderingar och tänker på samma sätt. Så otroligt tacksam att jag har henne! Vi gick i samma klass i gymnasiet och det var där vi blev vänner. Ganska oväntat att vi skulle bli så bra vänner från början för från utsidan så är vi ganska olika, vi var inte alls samma typ av personer. Men samtidigt är vi väldigt lika.

Våran goda, goda mat!

Imorgon ska jag till Sahlgrenska för att ta prover och eventuellt fylla på med blod och trombocyter. Ska också få veta om jag skall börja äta mer cellgiftstabletter igen. Har haft uppehåll med den andra sorten ett tag nu för jag haft så dåliga värden och mår så dåligt av dom. Så ser inte fram emot att börja med dom igen.

Nu är det duschen som gäller och sen sängen. Hoppas att jag somnar tidigare inatt än igår. Hjärnan stängde inte av sig försen klockan fyra i morse. 

God natt på er ! 

Vilken dag!

Wow vilken underbar dag det har varit idag. Har varit ute större delen av dagen, suttit i en av våra nya solstolar som mamma och jag fick av storebrorsan i förtidiga födelsedagspresenter. Vi fyller ju båda år i slutet av sommaren så det var smart av dom att ge oss dom nu istället. Jag får ju förstås inte sola men sitter med kläder och solkräm så det gick fint. Har inte behövt använda solkräm så mycket i mitt liv här i Sverige men nu så är det solfaktor 50 som gäller. Förra året vid den här tiden var jag nyss hemkommen från Hawaii och brunare än någonsin. Nu är jag nog blekare än någonsin. Tänk vad mycket som kan ändras på ett år. Inte bara solbränna utan ett helt liv.

Idag har jag i alla fall mått toppen. Om man räknar bort tröttheten och svagheten som alltid finns mer eller mindre. Orkar inte så mycket i taget och har som sagt inga muskler. Men annars så kände jag mig faktiskt frisk idag. Tror minsann att vädret gjorde sitt till. Hade känningar av huvudvärk i morse men det försvann utan tabletter tack och lov. Min stackars lever slipper gärna värktabletterna, den står redan ut med en hel massa annat gift. Igår var det valborg som ni antagligen vet. Skulle ha velat åka dit vi brukar åka på valborg och kolla på brasan, lyssna på sång, spela på lotterier och allt annat kul. Men kom ju hem från sjukan igår och var trött. Inte optimalt att söka sig till platser fulla med folk heller på grund av mitt dåliga immunförsvar. Har ganska bra blodvärden nu men de sjunker antagligen i dagarna efter behandlingen. Ska in på torsdag och ta prover och se.

Pysslade kort idag också. Scrapbookade som det heter. Men kan tyvärr inte visa bild för kanske att personen som ska få det läser här. Jag är inte säker och vill ju inte avslöja innan det kommer på posten. Är annars inte en direkt pysslig tjej. Men just scrapbooking har jag fastnat för. Men orkar oftast bara göra ett kort i taget. Är väldigt nogran och vill att allt ska bli så nära perfekt som möjligt, är ganska självkritisk också när jag gör något så det tar tid innan jag är nöjd. Farmor tittade förbi på eftermiddagen och hade med sig fika som vanligt. Hon passade också på att pyssla lite. Fast med garn, en garnboll för att vara exakt till några tossor (raggsockar utan skaft) som hon gjort. Och mamma satt och sorterade broderitrådar. Riktigt pysselstuga där på kvällen alltså.

Nu ska jag lägga mig, fått konstigt ont i ena armen/axeln, kanske överansträngt mig idag. Hoppas i alla fall på en lika go dag imorgon. Glada kramar från mig, bjuder på en blomma igen

Humorgalan och världsföräldrar

Ser ni Humorgalan ikväll?! Såg ni klippet med kungen i Afrika? Väldigt roligt, undrar verkligen vad kungen tycker om alla imitationer av honom. I vilket fall så vill jag verkligen uppmana er att bli världsföräldrar. Ni kan faktiskt göra skillnad. Tillsammans kan vi göra livet så mycket bättre för en hel massa barn!

Bli världsförälder med unicef och skänk 100 kronor i månaden

Ring 099-90 990

eller sms:a UNICEF till 72 401

eller gå in här: http://unicef.se/bli-varldsforalder