Min sista inneliggande behandling

Då var det i alla fall igång. Efter en veckas förskjutning. Fick sprutan i ryggradsvätskan för ett par timmar sedan och startade cellgiftsdroppet för en timma sedan ungefär. Detta är alltså sista gången jag får en högdosmetotrexat-behandling då jag måste ligga inne. Så om jag har tur så kanske jag inte behöver ligga inne mer efter detta. Härligt är bara förnamnet. Men nu är jag trött så  detta får bli allt för idag.

Måndag

Ja jag skulle ju kanske lagts in idag istället men det blev inte heller. Dom ringde i morse klockan sju och frågade hur jag mådde och eftersom det inte blivit bättre direkt även om det inte blivit sämre heller och dom också hade trångt med platser så bestämde dom sig för att skjuta på det ytterligare. Imorgon ska dom ringa igen och så får vi se. Så än så länge är jag hemma. Spenderade dagen hos Mikaela istället och det var långt trevligare än att vara på sjukan i alla fall. i lagade massa mat som vanligt och tittade på tv och tjatade en massa. Klockan är en timme mindre än det känns som och det är skönt dagar som dessa då jag ändå har roliga saker för mig.

Mamma mår rätt okej nu men är väldigt trött vilket är en normal biverkning av det här nya cellgiftet. På tal om cellgift så har jag visst fler behandlingar kvar än jag trodde. Läkarna har pratat om det som att det bara är denna som ska vara nu och en till kvar men det är mycket mer än så. Om cirka fyra veckor kommer jag få behandling varje vecka igen i fyra veckor och sen nån mer behandling som jag inte vet vad det är och sedan den allra sista stora i flera dagar i rad. Så kommer inte bli klar försen i mitten eller slutet av Januari, beroende på hur länge den här behandlingen kommer skjutas på. Irriterade och segt är det eftersom jag trodde att jag skulle bli klar tidigare än så. Men sånt är livet ibland. 

Inlagd, eller inte.

Ja jag skulle ju läggas in idag och det gjordes jag också. I tre timmar. Sedan var det bara att åka hem igen. Det är nämligen så att jag har lite symptom på infektion i kroppen. Inget speciellt tror jag bara lite förkylningssymptom typ. Så jag mår bra men dom ville ta det säkra före det osäkra och inte behandla samtidigt som jag eventuellt har en infektion i kroppen. Så jag hann ju alltså bara komma dit och ta prover och prata med läkarna och sen när dom pratat ihop sig så bestämde dom sig för att vänta till måndag och se om det har brutit ut något då eller om det blivit bättre. Det känns segt förstås för jag vill ju bara att det ska ta slut någon gång och detta skulle ju vara sista gången med just denna behandlingen men förhoppningsvis så funkar det på måndag. Lite skönt är det ändå att få vara hemma i helgen med familjen och imorgon är det också en grej som jag skulle vilja vara med på så förhoppningsvis kan jag vara det istället. 

#%&/+@

Jag vet att mitt senaste inlägg ser konstigt ut och det beror på att när jag skriver på min telefon så kan den ibland fippla till det och byta ut alla Å,Ä och Ö mot krumelurer och då måste jag skriva om hela texten för att få det bra och den här gången orkar jag inte göra det och de var ändå en ganska kort text så hoppas att ni förstår i alla fall. Kram

Onsdag

<p>Ig&#229;r var jag i stallet dn sista g&#229;ng innan behandlingen som jag ska in p&#229; nu i helgen. Sen kommer jag nog inte orka eller kunna &#229;ka dit p&#229; ett tag. Tog en hel lektion faktiskt och det var jobbigt men &#228;nd&#229; mycket l&#228;ttare &#228;n jag trodde det skulle k&#228;nnas. S&#229; sk&#246;nt att k&#228;nna att jag orkar och att de gamla takterna sitter i. Sl&#228;nger med en bild p&#229; favoriten i stallet. Det var hon jag red f&#246;rra g&#229;ngen men denna g&#229;ngen var hon tyv&#228;rr halt s&#229; fick rida en annan h&#228;st men hon var ocks&#229; go. </p>
<p>Gick upp tidigt i morse och fick agera taxi &#229;t mamma och lillebrorsan. Mamma skulle in till sjukan och ta prover. Hon m&#229;r lite b&#228;ttre nu och &#228;r uppe och går och har inte lika ont så,det är skönt!

Söndag morgon

Eller förmiddag för er som är rediga och går upp tidigt. Nu har jag i alla fall pallrat mig upp ur sängen ännu en dag och sitter istället i soffan med en kopp te och går igenom min vanliga förmiddagsprocedur att kolla igenom vad som har hänt ute i cyberrymden sen sist.

Vad som har hänt här hemma sen sist jag skrev här är inte mycket, eller egentligen en hel del faktiskt men tyvärr är det mest tråkiga och jobbiga grejer. Som att mamma till exempel mår fruktansvärt jättedåligt efter sin senaste behandling. Det är en ny sorts cellgift hon fått så det är extra jobbigt plus att hon igen ska ta sprutor i magen varje dag i fem dagar för att försöka öka på sina vita blodkroppar och detta ger henne en hemsk värk i hela kroppen. Min gissning är att det gör så ont för att man genom sprutorna tvingar benmärgen att jobba mycket snabbare för att producera vita blodkroppar och då är det nog inte så konstigt om det gör ont för så fort ska det ju vanligtvis inte gå.

En annan jobbig grej är att en mycket nära vän till mig just genomgått en ganska ovanlig operation och bara det var sjukt läskigt i sig men nu efteråt så gör det galet ont där dom opererat och sjukhuset har varit väldigt snåla med smärtstillande. Endast alvedon och ibumetin skickades med hem. Efter mycket tjat och dygn av stark smärta så blev det slutligen en tur till sjukhuset igen och efter ännu ett tag av väntan smärtstillande som kunde lindra bättre. Nu har min vän kommit hem igen och jag hoppas att det ska läka snabbt och smärtan ska bli lägre och lägre för varje dag och snart vara borta helt. Men det kommer antagligen ta ett bra tag.

Med mig själv är det dock ganska bra rent fysiskt, självklart tar det på en när människor i ens absoluta närhet lider så. Men det går, allting går tillslut. Oftast går det också över men inte alltid. Men detta vet jag kommer att gå över. En bra distraktion från allt jobbigt är att åka till stallet där jag spenderade en stor del av min barndom och mina tonnår. I fredags var jag där igen och fick träffa hästarna, prata med ytterst trevliga hästfolk och hästsaker och glömma allt vad smärta och sjukdom är. Bara vara med det stora mäktiga djuren och fokusera på allt runt omkring dom istället. På tisdag ska jag dit igen, en sista gång innan jag läggs in på fredagen. Efter det så kommer jag nog inte kunna vara där på ett par månader. Då är det nämligen slutspurten på den här andra behandlingsdelen som inte är den allra tyngsta eftersom jag inte behandlas lika ofta men där jag ändå får starka behandlingar. Nu i november - december kommer jag dock få fler behandlingar än vanligt innan jag sedan förhoppningsvis blir helt av med dem och bara behöver äta tabletter och få sprutor. Ni kan nog förstå att jag längtar tills nästa år då det mesta jobbiga är över både för mig och förhoppningsvis mamma och min vän. År 2013 ska bli ett bra år, ett så sjukt mycket bättre år en de som varit. Jag ska göra allt jag kan för att vända ryggen åt allt elände och sticka upp långfingret framför näsan på cancern. Sedan gå där ifrån med blicken framåt för att ta igen allt jag förlorat. Dock vet jag att livet är fyllt av elände och detta kommer inte vara sista gånger jag stöter på det. Men jag tänker ignorera det faktum så länge jag kan och fokusera på det som är bra istället för att jag då faktiskt tagit mig igenom en av det värsta sakerna en människa kan gå igenom i sitt liv.

Skulle vilja tipsa om en kille som jag lärde känna på Hawaii. Han heter Andy och han jobbar just nu för Surfing The Nations alltså den organisationen som jag var där och jobbade för som är en icke vinstdrivande organisation som håller på med mycket olika välgörenhetsprojekt på Hawaii och många ställen runt om i världen, med en kristen grund och också har bibelundervisning som jag deltig i. I alla fall, Andy har nu jobbat där som volontär i ca ett och ett halvt år och ska stanna fram tills årsskiftet. Men sedan ska han vidare till Europa för att hjälpa några här i deras arbete för Gud och ungdomar. Så mycket mer detaljerat än det vet jag inte ännu men en sak jag vet är att han behöver support. I både böner och donationer eftersom han kommer att fortsätta jobba utan ekonomisk ersättning. Och ett sätt att stödja honom på är genom att köpa en av hans fina teckningar som han gör.
Gå gärna in på hans blogg: http://thegrandestadventure.blogspot.se/ och kolla. Om ni skulle vilja köpa någon av bilderna för att stödja honom så kan ni skriva det i kommentars fältet till den bilden och lämna er mejl-adress eller skicka ett mejl till honom direkt med namnet på bilden. Annars får ni gärna be för honom också och hjälpa honom på det sättet. Han är verkligen en underbar person som lever för Gud och brinner för att hjälpa andra. Här är en länk till en film där ni får veta lite mer om honom också: http://vimeo.com/47448119

Detta är en bild han skickade till mig när jag fyllde år. 

Torsdag

Idag är det torsdag redan. Dagarna har gått superfort och jag har haft fullt upp, i alla fall för att vara mig. I tisdags kväll var jag i stallet igen. Jag hade riktig
tur för det var en som inte var där och därför var det en häst ledig och min gamla ridlärare frågade om jag inte ville prova på att rida henne en stund. Det slutade med att jag red med hela lektionen i en timme. Trött blev jag det ska jag säga och håll fick jag några gånger men annars gick det riktigt bra. Alltså självklar var det lite ringrostigt men ändå så kändes allt precis som vanligt och inte konstigt alls. Fick rida Queen den hästen jag brukade rida som mest där innan för två år sedan innan jag slutade. Men tror allt hon kände igen mig. Lycka är bara förnamnet! Att efter så lång tids uppehåll äntligen få göra något av det som man älskar mest och efter ett år av sjukdom faktiskt orka hålla igång mer eller mindre i en hel timme. Och träningsvärk har jag.knappt så lite av ridmusklerna måste ju finnas kvar. Men med tanke på att jag för ett halvår sedan inte kunde ta mig upp själv från golvet för att mina muskler förtvinat så. När jag var stolt över att ha orkat gå 100 m och fick hjärtklappning och blev ordentligt andfådd av att gå i trappan, till att rida i en timma. Inte jätteaktivt hela tiden förstås men ändå! Det går faktiskt framåt!

Queen och jag, men ni får klara er utan mitt huvud för jag ler så stort och knäppt. 

En glad kisse som hittat ett av mammas garnnystan. Vad är det med katter och garnnystan egentligen?

Dagen outfit haha. Nu känner jag mig som en riktigt bloggare som lägger ut bilder på hur jag är kädd. Men såhär ser jag i alla fall ut i stallet. Inget huvud på den här bilden heller jag vet, men jag gillar verkligen inte att vara med på bild.

Tisdag

Sitter på sjukan och väntar på provsvar. Porten fungerade idag äntligen. Det var verkligen skönt för annars kanske man hade behövt operera den och kanske byta den eller nått och det vore inte så roligt. Är trött och har haft ont i huvudet en hel del senaste dagarna. Men så har jag också varit igång väldigt mycket. Var ju som sagt och hälsade på min gammelmormor och mormor i veckan och nu i helgen var jag med ett gäng vänner i en sommarstuga på Tjörn. En helt underbar och rolig helg! Vi bakade och åt sockerkaka, spelade spel, åt taco, promenerade på klipporna, pratade i timmar och skrattade till magont lågt fram på natten. Tack för en fantastisk helg vänner!

Mamma är inne och tar prover idag också och har behandling imorgon. Då blir det hennes fjärde behandling av sex. Så nu börjar vi båda kunna ana slutet på det här. Väldigt skönt!

Regnbågsmatta

Dags att uppdatera här. Varit hos min gammelmormor sen i tisdags men kom hem för några timmar sedan. Har under tiden jag varit där hunnit med att väva mig en matta. Ja minsann jag kan nog bli en bra husmor. Min gammelmormor har vävt mattor hela livet men nu har det blivit lite svårt för henne med synen så det blir inte mycket av det längre. Så därför tycker hon att det är roligt om andra väver istället så jag tänkte att en trasmatta vore ju inte fel och visst känns det som att man någon gång i livet borde väva sig en matta, eller? En riktigt färgglad grej blev det i alla fall som jag tänker ha i mitt framtida kök. Och med kök menar jag antagligen en liten trång kokvrå i en lagom gammal etta med fula skåpsluckor och äckligt kakel. Så kände att lite färg nog kommer behövas.

Denna sista veckan innan nästa behandling ska utnyttjas ordentligt och därför drar jag imorgon iväg med ett gäng vänner ut till en sommarstuga på Tjörn och firar helg. Stannar till söndag så nu blir det bara en natt hemma innan. Man får leva när man kan. Vecka 43 läggs jag in för min sista högdosbehandling. Sedan följer en riktigt jobbig behandling som är den allra sista stora behandling jag får om allt går som det ska. Sedan är det bara tabletter och sprutorna i ryggen som gäller och förhoppningsvis betyder det att jag ska kunna må så pass bra hela tiden att jag inte behöver vara sjukskriven längre. Tjoho! Men innan dess följer alltså ett par hårda månader med de sista behandlingarna och mina tillfällen att umgås med vänner kommer antagligen inte vara speciellt många. Så den sista tiden innan dess måste utnyttjas till max!

Galet stor sol på nedgång när vi åkte hem idag

Min matta

Tisdag

Sitter på Sahlgrenska och väntar på taxin. Porten krånglade idag också så det blev stick i armen igen. Det var inte mycket sköterskan fick ut men efter tre stick fick hon i alla fall det allra nödvändigaste. Börjar verkligen bli härdad nu.

Idag ska jag och mamma åka till gammelmormor igen och vara där till lördag tror jag. Så nu är det bara att åka hem, äta lunch och sätta sig i bilen igen. Segt att åka fyra timmar bil men jag mår åtsittande inte så illa längre av att åka bil så det är skönt.

Helgen

Det har varit en riktigt bra helg! Fredagen var slapp, lördagen spenderades med familjen och jag fick shoppa loss lite och söndagen var grym. Igår lördag åkte jag, mamma och lillebrorsan på shoppinguppdrag för hans räkning. Det slutade fick med att jag shoppade loss ganska rejält också. Men det kändes okej för jag har inte shoppat på länge. Blev lite sköna tröjor och koftor. Hittade även några sagolikt stora svampar. På kvällen blev det en tur in till byn för promenad och biomys med hela familjen. En liten loppis hittade vi också som hade öppet klockan nio på kvällen.

Idag steg jag upp tidigt och drog iväg till Ikea tillsammans med min kära Mikaela. Blev en del riktigt fina grejer så nu får jag hålla i plånboken ett tag framöver. Sedan åkte vi hem och lagade vår favoritmat som vanligt. Kvällen avslutades hos storebrorsan för att sitta barnvakt vilket till större delen innebar en stor skön soffa, en tv och några timmar för mig själv medan brorsdottern sover gott.

Anmäld

Då har jag anmält mig till vårens kurser så nu hoppas jag verkligen att jag kommer vara pigg nog att orka plugga. Ska bli riktigt kul och är taggad till tusen. Jag kan ju inte börja den utbildningen jag egentligen vill gå på försen på hösten så tänker passa på att läsa lite annat smått och gott innan. Har alltid varit intresserad av psykologi till exempel så förhoppningsvis blir det något sånt.

Kanelbullens dag

Idag har det tillverkats bullar. Tyvärr inte kanelbullar utan köttbullar. Hade velat göra kanelbullar också men fick inse mina begränsningar och spara på krafterna så att jag orkade följa med till stallet ikväll igen. Var mysigt att vara där och hälsa på hästarna. Saknar dom verkligen och längtar tills jag kan börja träna igen och förhoppningsvis kunna få rida regelbundet.

Annars är det inte mycket som hänt. Det är ju oktober nu och rosa-bandet kampanjen är i full gång. Så köp gärna ett band eller en rosa kasse på ica. Man kan också pynta sin facebook-profilbild med ett rosa band genom att gå in här: http://www.facebook.com/cancerfonden?sk=app_378457068893855. Det har jag gjort  faktiskt, tyckte att det blev fint. Var med och hjälp till att bekämpa den här skiten som förstör så många liv.

Igår

Gårdagen började rätt kasst. Var på sjukan för att ta blodprover som vanligt. Men så ville inte port-a-cat:en fungera som den skulle. Det blev inget backflöde i den så man kunde inte få ut något blod. Så man provade att sticka om flera gånger med grovare nål och spola genom massa koksalt och sätta dropp för att rensa ifall slangen pluggats igen. Ibland kan det fasta lite skräp som dom säger i slangen som ligger i blodkärlet och ibland kan änden på slangen lägga sig mot kärlväggen så när man försöker dra ur blod så suger den fast sig mot väggen och täpper till. Så då går det att spola in vätska men inte få ut något blod. Tillslut valde man i alla fall att lägga actilyse i porten som är ett läkemedel som löser upp skräp och sånt ifall det finns. Det skulle verka i en timma innan man kan se om det hjälpt. Men man kan ändå inte ta proverna där sedan för läkemedlet kan påverka provsvaren så att de blir felaktiga. Så därför var man tvungen att sticka mig i armen för blodproverna. Och som ni kanske kommer ihåg så har jag jättedåligt med tydliga blodkärl i armarna. Speciellt efter att jag blev stucken så mycket innan jag fick CVK:n och sedan porten plus att jag måste ha nål i armen varje gång jag ligger inne för högdosbehandling.
Jag har ett blodkärl som funkar ibland men det är nästan helt sönderstucket nu. Alldeles mörkt med massa ärrprickar på. Där stack man i alla fall och det gick ganska bra. Grejen var bara att man skulle ha sexton rör med blod. Vanligtvis är det inte riktigt så många men igår så skulle dom ta några extra tester som man alltid gör när man avslutat behandling med ett läkemedel som heter oncaspar. Den sprutan fick jag i rumpmuskeln förut lite då och då men jag fick avsluta den behandlingen tidigare eftersom jag fick pankreatit, inflammation i bukspottskörteln och det kan orsakas av sprutan. Och det kan vara farlig så därför bestämde dom sig för att inte ge mig alla. I alla fall nu efter att jag fått färdigt dom sprutorna så skulle man ta en massa extra prover vilket betyder en massa extra blod som skulle ur min stackars arm. Men mitt blodkärl orkade inte ge ut så mycket blod som behövdes och därför fick man sticka igen lite högre upp i samma kärl. Och jag som brukade nästan svimma av blodprover för ett år sedan måste ju erkänna att jag inte är så luttrad som jag kanske borde vara. Så jag mådde inte så hemskt bra när dom stod där och grävde i armen med nålen och försökte pressa fram droppe efter droppe. Porten är så smidig för där rinner det jättefort och när man satt fast nålen där så känns det inget. Och det sticket går så fort och det har jag vant mig vid. Tillslut fick dom bestämma att de extra proverna fick vänta till nästa vecka och nöja sig med dom rören som de brukar ta.

En av hästarna som jag brukade rida

Resten av dagen kände jag mig ganska dålig. Kan också bero på att jag sov dåligt natten innan och sen att kortisonet nu går ur kroppen och det brukar vara som när man är beroende av någonting och sedan inte får det. Så har jag fått det förklarat i alla fall. Men på kvällen hade jag bestämt att följa med en kompis till det stallet där jag brukade rida. Slutade där för ett par år sedan när jag slutat skolan och inte hade råd att betala lektionerna själv. Sedan blev jag ju sjuk så det var länge sedan jag var där. Åkte i alla fall med henne och fick hälsa på hästarna och även sitta lite på en. Tror faktiskt att en av hästarna som jag brukade rida mest kom ihåg mig. Jag fick borsta honom lite och han kan vara lite sur ibland men han var supersnäll. Min gamla lärare sa att dom kan komma ihåg folk även om det var flera år sedan. Imorgon ska jag följa med henne igen. Så himla mysig att få vara där igen och sköljas över av gamla minnen och titta på de stora vackra hästarna.

Tankar om livet

Kom just hem från en kompis. Vi spenderade ena delen av kvällen med att titta på Lost och andra genom att prata om framtiden och även lite nostalgi-minnen. Men nu är huvudet i oordning. För framtidssnack blir man verkligen inte klokare av. Jag bli bara stressad när jag tänker på min framtid och det jag vill göra. Det är konstigt tycker jag hur vissa människor planerar och har massa drömmar och planer för hela livet och andra inte alls planerar utan kanske lever mer i nuet och gör saker spontant, som inte riktigt vet än hur dom vill ha det när dom fyllt trettio eller fyrtio eller vad dom vill ha hunnit uppnå vid den tiden. Och så finns det en massa olika människor där emellan. Men som jag till exempel som verkligen gör planer och försöker planera och organisera det mesta från när jag ska börja plugga, till när jag ska hinna upptäcka och resa till när jag ska skaffa familj till när jag är i medelåldern och hur mitt liv ska se ut då. Funderingar om vad som borde göras först, plugga eller resa. Eller om man kan blanda, eller hur man ska ha råd. Rädslan att fastna i livet med ett jobb till exempel för att sedan upptäcka att man inte har friheten att välja hur som helst längre. Och samtidigt oron för att inte hinna få till det stabilt med ekonomi och jobb tills man kommer till den tidpunkten i livet då man kanske vill ha familj och så vidare.

I och med att jag är och har varit sjuk så har jag haft mycket tid och även anledning att tänka mycket på livet och meningen med allt. Och meningen känner jag inte är så viktig längre, eller där har jag nog hittat en ganska tillfredsställande svar men när jag nu vet det så blir istället frågan hur man ska kunna göra livet så rikt som möjligt och inte slösa bort det. Eftersom jag flera gånger haft anledning till att undra hur länge till jag faktiskt kommer leva så har det blivit viktigare för mig nu att verkligen utnyttja tiden så mycket som möjligt. Och då försöker jag planera och fundera ut så bra lösningar som möjligt för att göra det. Vilket leder till en sorts stress och rädsla över att misslyckas. Speciellt eftersom jag känner att jag fått en andra chans nu och då kan jag ju inte bara göra vad som helst med den. Den måste jag ju göra mig förtjänt av på något vis. Det kommer till en ände där jag försöker fundera ut hur jag ska göra för att få ut så mycket som bara är möjligt av livet som jag fått. Vilket leder till att jag inte vågar chansa eller göra saker som inte har så stora garantier att bli bra bara för att jag då kanske kommer slösa bort en massa värdefull tid. Men samtidigt så måste man ju chansa lite ibland och göra saker utan garantier annars kanske man istället finner sig själv som åttioåring ångrande att man inte gjorde mer när man var ung och orkade. Varför ska man ha så mycket tid när man är pensionär men så mycket mindre energi och kraft?

Sen tänker jag på några av de bloggarna jag läser med människor vars dagar redan är räknade. Som har samma önskningar som jag om livet men så fruktansvärt mycket mindre tid. Som knappt hunnit sätta några av sina planer i verket eller kanske precis börjat med en del i livet för att sedan få veta att de aldrig kommer få avsluta den. Och så tar jag min lilla katt i knät och gosar in mitt ansikte i hennes mjuka päls och säger åt mig själv att stänga av hjärnan och njuta av nuet istället och vara glad för att jag fortfarande har möjligheten att välja och ta chanser. Vara tacksam för tiden jag kommer att slösa bort och tacka Gud för att jag har ett liv att oroa mig över.