Nyhet (eller åtminstone tror jag det)

En rolig nyhet är att jag upptäckt att jag kan svara på kommentarer. Tror inte det har funnits innan i alla fall inte så att jag har hittat det och de har jag tyckt varit väldigt tråkigt! Det är många gånger som jag velat svara på era kommentarer men inte velat skriva det som en vanlig kommentar för jag inte varit säker på att ni skulle se det ändå. Men nu kan jag svara på själva kommentaren och jag tror att om ni då skriver in er mail-adress när ni kommenterar så kan ni få ett mail om jag svarat. Bra va?! Mycket roligare att kunna skriva med er så tycker jag! Jag gillar jättemycket när ni kommenterar, roligt att veta vilka som läser liksom för det ser jag ju inte annars. Och tack för alla fina kommentarer hittills!

Nu blir det sängen på riktigt1 Kram

Fredag

Så vad som har hänt sen sist. Ja i onsdags var det ju dags för lillkattens kastrering. Och det gick bra, skönt! Lämnade henne halv nio på morgonen och hämtade henne vid tre, halv fyra. Hon fick stämpel i öret också alltså ID-märktes. Hon har ju inget halsband eller så och det känns skönt att man kan se vems hon är om hon försvinner. Men hela grejen med kastreringen var ju att hon förhoppningsvis ska hålla sig hemma och inte vilja dra ut för att leta efter hankatter och sånt. Däremot fick jag ännu ett bevis på att det var ett bra beslut när jag hämtade henne på djurkliniken. Hon hade nämligen en cysta på ena äggstocken. Inget att oroa sig för nu eftersom den togs bort tillsammans med äggstockaran och livmodern. Och cystor kan vara helt ofarliga men det fick mig att tänka på att risken för att hon ska få äggstocks- eller livmoderhalscancer nu är borta och det känns bra. I alla fall, hon verkar må bra och såret ser fint ut. Blev inte så så stort som jag fruktat heller så det var bra.

På väg till djurkliniken

Mer då? Jaa igår var jag med Mikaela på eftermiddagen och gick sedan med hon och hennes mamma på invigning av en ny skönhetssalong här i stan. Dom hade ett sånt där fiskspa typ där man stoppar ner fötterna i   ett akvarium med små fiskar i som sedan äter upp all gammal hud och sånt på fötterna. Låter rätt läskigt och vi stoppade ner händerna i det för att känna och man kunde verkligen tro att dessa fiskar har sugproppar till munnar. När jag skulle dra upp handen hängde dom kvar typ. Men det gjorde absolut inte ont eller nått bara en annorlunda känsla. Kan nog tänka mig att det kan vara bra med en sån behandling. Men jag ska nog inte göra det med tanke på att jag är så infektionskänslig, men annars så.

Fiskspat som hade 150 fiskar i varje akvarium. Det var två stycken bredvid varandra.

Imorgon tror jag att jag ska ge mig ut på stan för att inhandla några julklappar. Behöver nog ett par vinterskor också. Hade tänkt skippa det i år för att hålla i pengarna och köpa några nästa höst istället eftersom jag inte är ute mycket ändå. Går ju inte fram och tillbaka till något jobb eller skola som jag brukade och har bra men inte så snygga skor när jag är ute på promenader men har insett att man inte helt kan undvika alla situationer som involverar att promenera en längre sträcka än den mellan huset och bilen hela tiden så kanske ger med mig. Dessutom börjar min converse som jag använder nu gå sönder. Men tänker bara köpa skor om jag hittar några jag verkligen gillar. Så funderar på att åka till någon grannstad med lite större utbud men vet inte om jag orkar. Vi får väl se vad jag hittar imorgon. Nu blir det sängen i alla fall. God natt på er.  

Gick en promenad med vovven idag. Tänkte hinna ut innan mörkret tog över, Jag var för långsam.

Tisdag

Sitter i soffan och längtar till sängen. Måste bara vänta på sista brödkakan att bli klar i ugnen först. Mamma bakade men blev sedan trött och gick och la sig. Så nu är det upp till mig. Vad gör man inte. Gott blir de ju i alla fall. Imorgon bär det av till veterinären med lillkatten. Hon är inte så liten längre utan cirka ett halvår och jag har bestämt mig för att kastrera henne. Vill inte att hon drar iväg och försöker para sig och vill verkligen inte att hon får kattungar för det har vi inte tid med här hemma mitt i allt plus att det finns tillräckligt många katter som behöver hem redan. Så det är bäst såhär så slipper hon löpa och allt det där. Men det är inte lätt att bestämma att någon ska få sätta kniven i min lilla bebis.

Så imorgon blir det att gå upp tidigt. Ännu tidigare än idag och idag har jag varit riktigt trött och mått lite halvkasst så måste verkligen gå och sova snart. Dagens blodprover såg i alla fall helt okej ut så det är skönt. Nästa vecka börjar intensivbehandligens slutfas och det kommer nog inte bli så kul men i Januari ska det vara över. Då är det bara underhållsbehandling som gäller. Men har hört att det tar flera månader att återhämta sig innan man kan orka göra nått vettigt. Också blodvärdena får sig en rejäl törn och kommer behöva tid på sig. Så kanske inte kan göra så mycket i början av året. Men bara jag kan börja plugga till hösten så är jag glad. Nu är brödet klart så god natt!

Nattliga tankar

Läste detta i min daily devotionol (daglig andaktsgrej som jag läser så ofta jag kan). Och jag tänkte dela med mig av det till er.

Och ja just de, jag är kristen. Har inte visat de så mycket på senaste men gjorde det mer förut i bloggen så tänkte att ev. nya läsare kanske inte redan vet. Iaf ibland känner jag för att upplysa folket lite.

Och på tal om den där texten av Marcus Birro i inlägget innan detta så skulle jag vilja berätta hur mina tankar gick idag när jag hörde min brorsdotter på sju år öva på att sjunga adventslåtar som hon ska sjunga i skolan sedan. Som tex låten Hosianna Davids son: //: Hosianna, Davids son! Välsignad vare han, välsignad Davids son, som kommer i Herrens namn ://
Hosianna är nämligen ett fint ord för Jesus, vilket betyder att barnen faktiskt sjunger om jesus i skolorna. Jag personligen glädjer mig dock för att vi faktiskt än så länge får behålla låten och adventsfirandet. För det är som Marcus Birro säger i texten i det undre inlägget. Kyrkan måste börja stå på sig och stå upp för sin religion. För som det är nu så finns det ingen respekt för kyrkan och kristendomen alls. Man använder Guds namn som skällsord och pratar illa om männsikor för att dom är kristna. I jämförelse med till exempel muslimerna där man åker på en väldans massa problem om man skulle kritisera dem eller Mohammed. Men kristnas Gud får man visst göra vad man vill mot utan att någon får för sig att göra livet odrägligt för en.

Det känns himla orättvist att våran Jesus inte visas med lika mycket respekt som muslimernas Muhammed. Antagligen för man inte riskerar förföljelse och annat otäckt om man ger sig på de kristna. Men helt klart kommer att utsättas för de om man skulle ge sig på muslimer.
Men vet ni vad det konstigaste egentligen är? Jo båda religionerna delar samma gud. Av de kristna kallas han Gud, Herren, Fadern. Av muslimerna så kallas han Allah.

Slut på nattliga tankar och tillbaka till sömnen.
Bild nr. 2 ska läsas innan bild nr. 1. Det blev lite krångligt med ordningen på dem.

Läsvärt!

Klicka på bilden för att läsa texten av Marcus Birro.

Senaste

Gårdagen var riktigt bra. Rensade mitt skrivbord och alla lådor och hittade en massa roligt. Minnen från olika perioder i mitt liv. På kvällen gav jag mig ut med några kompisar till ett vindskydd där vi gjorde tre rätters middag på öppen eld, hade bästa musikquizet och skrattade till långt in på natten. Maten var sjukt god och jag åt chokladfondue för första gången i mitt liv tror jag. 

Idag har jag städat lite mer, verkar vara på humör för det vilket jag måste utnyttja. Har också hittat en ny serie som jag kollat på, Hart Of Dixie heter den. Ganska rolig, inte för komplicerad, inte alldeles för mycket konflikter och inte heller läskig. Så än så länge är jag nöjd. Nu sängen. God natt!

Tobias hade med sig några konstiga påsar med pulver i som färgade elden blå.

Träning

Nu sitter jag och pustar ut efter ett litet, litet träningspass. Köpte nämligen en cross trainer för ett tag sedan för att ha här hemma och försöka träna upp mina muskler och min kondition på. Jag har ju inte så mycket av den vara kvar nu som ni vet men nu när slutet på det tunga behandlingarna börjar närma sig så tänkte jag försöka börja träna så gott det går. Än så länge har jag kommit igång någon vecka för att sedan nästa vecka få avbryta för behandling och sedan vänta några veckor innan jag kan börja igen. Så kommer det ju vara fram till efter nyår men sedan hoppas jag att jag kan komma igång på riktigt. För till sommaren vill jag ha lika bra kondition och styrka som alla andra och verkligen orka hänga med på alla äventyr och resor utan att få hoppa över vissa delar för att jag inte orkar.

Det skulle också vara kul att springa någon form utav lopp i sommar som ett bevis på att jag klarat det och att jag kommit tillbaka. Har aldrig sprungit något lopp förutom i skolan förstås men nu vill jag gör ett riktigt vuxet, jobbigt och långt ett. Dock har jag något som kallas för snapping hip så jag får inte löpträna men cross trainern är okej så jag får träna på den och sedan bara springa på själva loppet och kanske några få gånger innan för att vänja mig. Vi får se hur det går med det men det skulle vara kul och kännas galet bra för om jag orkar det så betyder det att jag då är i bättre form än jag någonsin varit tror jag. Och efter allt det här så skulle det vara den ultimata comebacken. För mig har det varit väldigt frustrerande att känna hur kroppen blir så svag att den knappt orkar bära upp sig själv. Se hur den förändras och sakna musklernas styrka. Jag har alltid varit en aktiv tjej även om jag inte sportat så mycket så från att för några somrar sedan vandra en hel dag med tjugo kilo på ryggen till att inte ens kunna ta sig upp från golvet själv har varit jobbigt. Så nu säger jag det här till en massa människor så att jag sedan har lite press på mig att genomföra detta och verkligen få segern mot cancern på bild!

Juniors historia

Gå gärna in på http://noonefightsalone.se/.

Har själv fått oräkneligt många boldtransfusioner sedan jag blev sjuk för drygt ett år sedan. Är evigt tacksam till alla de människor som donerat blod så att jag fått en chans att leva vidare. Ni är mina och många andras hjältar, ni räddar liv!

Ny vecka

Har helt glömt bort bloggen i helgen. Har varit hos mikaela sedan lördag eftermiddag. Var inte meningen att jag skulle sova här ner än en natt . Men så blev det. Dock börjar vi tänka lika dant och göra lika dant så det är nästan läskigt.
Imorgon blir det sjukan igen för prover. Fortfarande ett par veckor tills behandlingarna börjar. Just nu har jag lite ledigt och mår ganska bra för det mesta. Hoppas ni har det bra också! Kram

Onsdag

Skitkatten är igång igen och denna gången tog hon in en näbbmus och placerade på vardagsrumsmattan. Två meter där ifrån sitter jag och äter kvällsmat, lagom aptitretande. Först trodde jag att hon lekte med en låtsasmus men tyckte att den såg lite annorlunda ut och när jag kollat på den en stund på rörde den på sig. Det blir utgångsförbud för den här katten resten av kvällen. Men det är inte nog med rackartyg ändå. Hon är full av energi och springer runt och jamar och talar tydligt om att hon helt enkelt måste ut och jaga fler möss. När hon inte får det så hoppar hon istället upp på akvariet och börjar äta fiskmat som ligger öppet uppe på glaset. Antar att det smakade gott för när jag lyft bort henne där ifrån så gjorde hon ett nytt försök. Denna gången räckte det dock att säga åt henne så fattade hon vinken. Nu har hon slagit sig ner på fotpallen till fåtöljen och försöker låtsas som om att jag inte finns.

Visst kan man tycka att det är bra att hon blivit en ordentlig musjägare men hon får lämna dom utomhus istället för att ta in dom och leka med. Här inne får hon hålla sig till att jaga låtsasmöss och försöka fånga fiskar bakom glas. Inte för att det är lika kul kanske men ett klart mycket bättre alternativ för mig.

Imorgon är det sjukhuset igen. Var där igår men som vanligt ett par veckor efter behandlingen så sjunker värdena så man behöver hålla extra koll. Tror jag behöver påfyllning av röda blodkroppar för har haft en väldigt jobbig huvudvärk de senaste dagarna och igår var värdet ganska lågt så tror att de har sjunkit mer nu. Har för övrigt hängt med en kompis idag och kollat in hans nya lägenhet. Lite avundsjuk är jag allt. Har faktiskt haft fullt upp denna veckan än så länge. Var barnvakt igår och i måndags träffade jag Mikaela. Det är härligt att orka fylla dagarna så pass att jag inte ens hinner kolla på några serier. Har till och med städat rummet ordentligt sedan palmincidenten i måndags. Så nu tycker jag att jag förtjänar en god natts sömn. God natt på er!

Fars dag och oturskatt

Igår var det fars dag som ni vet. Så jag och min lillebror åkte och handlade på förmiddagen, mat och tårta och blomma till pappa. Sedan lagade jag fläskfilé till lunch och på eftermiddagen kom farmor, min storebror och hans familj över och fikade. Riktigt trevligt. Idag har jag stekt köttbullar, igen. Det går åt fort i det här huset och nu i eftermiddag och kväll har jag varit hos Mikaela. Vi åt taco, har blivit en del taco för mig på senaste men vad gör det. De är gott och lagom onyttigt. Vi tjötade non stop hela kvällen och bakade paj som hon skulle ha imorgon. Vi behöver verkligen inte göra något speciellt för att tiden ska gå. Lite gott att äta är det enda som behövs för att hålla energinivån uppe mellan allt babbel. För om vi inte setts på över en vecka så är det mycket som måste uppdateras och diskuteras.

Kan också berätta att det inte alltid är mys pys att ha en liten, söt, gullig, inte så liten längre, sprallig, hoppande katt springandes i räcerfart tvärs över hela huset. Idag hörde jag och mamma ett brak från mitt rum. Jag antog att det var kattungen som hittat på något men orkar inte gå upp och kolla då. Sen när jag ska byta om innan jag ska åka till Mikaela så kommer jag in i rummet och möts av ett fallet palmträd liggandes mitt på golvet. Okej inget riktigt palmträd men en sån där hög grön växt på stam. Den har hon då lyckats välta i samma veva som hon även rivit ner diverse prylar, pennor och en sax från skrivbordet. Men jag han inte ordna de innan jag åkte så fick ta det ikväll men dammsugningen tar jag imorgon efter jag kommer hem från sjukan. Man kan ju knappast ställa sig att dammsuga kl tolv på natten när alla andra sover. Mitt rum behöver ändå städas eftersom ovannämnda katt också under den senaste vecka lyckats välta ut ett vattenglas från mitt sängbord på en massa saker och i själva lådan som för en gångs skull var öppen. Även lyckats spy två gånger, en på var matta i mitt rum som behöver tvättas lite noggrannare än jag orkade just då kl ett på natten. Men får nog också erkänna att jag själv är orsak till en liten del av röran här inne. Det mesta skulle jag på katten. Tur för henne att hon är gullig och lurvig och dödar mössen på vinden!

God natt

Idag har jag mått rätt så bra.Tror att infektionen eller var det nu var ästan har läkt ut nu. Det var nog så att jag hade något innan behandlingen och sedan blev det värre av behandlingen och så tog det ett tag för det att försvinna. Imorgon ska jag till Sahlgrenska igen och kolla prover eftersom det är nu cirka en till två veckor senare som dom börjar sjunka, blodvärdena alltså. Superskönt i alla fall att inte behöva må så dåligt längre även om det är vid den här tiden efter behandling som man brukar börja må dåligt av biverkningarna alltså. Så kanske kommer jag klaga om några dagar igen.

Klockan är egentligen alldeles för mycket och jag borde lägga mig men var dum och googlade NOPHO protokollet, alltså det protokoll som jag behandlas enligt för att kolla om det fanns någon info. Så har suttit och läst till största delen obegripliga texter om min sjukdom och en massa statistik om överlevnad och biverkningar och skit. Inte så smart kanske men kan ju i alla fall säga att om jag levt på 60-talet så hade jag haft 10% chans att överleva mot de över 90% jag har nu. Men det är också en fruktansvärt tuff behandling som verkligen tar på kroppen och en skrämmande mening jag läste var, vad händer med patienterna om 10, 20, 30 år. Hur mår som då liksom och hur mår deras kroppar efter allt gift som pumpats in i dom. Protokollet jag behandlas efter är ju ganska nytt så därför har dom ju inga patienter som levt så länge ännu. Den här högdosbehandligen jag just fått är extremt påfrestande för njurarna och därför får man så mycket vätska, sex liter första dygnet och nästan lika mycket de andra 3 dygnen. Det roliga eller vad man ska säga var att den som skrivit all den där statistiken i någon slags presentation för kanske studenter eller så var min huvudläkare som ansvarar för min behandling. Känns tryggt att hon typ är bossen över min behandling och en av proffsen på just den här i Sverige. Tur i oturen kanske, vi får se. 

Save the world

Det här är nog en av det finaste musikvideorna jag sett!

Tisdag

Blev en tur till sjukan idag igen. Skulle inte åkt dit försen på fredag men nu mår jag så dåligt så dom ville kolla mig för säkerhets skull. Magen är kaos och maten åker bara rätt igen plus att den gör ont. Så blir väldigt trött och svag av att inte få någon näring. Har haft feberkänningar men ingen riktig feber så det är nog efter influensavaccinet jag fick innan jag åkte hem i lördags. Har varit hes också men det kan bero på att slemhinnorna är sköra efter behandlingen.
Hela grejen är väldigt jobbig i alla fall. Vanligtvis brukar jag må rätt okej dagarna efter behandligen och mår dåligt först en vecka senare men dom bra dagarna blev jag bestulen på nu. Höll till och med på att bli inlagd eftersom jag kunde vara uttorkad. Men proverna var bra så fick åka hem som tur va. Det kanske är någon typ av magsinfluensa jag fått och inte kan göra mig av med så lätt eftersom immunförsvaret är så dåligt. Har ju varit kass i magen i nästan två veckor nu och det blev ju inte bättre efter behandligen direkt. Hoppas verkligen att det försvinner snart!

Filmtips

The Intouchables

Att vara stark

I'm going home!

Japp äntligen är sista högdosmetotrexat-behandlingen över. Så skönt ska ni veta. Dock så kommer ju biverkningarna snart men då är jag i alla fall hemma. Det är galet vad tåkigt det är att ligga på sjukhus. Även om sköterskorna är underbara och gulliga och snälla så är det skönt att få komma hem. Nu är det bara knappt tre månader kvar tills jag bara ska ta tabletter. Dock sa läkaren idag att jag inte kommer må helt bra försen jag slutar med tabletterna men dom ska jag äta i över ett år till så det kan jag ju inte vänta på. Dom säger ju att jag ska orka plugga i alla fall.

Knäppkatten, ska man få uppmärksamhet så får man placera sig där den riktas.

Varmt och skönt är det och kanske intressant också.