fredag 9 november 2012

God natt

Idag har jag mått rätt så bra.Tror att infektionen eller var det nu var ästan har läkt ut nu. Det var nog så att jag hade något innan behandlingen och sedan blev det värre av behandlingen och så tog det ett tag för det att försvinna. Imorgon ska jag till Sahlgrenska igen och kolla prover eftersom det är nu cirka en till två veckor senare som dom börjar sjunka, blodvärdena alltså. Superskönt i alla fall att inte behöva må så dåligt längre även om det är vid den här tiden efter behandling som man brukar börja må dåligt av biverkningarna alltså. Så kanske kommer jag klaga om några dagar igen.

Klockan är egentligen alldeles för mycket och jag borde lägga mig men var dum och googlade NOPHO protokollet, alltså det protokoll som jag behandlas enligt för att kolla om det fanns någon info. Så har suttit och läst till största delen obegripliga texter om min sjukdom och en massa statistik om överlevnad och biverkningar och skit. Inte så smart kanske men kan ju i alla fall säga att om jag levt på 60-talet så hade jag haft 10% chans att överleva mot de över 90% jag har nu. Men det är också en fruktansvärt tuff behandling som verkligen tar på kroppen och en skrämmande mening jag läste var, vad händer med patienterna om 10, 20, 30 år. Hur mår som då liksom och hur mår deras kroppar efter allt gift som pumpats in i dom. Protokollet jag behandlas efter är ju ganska nytt så därför har dom ju inga patienter som levt så länge ännu. Den här högdosbehandligen jag just fått är extremt påfrestande för njurarna och därför får man så mycket vätska, sex liter första dygnet och nästan lika mycket de andra 3 dygnen. Det roliga eller vad man ska säga var att den som skrivit all den där statistiken i någon slags presentation för kanske studenter eller så var min huvudläkare som ansvarar för min behandling. Känns tryggt att hon typ är bossen över min behandling och en av proffsen på just den här i Sverige. Tur i oturen kanske, vi får se. 

2 kommentarer:

  1. Hej Emma! Jag heter Bella och är inne på din sida för första gången. Min syster fick leukemi i december 2009 men är mer eller mindre frisk nu. Jag ville nog mest höra av mig och peppa dig. Man kan inte tro det när man är i det svarta men när man kommer ut från det så blir man mer medveten om vad man har och kan se på livet annorlunda. Vår familj startade en stiftelse; http://cathrinesstiftelse.se om du vill kika och få lite stöd och hopp.
    Du är superduktig och allt kommer att gå bra! Kram Bella

    SvaraRadera
  2. Vi hejjar på dig, hoppas på dig, ber för dig o tror på dig! Kram Karin

    SvaraRadera