torsdag 9 februari 2012

Lång dag

Dagen började bra med taxi som var i tid och körde riktigt fint. Inte för fort och ryckigt så man slapp må illa. Gullig chaufför som öppnar dörren åt en och ger en bältet och allt. Blir nästan lite generad när dom gör så, känner mig nästan som nån gammal sjuk tant med all den servicen men samtidigt kan jag inte förneka att det också känns fint. Gillar serviceinriktade taxichaufförer. Han som körde oss hem var också super snäll. Frågade om värmen var bra, vad vi ville lyssna på för musik och när han hörde att vi inte ätit lunch sa han att det bara var att säga till om vi ville stanna och äta på vägen. Men det fick vi ju skippa eftersom det är rena smitto-bomben med matställen. 

Dock var nog taxiresorna det enda som gick bra idag. För fört satt vi och väntade i nästan en timma på att få komma in och ta proverna. Man hade visst glömt boka tid för provtagning så det var bara läkarbesöket som var bokat. Men efter lite väntan fick vi i alla fall komma till en säng och ta proverna. Men då krånglar min venport. Det är alltså den lilla dosan jag har innanför huden som man kan ta blodprover från samt sätta dropp till så att man slipper sticka mig i armen varje gång det skall göras. Den vill hur som helst inte ge ifrån sig något blod, den bråkar ibland men har hittills gått att få igång efter några försök. Men idag var den verkligen inte med på noterna. Så tillslut fick man ändå sticka mig i armen. Något jag inte uppskattar eftersom jag är hemskt svårstucken. Inte många ytliga ådror där inte. Men det gick bra, är väl rätt van vid nålar vid det här laget ändå. 

Sen när jag prata med läkaren så visade mina prover att jag har för dåliga värden för att börja nästa del av behandlingen nästa vecka. Det är jättevanligt att man får ta en paus. Ca 90% av det som går på samma protokoll som jag får göra det för att kroppen inte hinner återhämta sig tillräckligt. Ändå hade jag hoppats på att jag skulle slippa pausa. Känns så onödigt att lägga på ytterligare tid i denna evighetslånga behandling. 

Mamma träffade några bekanta idag som blev väldigt förvånade när dom fick höra hur länge jag skall behandlas. Dom trodde att jag skulle vara klar snart. Verkar som folk jämför det med nån slags annan cancer där man har en tumör. Då är det ju "bara" att operera bort skiten och sen få strålning eller cellgifter några gånger. Dock är det ju verkligen inte så enkelt för alla som får tumörer för dom kan ju sitta väldigt illa till eller ha spritt sig. Men det brukar ändå inte ta så lång tid att behandla. Men med blodcancer så finns det ju ingen tumör att ta bort. Där är det istället cancerceller som spritt sig i hela blodet och benmärgen där blodkropparna produceras. Mina vita blodkroppar blev ju sjuka och när jag lades in första gången hade jag 80 % sjuka celler. Det är därför immunförsvaret påverkas så mycket eftersom det är de vita blodkropparna som har med immunförsvaret att göra. Men om dom är sjuka så gör dom inte sitt jobb utan bara en massa skit. Och när man ska ta död på dem så dör även de friska. Cellgifter kan tyvärr inte skilja på sjuka och friska celler. 

Där fick ni ännu en lektion i allt möjligt. Hoppas att ni inte blir för uttråkade men måste ju förklara så folk försår. Är ju delvis därför jag bloggar så att de som undrar skall kunna läsa här och förstå vad jag gör och hur det går. 


Vet inte riktigt vad bilden har med saken att göra men foto är nått jag gärna ägnar dagarna åt. Tyvärr är det kallt och mörkt för det mesta. Och jag är svag och orkar inte släpa runt på stativ och grejer så blir inte så mycket av det. 

1 kommentar:

  1. Kära Emma Du skriver så att alla kan förstå hur din behandling fortskrider, man är i regel så dåligt insatt i hur en sån här svår sjd.skall be.h. Bra med denna inf. Var stark kram på Dig mormor.

    SvaraRadera