Har inte alls mått lika bra idag. Haft en konstig huvudvärk nästan hela dagen och mådde dåligt på förmiddagen. Ett tag trodde jag att jag skulle få migrän också men som tur var va det falsk alarm.
Hade fina Mikaela här idag på besök. Snackade om allt mellan himmel och jord som vanligt. Och en del om cancer. Är så trött på den här sketans cancern. Känns som att det bara är fler och fler som drabbas. Människor vars liv aldrig kommer bli de samma eller som får raka dödsdomar med bara några få år kvar att leva. Mammor och pappor till barn som inte blivit vuxna än. Söner och döttrar till föräldrar som aldrig tänkt sig att överleva sina barn.
Ingen förtjänar att drabbas av den här hemska sjukdomen. Ändå är den så vanlig och dyker upp över allt. Visst är det många som överlever nu för tiden men flera av dem kommer aldrig få något normalt liv igen. Deras kroppar har förstörts där cancern satt klorna i dem. Så svår att bli av med, lömskt lurar den kvar. Undkommer cellgifter och operationer. Och när man tror att den äntligen är borta så dyker den upp igen för att förstöra ännu mer.
Nu pratar jag inte alls om mig själv. Jag har ju inte sån cancer man opererar bort. Men läser flera bloggar som skrivs av underbara människor med enorm styrka men som ändå hela tiden måste kämpa mer. Cancer tar ingen hänsyn, bryr sig inte om. Den stövlar in i människors liv oinbjuden och för med sig mörker och smärta. Den har storhetsvansinne. Vars enda mål är att ta över så mycket som möjligt. Lämnar förödelse efter sig.
Som tur är så finns de dem som kämpar för alla cancerdrabbade. Krigar mot cancern, hittar vapen att bekämpa den med. Och som vinner mot den! Tack Gud för de och tack för dina bönesvar angående en person som trodde han fått återfall men nu är helt frisk och mår bra igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar