Vårkänslor

Provsvaren var som sagt positiva. Det går sakta men ganska så säkert åt rätt håll så nu behöver jag inte komma in för prover försen på onsdag. Och förhoppningsvis bli jag inlagd torsdag/fredag nästa vecka. Man kan ju tro att jag längtar som jag skriver men jag vill liksom komma igång igen. Även om det inte är roligt någon stans att ligga på sjukhus in flera dygn.

När pappa och jag väntade på taxin idag så gick vi ut och ställde oss i solen som sken ner mellan två höghus. Riktigt mysigt och vårkänslorna vaknade allt till liv lite grann. Jag ritade till och med i snön, något jag inte kan minnas att jag gjort på väldigt länge. Men ibland måste man få leka lite. Taxibilen var en sån med panorama-glastak så jag satt och kollade upp på den blå himlen ett bra tag innan jag somnade med huvudet lutat mot bröstet ni vet, vilket resulterade i en stel nacke. Men det försvann fort sen som tur va. Skönt att sova bort en del av den långa taxiresan.

När man legat i sängen flera dagar i rad och mått sådär halvkasst och inte haft ork att göra någonting så blir man tillslut rätt trött på att just inte göra någonting. Så då kan man rycka upp sig, tar fram den gamla systemkameran med det halv trasiga objektivet och fota lite vårblommor som mamma redan ställt fram på borden. Persiko-trädet i ute-rummet har börjat blomma så smått så kånkade ut stativet dit och trixade en stund med att få det att stå still på den mjuka jorden. Blev några bilder innan jag blev allt för trött. Annars är ju inomhus-fotografering väldigt smidigt. Sen blev det en lång paus i soffan efter det extremt utmanande fotopasset.

Nu är det dags för sängen. Vi får väl se hur många timmar jag får sova denna natt. Börjar bli långtråkigt att vakna fyra på morgonen. Som om jag inte hade nog med överflödig tid ändå. Och nu får jag inte ens sova bort den. Nåja det ska väl gå över så småningom får vi hoppas.

God natt på er, bjuder på en blombild för att sprida lite vårkänslor.