Lugn helg och dagens tankar

Har hitintills haft en trevligt helg. Mått helt okej förutom nu då jag har huvudvärk. Kanske beror på för mycket tid framför datorn. Fick igår äran att gästas av Adam och Alma. Vi spelade spel, drack te och myste bland en massa tända ljus. Det är ju så kallt ute vilket märks inne och när veden till kaminen tog slut tände jag en massa ljus istället i hopp om att de skulle kunna bringa lite värme.

Morgondagen har inget speciellt att bjuda på men på måndag är det dags för provtagning igen och möjligtvis lite påfyllning av blod. Snart skall jag börja läggas in igen för högdos metotrexat. Ni kanske kommer ihåg att jag hade några sådana behandlingar i höstas, tre stycken närmare bestämt. Nu är det fem kvar. Man ligger ju alltså inne i 3-4 dygn och får cellgifter oavbrutet hela första dygnet via dropp. Sen får man massa vätske-dropp och "motgift" resten av tiden och det är ett evigt springande på toaletten eftersom man som sagt får i sig en hel del vätska. Närmare bestämt 6-9 liter per dygn om jag minns rätt. Den här gången är det åtta veckor mellan varje gång jämfört med tre veckor som det var i höstas. Det är skönt för då hinner man återhämta sig bättre även om man har "små-behandlingar" varje vecka ändå.

Enligt doktorn så ska våren förhoppningsvis bli lite lättare med fler andrum så att säga. Alltså dagar då man får må bättre och inte känner av behandlingarna så mycket och kanske inte lika starka doser. Det vore skönt att ha det så och även förhoppningsvis ha lite immunförsvar så att man får göra saker också. Den senaste månaden har mitt immunförsvar varit så dåligt att jag bara varit hemma förutom när jag ska till sjukhuset. Kan ju upplysa er om att det blir riktigt tråkigt i längden. Jag bara längtar efter att få gå en sväng i några affärer, ta en fika på stan, kunna gå på mindre "event" eller tillställningar och titta förbi när folk fyller år eller liknande. Jag har några speciella dagar denna våren som jag verkligen hoppas att jag ska kunna vara med på.

Man tappar ju lite kontakten med sina vänner när man inte kan umgås hur som helst utan bara på vissa villkor. Även om man hör av varandra så är det ändå inte samma sak som att umgås och göra saker tillsammans. Måste erkänna att jag känner mig utanför världen ibland. Inte lämnad utanför för jag känner verkligen inte att folk har lämnat mig. Utan snarare som att jag blivit bort tvingad och förpassad att sitta utanför och titta på men strängt förbjuden att delta. Men ibland deltar jag i alla fall även fast det kan innebära vissa risker. Och en dag så kommer jag komma tillbaka helt och hållet igen och då ska ni få se på grejer.