Idag var jag och mamma och hälsade på moster igen. Vi gick i några affärer där och köpte bland annat nya fodral till soffkuddarna. Mycket roligt faktiskt och snyggt blev det. Mannen i butiken gav mig påsen med varorna i för han tyckte att den kunde ju jag bära åt mamma, ung och stark som jag var. Jag tog den lydigt utan att nämna att stark är det minsta jag är just nu. Och ung känner jag mig ganska sällan, snarare som någon med en sjuttio år gammal kropp, sliten och utarbetad. Värkande och svag. Bara för att man är ung så betyder inte de att man är frisk. Men det tänkte väl inte gubbstackarn på. Jag såg ju faktiskt ganska frisk ut med fejkhåret och sminket på. Och det är ju för att jag vill se frisk ut som jag har på mig det så får väl snarare se det som en komplimang att jag lyckats.
Jag brukade bära kassarna åt mamma förr. Tycker verkligen att man om man verkligen är ung och stark och frisk ska hjälpa till på de sättet. Men nu är det lilla mamma som är den starkaste av oss två. Vem som är friskast är dock svårare att reda ut. Mamma med bröstcancer eller jag med leukemi. Mamma än så länge obehandlad men utan symptom eller biverkningar eller jag under behandlig med allt vad de innebär.
min mamma fick bröstcancer för 6 årsedan, idag är hon friskförklarad! ni fixar detta ihop! - för 6 månadersedan blev min bästavän på hela jorden diagnoserad hjärntumör, även om det kämpas fortf, så ska hon vinna! och jag tror på dig också, er två :) de kirra ni!!
SvaraRadera