söndag 30 september 2012
Bully
I dimman av kortisonet
onsdag 26 september 2012
Saknar
tisdag 25 september 2012
Reklam
Länk till sidan: http://www.vinylahem.se/
Rabattkod: 10PRO2EO
Hemskt mycket hej
Hej det var länge sedan det vet jag. Men den här gången är det inte för att jag inte orkat utan för att jag inte haft tid och kommit ihåg. Och det beror på att jag haft en grymt bra och rolig helg. Har hängt mycket med min kära vän Mikaela, fått träffa hennes pojkvän som jag nämde mer och lite annat gött folk som han känner och bara umgås och haft det trevligt. Mycket mat har vi ätit. Jag och Mikaela älskar båda kyckling. Men det får absolut inte vara minsta slemmit eller slajmit. Vitlöksbaguetter som man gör i ugnen är också en hit hos oss! Så den varan blev det mycket av.
Just nu sitter jag på sjukan och har precis fått behandling. En liten påse vincristin/onocovin blev det. Brukar må ganska bra efter den så hoppas att det går bra även idag för om någon timma ska jag möta upp Josefine som är en grymt go tjej som jag träffade på Hawaii. Så det blir lunch med henne ett tag innan jag åker hem. Immunförsvaret har bättrat på dig också så nu är de fritt fram nästan i alla fall.
Fick en asfin present från M också. Lite sen eftersom vi inte setts på länge men den var det värt att vänta på. Slänger med lite bilder från helgen. Först presenten, sedan trött katt, sedan lite av den goa maten vi gjorde sen en bild från här om dagen när jag var på promenad med hunden och katten hängde med. Hon tycker det är hemskt läskigt med hon ska ändå följa med. Gullig är hon. Och sist men inte minst goa brorsdottern som lärde sig sticka när hon var hos oss igår. Sju år bara men envis och det är bra om man ska orka lära sig sånt.
fredag 21 september 2012
Goa vänner jag har dåe
Igår kväll åkte jag lite spontant hem till Mikaela. Slängde iväg ett sms när jag ändå var i stan för att se om hon var hemma och det var hon nästan. Hade precis slutat jobba. Så jag åkte dit och vi lagade tacos, blivit mycket av det på senaste, jämfört med annars. Fick tillfälle att lära känna hennes pojke lite mer också. Himla bra kille faktiskt och han stod ut med vårat snack om twighlight, skådisar, skvaller och gamla minnen. Fast han kanske blev lite uttråkad eftersom han somnade till ibland. Jag och M har ju inte kunnat ses så mycket senaste året eftersom jag inte orkat så mycket och nu senaste har hon jobbat väldigt mycket. Så när vi väl ses är det mycket som det ska snackas om. Well på söndag ska jag faktiskt sova över där som på den gamla goda tiden när vi hängde nästan varje dag och jag sov där nästan varje helg. Känner mig lite tryggare nu med att sova borta och det är ju nära hemma också. Har inga problem med att sova borta annars men har varit lite orolig för att jag ska börja må dåligt eller något och då är det jobbigt att inte vara hemma. Men nu för tiden så mår jag ju allt bättre och när jag mår dåligt så är det oftast inte så jättejobbigt som det var förut. Sååå det ska bli grymt kul, har verkligen saknat den tiden när vi kunde hänga när som helst. Så mycket knäppa minnen vi har tillsammans. Nu är det dags att ta ikapp all förlorad tid minsann.
onsdag 19 september 2012
En liten lapp
Tänk att man kan bli så glad av ett litet papper med några siffror på. Varje gång jag går ut från avdelningen efter provtagningen genom sjukhuskorridorerna med en liten lapp i handen så är det allt som oftast de små siffrorna på den lilla lappen som avgör mitt humör. Är dom dåliga känner jag mig kanske lite nere och om dom är riktig dåliga till och med orolig. Som förra veckan tillexempel. Men när dom är bra känner jag mig bra, glad och stark. Från att ha varit oroande låga senast till så mycket bättre idag. Det får mig att känna mig oövervinnerlig. Min kropp håller ännu en gång på att återhämta sig efter en stor dos cellgifter och har åter igen gjort en lysande comeback. Inte heller den här gången knäcktes den. Jag känner mig starkast i världen och berusad av tacksamhet och lycka. Ännu ett steg i rätt riktning för att någon dag kunna ta den sista steget ut ur den här mardrömmen och vakna till ett nytt liv på andra sidan tunneln, utan sjukdom, behandlingar och ändlösa provtagningar. Utan sjukhus, trötthet och alla möjliga och omöjliga biverkningar. För att börja de liv jag själv har valt. Där jag själv får bestämma och göra vad jag vill för att jag kan!
tisdag 18 september 2012
måndag 17 september 2012
Hos släkten
Sitter i en säng i min gammelmormors gästrum. Jag och mamma åkte hit i lördags för att hälsa på och hjälpa till med ett symöte. Min gammelmormor är 98 år och ska nu få ha symöte hemma hos sig för första gången på många år. Och då kan det behövas lite hjälp. Min mormor är också här och hjälper till. Vi ska stanna till imorgon kväll. Tyvärr är jag inte till så mycket hjälp då jag är väldigt trött hela tiden och har huvudvärk för det mesta. Mamma hon kämpar på och har nog övertalat sin kropp att samarbeta trots cellgifter.
Fyra generationer kvinnor är vi här nu tillsammans i samma hus. Både min mamma och min mormor har många barndomsminnen här ifrån och även jag har några stycken. Tyvärr ligger det flera timmar från oss så det blir inte så ofta som vi hälsar på. Jag har inte varit här på långt över ett år men det är ju inte så konstigt eftersom jag varit upptagen av att vara sjuk.
Kom på att jag aldrig berättade hur proverna blev. I alla fall så tror man inte att det var någon fara för fredagens prover visade sig lite bättre. Om det inte hade varit bättre så hade man velat ta ett nytt benmärgs-prov igen för att se om sjukdomen kommit tillbaka. När trombocyt-värdet sjunker snabbt så kan det nämligen tyda på det. Så måste erkänna att det var ett par nervösa dagar där förra veckan. Nästan mer för själva benmärgs-provet än om sjukdomen kommit tillbaka (skulle bli mitt åttonde prov i så fall). Sköterskan sa nämligen att patienter som fått tillbaka sjukdomen mer eller mindre känt det på sig innan man ens sett det på proverna. Men jag har känt mig väldigt bra i jämförelse den senaste veckan. Bara nu i helgen som jag varit tröttare. Men jag är ju inte van vid att resa iväg såhär heller. Och det blir mycket ljud och ståhej här i huset eftersom gammelmormor hör så fruktansvärt dåligt. Nu har jag i alla fall tagit en tradolan för att se om det lilla morfinet i den kan få mig att må lite bättre. Ibland får man fuska sådär.
lördag 15 september 2012
STN
torsdag 13 september 2012
Min lilla katt
Mer rörelse än så har det som sagt inte varit eftersom immunförsvaret är lågt och inte tillåter mig att träffa vänner med förkylda syskon till exempel. Tisdagen bjöd som vanligt på sjukhusbesök. Morgondagen innebär det samma då trombocyterna var oroväckande låga. Det är viktigt att dom har ökat på sig tills dess och jag har därför fått sluta med cellgifts tabletterna. Förhoppningen är att kroppen bara lagrat lite extra av dessa tabletter och att detta påverkar mina värden. Mamma bättrar på sig från dag till dag och är som vanligt för rastlös för att vila mer än nödvändigt.
Min fina lilla födelsedagspresent växer så det knakar och flörtar in sig hos det andra katterna så gott det går. Igår lade hon sig bredvid den snällaste av dem. Han som nästan är dumsnäll, och tog sig sakta närmare och närmare tills hon fick ligga tätt intill honom. På morgnarna rusar hon runt i mitt rum och hoppar i min säng, kilar över mitt ansikte och nosar mig i öronen med avsikt att få mig att gå upp och leka, men jag låter henne oftast få vänta några timmar eftersom jag är fruktansvärt morgontrött. Tills dess får hon hålla till godo med de andra familjemedlemmarna som gått upp tidigare och behagar hålla sig hemma. Hon spanar på fåglar genom fönstret för att sedan hoppa efter dom och med en brak krascha rakt in i rutan. När hon är ute är hon dock inte lika stursk utan håller sig på lite avstånd från det fjäderbeklädda djuren, stora hönor som små fåglar. Vi får se om hon går i vår alldeles egna jägarkatts fotspår i framtiden. Ena stunden far hon runt som en raket med klorna åt alla håll för att sedan landa i soffan bredvid någon att sno värme från för att sova en stund. Hon ger ifrån sig små ljud, en blandning mellan kurrande och jamande när man ropar på henne eller klappar henne eller när hon känner för att prata lite. Desto mer enträgna jamanden får man höra när hon vill ha mat eller uppmärksamhet. Detsamma gäller när hon varit ute och vill komma in, då går hon till uterumsdörren med fönster i övre halvan och klättrar upp för att hänga i klorna och titta in genom fönstret och tala om för oss att vi allt måste öppna för henne. En underbar liten katt som jag är otroligt tacksam för, som gör dagarna mångt mer fyllda av skratt och leenden.
söndag 9 september 2012
Helgen
Igår kom min storkusin på lunch och stannade till tidig kväll.Vi sköt pilbåge och snackade och tiden gick sjukt fort. Sedan körde jag honom till tåget och åkte sen hem till några kompisar. Där satt dom och kollade på Lost så nu måste jag börja se den tv-serien. Har faktiskt inte sett den förut. Efter ett tag bar det av för att bowla. Där mötte vi upp lite mer folk och det var riktigt kul. Jag hade inte tänkt bowla egentligen men körde vartannat kast med Alma så då blev det inte så jobbigt. Fick in ett par strikar i början men sen gick det väl sådär ju tröttare vi blev. Men kul var det! Sen åkte vi och köpte mat för att sedan landa hos Adam och hand hus där kvällen avslutades med Straff-Uno i barbie-style.
Idag är jag rejält trött men mår ändå helt okej. Men mamma mår sämre med huvudvärk och magvärk och lite annat skit. Jag ska som vanligt in på tisdag för prover och mamma ska in på fredag tror jag. Mitt immunförsvar är nog på väg att sjunka som det brukar göra nån vecka efter behandlingen så kände att jag fick passa på att umgås med mina vänner innan. Men hoppas som vanligt på att det ändå på något sätt inte ska bli så hemskt lågt.
Taco och bastukväll |
Bowling |
torsdag 6 september 2012
Ett år sedan
En av de vackra blommorna jag fick på min födelsedag |
onsdag 5 september 2012
Onsdag
Mamma var inne för behandling idag. Jag körde henne dit och sen handlade jag och lite så och gick en promenad med hunden. Sen satt jag med henne sista halvtimmen. Tycker det är skönt att få se och vara med henne och jag vill liksom hålla kolla och se att allt går rätt till.
Nu vill jag sova, har gått upp tidigt i över en veka varje dag och det är jag inte van vid men samtidigt lagt mig lika sent som när jag får sova länge på morgonen. Så nu vill jag få sova länge dock ska jag upp ganska tidigt imorgon med. Borde egentligen vila en massa nu efter behandlingen men tar det senare. God natt
måndag 3 september 2012
"Gud visar musklerna – jag är helt oberörd"
Vad tycker ni? Själv regerade jag rätt surt när jag läste början av krönikan. Tänkte väl att ännu en kändis ska klanka ner på Gud och kristendomen. Men sen när jag läst färdigt så kändes det ändå ganska bra. Mr Schulman är en man som jag har svårt att förstå mig på. Har inte riktigt kommit på vad jag tycker om honom ännu. Faktum är att jag inte riktigt visste om jag kunde tro på att hans krönika inte var ett skämt först. Men i slutändan är jag glad för att han valde att skriva om kyrkan och i vissa påstående kan jag förstå honom och till viss del hålla med honom. Och den sista meningen i krönikan tycker jag väldigt mycket om för det är faktiskt det som kristendomen egentligen handlar om.
"Jag har suttit skeptisk och väntat på att tron ska komma till mig, som om det vore en present från någon. Gud har all rätt att vara irriterad på mig. Jag gav hen ingenting. Och Gud sa: ”Det gör ingenting. Jag välsignar dig ändå.”
lördag 1 september 2012
Senaste
Hade precis haft besök av goa Anna som jag träffade på Hawaii. Träffade också henne i onsdags jag var i Göteborg hemma hos Emma och träffade henne plus, Linda, Anna och Miriam. Miriam är här på besök från tyskland. Alla tjejerna träffade jag på Hawaii när jag var där för ett och ett halvt år sedan. Sedan i torsdagar lades jag in här på Sahlgrenska igen för ännu en stor behandling och ska vara här till imorgon.