Tänk att man kan bli så glad av ett litet papper med några siffror på. Varje gång jag går ut från avdelningen efter provtagningen genom sjukhuskorridorerna med en liten lapp i handen så är det allt som oftast de små siffrorna på den lilla lappen som avgör mitt humör. Är dom dåliga känner jag mig kanske lite nere och om dom är riktig dåliga till och med orolig. Som förra veckan tillexempel. Men när dom är bra känner jag mig bra, glad och stark. Från att ha varit oroande låga senast till så mycket bättre idag. Det får mig att känna mig oövervinnerlig. Min kropp håller ännu en gång på att återhämta sig efter en stor dos cellgifter och har åter igen gjort en lysande comeback. Inte heller den här gången knäcktes den. Jag känner mig starkast i världen och berusad av tacksamhet och lycka. Ännu ett steg i rätt riktning för att någon dag kunna ta den sista steget ut ur den här mardrömmen och vakna till ett nytt liv på andra sidan tunneln, utan sjukdom, behandlingar och ändlösa provtagningar. Utan sjukhus, trötthet och alla möjliga och omöjliga biverkningar. För att börja de liv jag själv har valt. Där jag själv får bestämma och göra vad jag vill för att jag kan!
åh så glad jag blir!! Du är så himla grym! Vi är där när du kommer ur tunneln. Men vi är också med dig hela vägen dit. hoppas att vi snart kan ses :)
SvaraRaderaJättestor kram / Karin