torsdag 6 september 2012

Ett år sedan


Det är nu ett år sedan, ett år sedan den sjätte september.  Den dagen som gick så otroligt långsamt och samtidigt var sådant fullständigt kaos. Den dagen som läkaren satte sig på stolen mitt emot mig och förklarade varför just den dagen var som den var. Varför de två månaderna innan varit som dom varit och hur de kommande månaderna och åren skulle bli.

Cancercellerna har nu utplånats (högst sannolikt). De har mött på motstånd och fått ge vika. Nu är det istället cellgifterna som härjar i min kropp.

På något sätt känns det som om detta är MIN dag. Du vet som det är med födelsedagar. Man förutsätter nästan att man ska bli behandlad annorlunda just den dagen. För att det är en årsdag. För att det på den dagen får många år sedan hände något speciellt.
Men egentligen är den nog inte det, MIN dag alltså. Och den HÄR dagen för ett år sedan var inte heller MIN dag. Det var EN dag. En mycket hemsk dag i MITT liv. EN dag som ändrade så mycket, ställde saker och ting på ända och gjorde allt som jag någonsin vetat tvivelaktigt. EN dag som aldrig mer kommer igen, som bara var just den dagen. EN dag som aldrig kommer upprepas, inte på exakt samma sätt. En tragisk dag som jag hoppas aldrig kommer finna sin like bland mina andra dagar. Dock har jag förstått nu att likar kommer den att få. För livet innehåller tragedier, sorger, smärta och rädsla. Likväl som det innehåller lycka, glädje, kärlek och skratt. EN dag kan göra stor skillnad i ens liv. Men bara för att den dagen kom och alltid kommer att finnas kvar så ska man inte låta den överskugga alla andra dagar.
Och därför är inte den här dagen samma som den här dagen för ett år sedan. Därför är inte detta MIN dag eller för den delen cancerns dag. För den dagen har redan varit och den HÄR dagen är en annan dag. Och som en vän sa till mig, den HÄR dagen kanske kommer bli den bästa i ditt liv. 

En av de vackra blommorna jag fick på min födelsedag 


4 kommentarer:

  1. Hej vännen!Hoppas att Du får ett fantastiskt rikt liv den dag, då Du snart är frisk.Tänker på Dig,och så, gå och krama mamma från mig,många tankar och kramar från mormor!

    SvaraRadera
  2. Du är så fantastiskt bra. Jag tycker om dig så himla mycket.

    SvaraRadera
  3. Så oerhört klokt! Kram, och hoppas att du får många härliga dagar framöver!

    SvaraRadera
  4. Åh vilket otroligt fint, klokt och tänkvärt inlägg. Jag följer dig och din kamp här, oftast utan att lämna ett spår efter mig. Idag kände jag bara att det var dags. Fortsätt kämpa, fortsätt ge den där cancern vad den tål, bort bort bort med den!
    Vad jag mest förundras över med dig är hur otroligt positivt du ser på saker och ting, trots allt.. det tycker jag är så himla beundransvärt!

    Jag hejar på dig och önskar dig all lycka med allt!

    SvaraRadera