Min lilla katt

Det har inte varit så mycket aktivitet här på senaste, det vet jag. Mina dagar har mestadels bestått av långa sovmorgnar, en hel del matlagning och massa avsnitt av "Lost". Jag har aldrig sett den serien förut men minns när jag var yngre hur populär den var. Såg den nyss hemma hos en kompis och har sedan dess fortsatt att titta. Vad gäller matlagningen så har jag ju redan sagt att jag försöker vara den som lagar maten de dagar jag orkar. Och det gör jag allt oftare. Hittar nya recept och experimenterar med kryddor jag aldrig förr vågat smaka just för att namnet låter så äckligt. Utsätter familjen för diverse smakupplevelser som de artigt och vänligt tackar så gott för. Det är roligt att laga mat, lära sig nytt. Det är som att jag för varje ny maträtt jag kan lägga till min meny kommer ett steg närmare att bli en ansvarsfull vuxen med möjlighet att mätta familjens magar utan att det blir allt för enformigt.

Mer rörelse än så har det som sagt inte varit eftersom immunförsvaret är lågt och inte tillåter mig att träffa vänner med förkylda syskon till exempel. Tisdagen bjöd som vanligt på sjukhusbesök. Morgondagen innebär det samma då trombocyterna var oroväckande låga. Det är viktigt att dom har ökat på sig tills dess och jag har därför fått sluta med cellgifts tabletterna. Förhoppningen är att kroppen bara lagrat lite extra av dessa tabletter och att detta påverkar mina värden. Mamma bättrar på sig från dag till dag och är som vanligt för rastlös för att vila mer än nödvändigt.

Min fina lilla födelsedagspresent växer så det knakar och flörtar in sig hos det andra katterna så gott det går. Igår lade hon sig bredvid den snällaste av dem. Han som nästan är dumsnäll, och tog sig sakta närmare och närmare tills hon fick ligga tätt intill honom. På morgnarna rusar hon runt i mitt rum och hoppar i min säng, kilar över mitt ansikte och nosar mig i öronen med avsikt att få mig att gå upp och leka, men jag låter henne oftast få vänta några timmar eftersom jag är fruktansvärt morgontrött. Tills dess får hon hålla till godo med de andra familjemedlemmarna som gått upp tidigare och behagar hålla sig hemma. Hon spanar på fåglar genom fönstret för att sedan hoppa efter dom och med en brak krascha rakt in i rutan. När hon är ute är hon dock inte lika stursk utan håller sig på lite avstånd från det fjäderbeklädda djuren, stora hönor som små fåglar. Vi får se om hon går i vår alldeles egna jägarkatts fotspår i framtiden. Ena stunden far hon runt som en raket med klorna åt alla håll för att sedan landa i soffan bredvid någon att sno värme från för att sova en stund. Hon ger ifrån sig små ljud, en blandning mellan kurrande och jamande när man ropar på henne eller klappar henne eller när hon känner för att prata lite. Desto mer enträgna jamanden får man höra när hon vill ha mat eller uppmärksamhet. Detsamma gäller när hon varit ute och vill komma in, då går hon till uterumsdörren med fönster i övre halvan och klättrar upp för att hänga i klorna och titta in genom fönstret och tala om för oss att vi allt måste öppna för henne. En underbar liten katt som jag är otroligt tacksam för, som gör dagarna mångt mer fyllda av skratt och leenden.