Jag kom att tänka på en sak. När man äter kortison så blir ju hjärnan överaktiv och man känner inte igen sig själv som jag berättat tidigare. Och en sak som jag saknat när jag inte kunnat kontrollera min hjärna, eller hur jag nu ska beskriva det, är att dagdrömma. Jag älskar nämligen att göra det. Speciellt när man har tråkigt eller behöver koppla av. Om jag inte kan somna eller när jag som nu sitter i taxin. Brukade åka mycket buss förut när jag gick i skolan och då blev det mycket stirrande ut genom fönstret samtidigt som tankarna vandrade iväg. Men när man äter kortison så är det svårt att låta tankarna bara vandra. Dom hakar gärna upp sig och det går inte att slappna av. Man blir besatt av att ha kontroll på allting och jag blir något slags kontrollfreak. Så har det i alla fall varit för mig. Men nu kan jag slappna av igen. Tänka på onödiga saker, drömma mig bort och slösa tid på lyckliga fantasier. Och det är härligt för jag älskar att stänga dörren från världen runt om kring mig och bara fly in i tankarna ett tag. Där man kan välja själv vad som ska hända. Sen kan man återgå till den vanliga världen och orka ett tag till.
måndag 14 januari 2013
Att dagdrömma
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej Emma!
SvaraRaderaDet låter helt fantastiskt och nästan nödvändigt i den situation du är i. Fortsätt drömma.
Kram Monica
Tack Monica! Hoppas att allt är så bra det går med dig! Kram
RaderaVilken gåva det är att få dagdrömma. Det är så fint att du lär oss uppskatta det alldeles vardagliga! Det är ju inte alltför ofta man tänker på att uppskatta att få dagdrömma, o framför allt inte att det skulle kunna fråntas en. Tack för att du lär mig uppskatta de små tingen Emma!!
SvaraRaderaStor kram!
Tack fina Karin!
RaderaKramar