Hej på er. Jag har haft funderingar på om jag vill fortsätta blogga här mer. Som ni kanske märker infinner sig inte lusten speciellt ofta längre och det känns mer som en börda att behöva uppdatera ofta än vad det är roligt. Så tänkte nu helt enkelt säga som så att jag framöver kommer uppdatera när jag känner för det och har någonting att berätta helt enkelt. Det kan bli en gång i veckan eller en gång i månaden, jag har ingen aning men eftersom jag nu är klar med den värsta delen av behandlingen så finns det inte så mycket att skriva om. Jag försöker återhämta mig. Kommer antagligen vara sjukskriven större delen av våren. Det går väldigt långsamt och jag är nästan ständigt trött. Mestadels fysiskt, vissa dagar är värre än andra då orkar jag inte ens gå utanför dörren. Andra dagar orkar jag ta en liten promenad men det är ungefär det enda. Så nu ska jag jobba på att få tillbaka styrkan, energin och orken. Har flera roliga saker inbokade under våren och sommaren så ser fram emot det mycket!
Jag hoppas att ni får en så bra vår och sommar ni bara kan. Så hörs vi när vi hörs!
Jag hoppas att ni får en så bra vår och sommar ni bara kan. Så hörs vi när vi hörs!
Hej Emma!
SvaraRaderaKollar din sida varje dag, och det du skriver är så fint. Det har betytt mycket att läsa din blogg. Ibland läser jag från början, för att se hur Edvin mådde i förhållande till någon annan.
Tack för att jag fått kontakt med dig. Det är inte som "vanligt" att ha leukemi, det kan bara den som själv är sjuk förstå, även om man ibland försöker bete sig som "vanligt". Du måste kämpa ett tag till, både fysiskt och mentalt, det är ett tufft jobb, och jag vet att du har de runtomkring dig som kämpar med dig.
Jag önskar dig allt det bästa, trots allt. Vi kanske kan höras på mailen.
Kram Monica
Hej Monica.
RaderaFörst och främst tack så mycket för den andra skivan!! Och tack för alla peppande och stödjande ord. Självklart kan vi fortsätta hålla kontakt på mailen, det hade jag tyckt varit kul! Du har rätt i att det inte är lätt. Men jag är väldigt tacksam att jag har kommit så här långt och det är de jag får påminna mig om när det känns för jobbigt. Jag önskar så att jag hade fått lära känna Edvin och dela den här erfarenheten med honom och er. Att gå igenom hela processen och komma ut friska på andra sidan. Nu får jag istället önska att ni i eran smärtsamma tid ska orka hålla ut och ta er igenom sorgen på bästa möjliga sätt! Vi har nog båda ett tag kvar innan vi kan känna oss färdigläkta. Men som du säger, människorna runt omkring oss är bra på att hjälpa till med sånt.
Kram Emma