Dom ringde från Västerviks sjukhus på måndag eftermiddag den 5:e september och sa att man inte fått ut tillräckligt med benmärg och jag var tvungen att komma och göra de igen nästa morgon. Kan ju säga att jag inte sov speciellt bra den natten eftersom jag visste vad jag kunde förvänta mig. Men jag fick lugnande denna gång och de gick lite bättre. Däremot så bad dom mig stanna kvar på sjukhuset tills dom hade fått provsvaren. Dom skulle skickas till Kalmar och där skulle man koll på dom direkt. Jag fick vänta ca 3 timmar och sen fick jag prata med doktorn. Han sa att dom inte hade fått svaren än men att jag skulle läggas in hos dom över natten för att jag antagligen skulle behöva åka till Linköpings universitetssjukhus morgonen därpå. Jag förstod inte alls varför jag inte bara kunde åka hem och vänta men antar att dom ville hålla koll på mig. Några timmar senare kom doktorn igen och berättade att man hade hittat sjuka celler i min benmärg. Det är dom vita blodkropparna som blivit knäppa och nu hade man alltså fått svar på varför jag känt mig dålig så länge. Jag diagnostiserades med Akut Leukemi vilket är den sorts blodcancer som är vanligast hos barn och ungdomar.
På något sätt så var jag ändå förberedd på beskedet eftersom jag visste vad det innebar när man tar benmärgsprov. Jag hade redan förstått att det fanns en risk att det kunde vara leukemi även om ingen hade sagt något rakt ut. Självklart blev jag ledsen men mest ledsen blev jag ändå för mina föräldrar för jag visste att dom skulle bli rädda och oroliga. Detta är ju inget man kan förbereda sig på alls och det är ju en allvarlig sjukdom. Men jag känner mig ändå ganska stark. Och det är klart att jag aldrig kommer ge upp, jag kommer kämpa till jag är frisk igen men de kommer vara en lång och svår väg dit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar