Fin dag

Imorgon bär de av till sjukhuset igen. Skall få min tredje behandling. Den kommer inte vara så intensiv den här gången så kommer förhoppningsvis må okej efteråt. Annars tar ju behandlingarna väldigt hårt på kroppen och man kan behöva läggas in några dygn efteråt. Men om allt går bra imån så kommer jag bara behöva vara där under dagen.

För er som undrar så består behandlingen främst av ett cellgiftsdropp som jag får i blodet. Sen får jag också en spruta med cellgifter in i ryggmärgsvätskan. Det är i förebyggande syfte så att det inte skall sprida sig dit. Man sticker in sprutan mellan ryggkotorna så man skall ligga på sidan som en katt och skjuta ut med ryggen. Dock så får man ligga med nålen i ryggen i ca 5 minuter för det måste sprutas in supersakta. Och innan dom sprutar in cellgifterna så tar dom ut lite vätska för att testa och se att den inte blivit sjuk. Alltså inte någon favorit hos mig men själva sprutan är inte så farlig det är mest bedövningssprutan som gör ont.

Där emot så måste man göra benmärgsprov med jämna mellanrum för det är där man verkligen kan se själva cellerna, där som dom produceras typ. Det är ju genom ett sånt prov som dom kan se om man har cancer i blodet. Så det skall jag också göra imån och de är verkligen ingenting som jag ser fram emot. Blir det fjärde benmärgsprovet jag gör. Första gången var typ bland de värsta jag varit med om, låg och grät på britsen och var superrädd. Och de lyckades inte på första försöket så de fick göra om hela skiten igen på andra sidan. Man gör det nämligen på ena sidan av ländryggen typ. Svårt att förklara.

Gångerna efter den första så har jag i alla fall fått lugnande så då går de lite bättre. Grejen är bara att man inte kan bedöva benhinnan som man ju faktiskt sticker igenom så därför så gör det alltid ont. Tror att jag är mer rädd för rädslan för att det ska göra ont. När det liksom känns och gör lite ont så blir jag rädd för att det ska göra ännu ondare typ. Har alltid sett mig själv som en person som inte är rädd för smärta och speciellt inte nålar men detta är svårt att inte ogilla. Aja nu fick ni veta det, kanske inte den trevligaste informationen men så är det och det är alltså vad jag ska ägna morgondagen till.

Tur då att det varit en så bra dag idag. Inte någon speciell dag alls men jag har tvättat, lagat mat och varit utomhus. Liksom gjort helt vanliga saker. Behövt lägga mig i soffan och vila då och då men jag kan faktiskt göra normala saker och jag orkar vara vaken hela dagen. Det är så underbart att få känna det. När jag var inlagd och mådde dåligt efter första behandlingen så orkade jag verkligen ingenting. Och det kommer att bli så då och då men just nu när det inte är så, så är jag bara tacksam. Så länge jag känner mig okej fysiskt så är det ju mycket enklare att känna sig okej psykiskt också. Om ni förstår vad jag menar. Sen hjälper det alltid när farmor kommer på kvällen och bjuder på våffelkalas!

Men nu måste jag verkligen gå och lägga mig, taxin kommer tidigt imån. Har ju rätt till sjuktransport vilket är superbra! Får ju inte åka på bussar och tåg och sånt för infektionsrisken och jag vågar inte köra själv och mamma vill absolut inte köra i Göteborg vilket jag förstår så när pappa inte kan köra så blir det privat taxi. Lite lyx i tillvaron. God natt på er!