Som sagt så fick jag sova över på sjukhuset och sedan nästa morgon transporteras med ambulans till universitetssjukhuset i Linköping. Ganska coolt att ha åkt ambulans i alla fall och killen som satt med mig där bak var supertrevlig. Dock kändes de fånigt att dom var tvungna att köra mig på den där bår-grejen enda från mitt rum på sjukhuset till ambulansen. Jag kan ju faktiskt gå fortfarande. Jag blev ju inte sämre bara för att jag fått diagnosen. Jag har fortfarande samma symptom med feber och trötthet men benen funkar bra så länge jag inte behöver göra något som är ansträngande.
I alla fall när jag kom till Linköping så tog dom typ 25 rör med blod från mig, och jag tror faktiskt inte att jag överdrev speciellt mycket där. Fick också en kanyl i armen med dropp i form av sockerlösning så att jag skulle piggna till efter alla prover. Mamma och pappa hade kört dit på morgonen så de mötte mig och vi fick sitta ner och vila ett tag och jag fick ett eget rum med toa och dusch, ganska lyxigt ändå. Sen var de tyvärr dags för ännu ett benmärgsprov och man körde iväg mig i min säng genom massa korridorer och dörrar. Måste ännu en gång påpeka att jag faktiskt kan använda mina ben. Men de tyckte inte dom och de var väl tur för efter den dosen lugnande jag fick innan provet så var jag inte i form för att knalla tillbaka till mitt rum. Hade inte heller sovit så länge natten innan så slocknade ganska omgående när jag väl var tillbaka på rummet igen.
Sedan på kvällen fick jag duscha med något sterilt medel som förberedelse för morgondagens lilla ingrepp då man ska sätt in en slang i övre delen av bröstet som gör de enklare för dem att ge mig mediciner och ta blod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar