Nu har de gått en vecka sen jag fick beskedet och blev inlagd första gången. Och det har varit en lång vecka! Så mycket som har hänt, så många känslor, så mycket nytt, massa information, och man vet inte hur man mår från en dag till en annan.
Idag var de iaf mammas tur att vara här på eftermiddagen och sen vid 4 kom Karin också och det var väldigt kul. Det är verkligen skönt att få prata lite om någon annans vardag och saker och ting som händer utanför väggarna här. Det är så mycket som handlar om mig nu att jag nästan blir trött på de. Mina olika värden, blodtryck, tempen, puls och blodets syresättning, blodprover och blodvärden, hur jag känner mig idag, vad jag väger idag, hur jag mådde igår, hur det är med aptiten, har jag sovit okej, har jag rört på mig tillräckligt, har jag ätit frukost, lunch, middag, hur kommer de bli sen, när får jag åka hem, hur ofta måste jag ligga inne, hur länge får jag vara hemma, när kommer jag bli frisk, kommer jag bli frisk, kan jag leva som vanligt om ett år, hur många gånger ska jag få cellgifter, kommer jag orka det här?
Vissa saker är sånt som kollas varje dag, andra är sånt som jag tänker på varje dag. De blir rätt enformigt i längden.
Det var en dietist här idag, dom försöker hitta på något som jag kan äta utan att må illa. Sen prata hon massa om vad jag får äta också. Eftersom immunförsvaret kommer gå ner nästan helt så kan man inte äta vad som helst. Många bakterier som finns i allt och överallt som man helt plötsligt inte klarar av. Det finns så många regler. Men de är ju bra att dom är noggranna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar