Fredagen den 11/2 Molokai

Vi gick upp 4:30 och åkte till flygplatsen 5:30. Riktigt tidigt med de gick ganska bra ändå. När vi kom till flygplatesen trodde jag först inte mina ögon. Planet vi skulle åka med var superlitet! De hade plats för ca 9 passagerare och två piloter. Detta förklarar varför vi var tvugna att åka olika tider.  Galet coolt och lite skrämmande att de va så litet. Vi flög inte heller så högt som annars så man kunde se jättemycket. Jag var helt salig efter de flygresan!

 

Denna blid är tillägnad min lillebror!

Vårat flygplan

Utsikten från planet! Honolulu. 

En del av ön Oahu som vi bor på.

Även denna blid tillägnad lillebororsan!

Molokai

På Molokai bodde vi i en gymnastiksal som tillhör Molokai Baptist Church. De fanns små rum med våningssängar som vi sov i. Molokai är en mycket vacker ö och de är så stillsamt och lungt jämför med hur de är här i stan i STN huset. Här hör man hela tiden sirener, bilar och skräniga människor. Jag fick nästan lite nostalgi från Sverige när jag såg ut över de gröna fälten och alla träd. Samtidigt som de ibland kan se ut som att vi befinner oss i Afrika och på vissa ställen är de som att vi är mitt i en regnskog någonstans.

Blommorna utanför dör vi bodde

Befolkningen på Molokai är inte i allmänhet speciellt välbärade så de är väldigt spartanskt där. De har inte ett ända rödljus på hela ön. Och den så kallade staden har endast några mataffärer och nåra turistshopper. Men de finns faktikt ett Subway, dock inget McDonalds haha. Iaf de är väldit litet och enklet. De har ca 7 400 invånare på ön.

När vi kom fram hade vi frukost och sen väntade vi på att resten av gruppen skulle komma. När de hade kommit åt vi lunch och sen åkte vi iväg till en strand. Jag försökte surfa men vågorna var ganska höga och svåra och de var stora rev på sidorna så de gick inte så bra. Jag låg mest och guppade runt på vågorna och de va riktigt trevligt de med. Fast några ånger va de så tor att jag åkte av brädan och tumlade runt i vattnet en stund. Inte så jättekul men bra erfarenhet. Var faktiskt inte rädd någon gång vilket jag trodde att jag skulle vara.

Mason och Huy på stranden

På kvällen hade vi andakt och vi fick höra Chris (en av ledarna) testimony. De är nämligen så att vi varje kväll här ska få höra ledarnas testamonys.