Års resumé

Då var det alltså nyårsafton och 2012 är snart till ända. En liten årsresumé ser ut att vara på sin plats så här kommer den.

Året började som det tidigare hade slutat med cellgifter enligt protokollet jag går efter. Inga konstigheter där, allting gick enligt planerna. Sedan i slutet av januari gick jag in i en lika dan del av behandlingen som jag är i nu (det finns två stycken). En period där man under två veckor får cellgifter först fem dagar i första veckan och sedan efter tre dagars ledighet fyra dagar i andra veckan. Innan den perioden har man fått cellgifter en dag i veckan under fyra veckor. Man får också sprutan i ryggen var fjärde vecka istället för var åttonde. Efter dessa två veckor mådde jag som allra sämst. Kroppen tog mycket stryk och immunförvaret existerade knappt. Blodvärdena sjönk hela tiden och jag fick transfusioner av både röda blodkroppar och trombocyter flera gånger i månaden. Jag var extremt trött och svag och låg bara hemma i sängen under större delen av februari men i slutet av månaden började kroppen bli starkare igen. Jag fick regelbundna behandlingar hela våren men inte längre varje vecka. Det tog flera månader innan mina blodvärden började anses som okej (dom blir ju aldrig bra så länge man får cellgifter) igen och jag åkte på ett par urinvägs infektioner som var väldigt smärtsamma och fick även inflammation i bukspottkörteln. Jag klarade mig igenom det okej men fick ligga inne på sjukhuset under tiden. Framåt april började jag må så pass bra att jag kunde hitta på saker och åka och hälsa på vänner. Tidigare hade dom fått komma hem till mig istället vilket dom ofta gjorde och det uppskattade jag otroligt mycket. Våren gick fort och sommaren också. Jag fick cellgifter var fjärde vecka plus tabletterna som jag åt varje dag och kortison åt jag var åttonde vecka. Vissa veckor där emellan kunde vara riktigt bra under omständigheterna och vissa dagar mådde jag nästan som vem som helst förutom att jag lätt blev trött och fick ont i huvudet.

Den femtonde maj fick min mamma besked att hon antagligen hade bröstcancer vilket sedan bekräftades och hon operareades den 25 juni och tog bort ena bröstet. Cancern verkade inte ha spritt sig men hon fick ändå starta en cellgiftsbehandling som pågått under hela hösten. Hon fick sin sista dos för circa en månad sedan och har börjat återhämta sig men det kommer att ta lång tid för hennes kropp att bli stark igen och få tillbaka alla muskler och energi precis som det kommer bli för mig. Hösten gick också snabbt för mig och behandling schemat var det samma som för sommaren. Sedan i december började jag få behandlingar oftare och har sedan dess blivit tröttare och svagare igen.

Rent psykiskt har 2012 varit ett väldigt jobbigt år. Det var 2011 också förstås när jag blev sjuk men att mamma sedan blev sjuk påverkade mig mer mentalt tror jag. Våran familj har gått igenom mycket tillsammans nu men vi har klarat oss bra tycker jag och blivit starkare.

Nu blickar jag fram emot 2013 och vill bara lämna allt annat bakom mig. Jag tar med mig en massa erfarenheter och vet att jag vuxit otroligt mycket och blivit starkare i mig själv och även i min tro på Gud som alltid funnits vid mig sida. 2013 är året då jag ska få mitt allra sista cellgfitsdropp och då jag enligt planerna ska kunna börja plugga igen. Det kommer inte bli året jag blir friskförklarad eller är klar med hela mitt behandlingsprotokoll eftersom det tar flera år men det kommer vara året då cellgifter och cancer måste ge vika och göra plats för andra roliga och bättre saker, mitt framtida liv och mina drömmar. Det ska bli året då det börjar vända och livet blir bättre igen. Det tror jag på! För jag älskar livet och vill leva det fullt ut precis som alla andra och det är precis vad jag ska göra.