Fredag

Hej på er. Idag mår jag också kasst. Men på sätt och vis mår jag bättre. Nämligen psykiskt. Jag är på bättre humör idag även om jag mår ungefär lika dåligt fysiskt. Kortisonets effekt på hjärnan verkar ha börjat avta och jag börjar känna mig lite mer normal i mina tankar igen. När kortisonet går ur kroppen kan man som jag tidigare sagt liksom komma in i någon slags depression, mer eller mindre. Ingenting spelar någon roll, allt känns meningslös, man tycker inte att något är speciellt kul och man orkar inte bry sig om någonting. En fruktansvärt jobbig känsla som sitter i några dagar. Jag har haft en massa existentiella tankar varje gång jag slutat med en kortison dos. Man tänker på livet och meningen med allt och kommer inte på några bra svar alls och allt känns meningslöst.

Japp så har jag känt de senaste dagarna och vid många tillfällen innan just på grund av kortisonet  Visst har man sådana här funderingar i vanliga fall då och då men när man är inne i de här faserna så är det allt man kan tänka på. Varje minut av varje timme. Just dom tankarna finns hela tiden närvarande och man blir super låg. Jag tror faktiskt att jag när jag är i dessa faser kan jämföra mig med någon som är deprimerad på riktigt. Skillnaden är att jag vet under tiden att det kommer bli bättre, att det bara är på grund av kortisonet. Eller inte bara kanske men till stor del. Så jag orkar stå ut i svärtan som annars fyller huvudet. Det är fruktansvärt jobbigt men också en erfarenhet. Att veta hur det kan kännas att faktiskt tycka att hela livet är meningslöst. Att känna att man inte vill ha livet längre. Att ingenting spelar någon roll och att man hade gett upp om man hade fått välja. 

Oroa er nu inte för mig för detta är som sagt bara tillfälliga tankar som sagt. Egentligen är jag en glad tjej för det mesta bara det att sen lite över ett år tillbaka har det varit svårare än vanligt att vara glad, förstås. Sånt är livet ibland. Ibland i en dag, ibland i flera år.

Läste en så fin kommentar idag också så tror att den hjälpte mig att putta undan dom sista konstiga tankarna och orka blogga istället för att deppa. Vill bara passa på att tacka er som läser här och kommenterar då och då. Jag blir verkligen glad och smickrad att ni gör det!