Perfektionist javisst

Nu ska jag berätta två högst intressanta saker ut mitt högst intressanta liv.

Ett: vi har köpt ny spishäll och pappa satte in den idag. Jag skulle vilja säga att jag hjälpte honom att sätta dit den och koppla in den men tyvärr så är jag inte varken teknisk nog eller stark nog (men jag önskar att jag var teknisk nog och stark för den delen. Men visst hade det varit grymt att kunna göra sånt själv sen i framtiden!?). Så det fick lillebror göra medan jag tittade på. MEN jag assisterade faktiskt lite genom att hålla ficklampan och lite andra saker åt dom då och då. Roligt med ny spis i alla fall för vår gamla krånglade men det jag skulle komma till är att det är rätt jobbig med den nya just för att den är så har den en ny och väldigt glansig glashäll. Den förra hällen var ju sliten och inte så glansig förstås eftersom den var gammal. Det betyder att varenda litet fingeravtryck syns jättemycket på den nya. Och varenda liten fläck och ja allt syns extremt tydligt på den. Och jag är lite av en perfektionist ibland och nu när man har en ny spishäll så vill man ju att den ska se ny ut och därför har jag fått nära på tvångstankar och måste putsa hällen så fort jag ser en fläck eller ett fingeravtryck. Jag kan inte gå förbi den utan att se till att den är helt fläckfri. Detta kommer ju inte hålla i längden eftersom det är touchknappar på den som det är på spishällar nu för tiden. 

Två: som jag nämnde tidigare är jag lite av en perfektionist ibland och var därför idag tvungen att sitta vakt för våra adventsljus. För ljusen hade bränts ojämt och var inte i sån längdordning som man (jag) vill ha dom. Ni vet sådär tripp trapp trull aktiga. Så just nu brinner bara ett ljus i mitten för att det ska bli fint och rätt helt enkelt. Det roliga med det här är att när jag blåste ut de två andra ljusen förut för att fixa det här lilla problemet så sa min pappa: Jag satt och undrade när du skulle göra något åt ljusen. Han visste alltså att jag inte skulle kunna låta det vara.

Så är det någon som känner igen sig? Jag tror faktiskt att det finns många fler som jag som stör sig på saker som ojämna ljus och fingeravtryck. Men måste också få skylla även här på kortisonet som kan göra mig till en ännu värre,perfektionist. Ni skulle ha hört mig förra julen. Jag oroade mig och funderade på allt. Var tvungen att ha koll på vad folk skulle ge varandra så att ingen fick för lite och vad vi skulle äta och alla andra saker som hände. Jag litade liksom inte på att mina föräldrar skulle kunna planera julen i år igen precis som alla andra år utan att jag fanns där och höll koll på varenda liten detalj. Och jag måste erkänna att lite så känner jag i år också. I alla fall när det handlar om julklapparna. Jag vill ju att alla ska bli glada och att det ska vara rättvist. För jag älskar faktiskt julen här hemma när man samlas hela familjen och släkten och äter god mat och ger varandra julklappar och tänker på Jesus och vad han gjorde. Och då måste ju allt bli perfekt!